Gunnestorp är liten by belägen på den vackra kullabygdsslätten i nordvästra Skåne. Byn ligger
mitt i mellan de tre skånska städerna; Helsingborg, Höganäs och Ängelholm. Gunnestorp tillhör Farhultssocken och ingår i Höganäs kommun.
Byn är idag relativt glesbefolkad. Det bor ungefär en 40-50 invånare i byn. Som så många andra landsbygdsbyar har verksamheten och befolknings-
tillväxten stagnerat. För inte allt förlängesedan fanns det i Gunnestorp bl a affär, bensinstation, kvarn, smed, skola och målerifirma.

Huvudnäringen i byn är och har alltid varit jordbruket. Idag finns det tre verksamma lantbrukare och en mindre industri.

Gunnestorp har anor från tidig medeltid, kanske ännu längre. Troligen har det levt människor här sedan stenåldern. Detta med tanke på stenåldersfynd gjorda i byn. Historiskt sett finns det inte så mycket skrivit om byn. Men från skattläggningsakter och skifteshandlingar kan man få reda på en del. Tidigaste källan jag stöt på är en skattläggningsakt daterad 1704.

1704 bestod Gunnestorp av fem stycken hemman och två gatuhus, dvs (förenklat) fem gårdar och två torp. Till byn hörde ca 120 tegar, där 78% av dessa var ängsmarker. Resten var åkermark. Den lilla andelen åkermark visar att man främst idgade boskapsuppfödning. Man tillhörde vad vissa kallar "risbygden" eller "mellanbygden", dvs man levde i området mellan skogsbygden och slättbygden där boskapsuppfödning var den primära näringen. Med största sannorlikhet har även Gunnestorp tillhört skogsbygden. Tex så gick gränsen mellan risbygden och skogsbygden vid Häljaröd i slutet av 1600-
talet.
Boskapen betade på socknens gemesamma mark; fäladen. Till vinterfoder höstades årligen ängsmarkerna, som bestod av äng, buskage och skogsdungar. På ängen betade alltså inte djuren alls.
Åkern var i bruk årligen, dvs man lätt inte jorden ligga i träda. Åkern besåddes vanligen av korn,
bönor och havre, och ibland även råg. En medelmåttig årsskörd gav en avkastning på ca tre till fem gånger utsädet. Skatten betaldes med boskap och ibland korn.

För att dryga ut inkomsterna bröt man torv. Torvtaget, som var gemesamt med grannbyn Döinge, var beläget söder om byn. Man brände även kalk. Detta med stort besvär och med små förtjänster eftersom både kalksten och veden till ugnen måste köpas från andra socknar.
Bl a köptes kalksten ifrån Danmark. Kalken använde man till att "vittlimma" lerväggarna på husen så dessa inte skulle sköljas bort av regnet.

Under senare delen av 1700-talet och i början av 1800-talet börjar byn förändras, precis som många andra byar i vårt land. Tillföljd av nya jordbruksinnovationer och ökad befolkningstillväxt ökade trycket på jordbruket. Man införde olika skiftesreformer för att effektivisera jordbruket. Bl a ville man ha bort det stora antalet tegar, dvs åkerbitar. Gunnestorp genomgick tre skifteförordningar, varav en inte blev slutförd.

I och med skiftesreformerna förändrades näringsstrukturen i byn. Man gick ifrån boskaps-
uppfödning till en mer inriktad spannmålsproduktion. Den gemensamma fäladen delades upp mellan socknens byar och började därmed uppodlas. Gunnestorps samlade areal ökade med 75 % efter det att alla skiften var genomförda. Andelen åker i förhållande till äng fördubblades.

Idag brukas endast tre lantgårdar i Gunnestorp.

Om någon vill ha mer information om skiftets genomförande eller om befolknings- och närings-
strukturen i Gunnestorp resp. Farhultssocken får ni gärna kontakta mig. Synpunkter mottages gärna.