Död fågel...

Hmm, den här dagen startade ju jättebra. Klockan sket i att ringa. Gjorde en favorit i repris, dvs, jag satte telefonen på laddning men glömde att sätta laddaren i väggen. Så jag vaknade klockan tio av att gojjan Loro satt och jävlades med katterna. Han brukade tycka om att retas med dem. Ni kanske undrar varför jag skrev brukar. Kolla rubriken... När jag hade duschat i morse bestämde jag mig för att göra det jag brukar göra när jag är ensam hemma med djuren. Jag släppte ut Loro ur buren. Jag tycker det e så kul när han sätter sig på bokhyllan i  storarummet och lockar på katterna. När
han suttit ett tag brukar han flyga på dem. Det brukar skrämma upp katterna ganska rejält.
    Men idag hände något jävligt otrevligt. Jag hade precis släppt ut Loro efter att ha tagit en del kort på honom med min hemlånade system kamera från skolan, då Sissie plötsligt från ingenstans hoppar upp ochtar tag i Loro.
När jag skriker åt henne, släpper hon honom för en kort sekund. Men precis när Loro är på väg att flyga upp till bokhyllan hoppar Sissie på honom igen, biter tag i nacken och jag hör högt och tydligt hur hon bryter nacken på honom. Det hjälper ju inte att jag ser hur han sakta men säkert dör...       Det var fan det vidrigaste jag sett på länge. Många kanske säger; "äh det var ju bara en fågel"... Jag försökte intala mig själv det också. Men det var ju inte bara det. Loro var hörde iksom till även om vi bara haft honom i ett halvår. Den ända fågeln jag sett som har personlighet... *suck* Ringde morsan direkt efter och sa vad som hade hänt. Hon var i skolan så hon hade inte tid att skälla på mig. Men sen när hon kom hem fick jag en rejäl utskällning. Det kan jag ju förstå. Mamma älskar fåglar i synnerhet Loro, nåväl, älskade...
   Har inte rökt på hela dagen, börjar känna mig lite hispig och jag vill inte låna av morsan.
Blend smakar fitta, tänkte jag säga, men fitta smakar bra mycket bättre!! Üsh, nu var jag ful
i käften...

Benji och Emma-Marie hade sex igår natt. De kunde inte hålla sig i arton dagar (?)... E jag konstig? jag har inte haft det på ca tre månader men det känns fortfarande ok... Men ett hångel, är det för mycket begärt? Äh, det händer när man minst anar. Det har det alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra det också...

//Jonas

« tillbaks