I våra dagar hörs bröderna Kyrillos och Methodios namn allt oftare, inte bara på ett lokalt plan utan också i internationella sammanhang. Utan att gå in för mycket på detaljer, skulle man kunna förklara denna företeelse med det faktum att de båda bröderna från Thessaloniki inte var några vanliga helgon. Deras livsverk var inte bara religiöst utan också kulturellt och detta arbete föll inom ramen av den bysantinska utrikespolitiken. Om- rådet de verkade inom tillhörde den romerska kyrkans juristiktion, vars relarion till Konstantinopel var mycket spänd under den största delen av missionärsperioden (863-885).

Väst såg dem som propagandister för den bysantiska traditionen och kulturen och intog naturligtvis en fientlig hållning gentemot dem. Slaverna tog i allmänhet emot dem med öppna armaroch accepterade dem, inte bara för att bröderna erbjöd dem den sanna religionen utan också för att de med hjälp av reli- gionen skyddade slavernas andliga självständighet, vilken också främjade kampen för statligt oberoende. En del slaviska grupper gjorde anspråk på bröderna som personliga skyddspatroner, genom att använda deras auktoritet i sin inbördes rivalitet.I ögonblick av irritation mellan rivalerna och framför allt när de ville stödja sin självständiga och av Bysans oberoende andliga utveckilng, kom somliga av dessa grupper till den punkt då de till och med hävdade att bröderna hade slavisk eller bulgarisk härkomst.Den grekiska världen som genom dessa sina två avkomligar erbjöd det slaviska folket sin kulturs goda, befann sig vid några tillfällen i den situationen att den anklagades för att försöka bemäktiga sig slavernas anseende och att för egen räkning dra fördel av helgonens storslagna erbjudande. Det äe alltså inte någon tillfällighet att de olika, i huvudsak slaviska, forskarnas interesse för Kyrillos och Methodius, förutom rent religiösa, äv- ven hade utpräglat nationella drivkrafter på en del platser och vid en del tidpunkter. Dessutom äe det naturligt i samband med liknande drivkrafter att den verkliga bilden av helgonen förändras och att de kommer att framstå som om de härstammade från andra områden och tjänade andra förebilder än de sannna - den bysantiska andan och ortodoxin. Uppgiften här nu att ge en kortfattad och så objektiv bild som möjligt av de två personerna.

Konstantin studerade för dem båda; enligt hans levnadstecknare "lärde han sig grammatik och övriga ämnen på tre månader; han lärde sig Homeros och geometri och genom att vara näre Leon och Fotios lärde han sig också dialektik och filosofiens alla andra områden, samt retorik, aritmetik, astronomi och musik, liksom även de övriga grekiska vetenskaperna.

Methodius ungdomsår och begåvning tog däremot en annan riktning. I hans levnadsteckning finns inga uppgifter om utbildning och studier. Den här perioden ställs i skymundan med upplysningen om att "redan från det att han var ett litet barn älskades han av de ansedda borgarna och de hyste den största vördnad för honom i sina diskussionen med honom.Till slut upplystes kejsaren om hans skarosinnighet och gav honom i uppdrag att förvalta ett slaviskt furstendöme, som om han förutsåg att Methodios senare skulle skickas till slaverna som deras lärare och förste ärkebiskop". Av den anledningen lärde Methodios sig slaviska tidigare än sin bror. Man skulle kunna säga att Methodios helt och hållet ägnade sig åt sin befattning hos kejsaren för slavernas sk från och med sin ungdomstid och framåt. Vid den här punkten måste man dessutom komma ihåg att för Bysans räkning begränsades inte dess slaviska förbindelser enbart till militära och krigiska områsen, utan det var ett mångfacceterat, välplanerat och varaktigt ärende, som statens alla tjänstemän arbetade för, liksom även kyrkan. Kyrkans bidrag var särskilt stort och avgö- rande, eftersom den lyckades med att föra dessa folk närmare samman, försona dem ideologiskt och and- ligt, samt att få till stånd en förändring i deras uppträdande så att staten lättare kunde föra en dialog med dem.

På det här området var de båda brödernas insats ovärderlig. Methodius sickades inte till sitt slaviska fur- stendöme enbart för att övervaka ordningen, utan kejsaren hade långtgående planer för honom inom ra- men för sin politik gentemot slaverna. Enligt vad hans levnadstecknare berättar skickade kejsaren honom av den anledningen dit "för att lära sig slaviska seder och bruk och att vänja sig vid dem undan for undan". Trots att hans levnadstecknare inte säger det helt klart så verkar det som om hans bekanskap med de slaviska sederna och huvudsakligen hans förtrolighet med det slaviska språket till slut fullbordades långt ifrån furstendömet i fråga, i klostret Polychroniou på Olympos i Bithynien, dit också Kyrillos hade anslutit sig. Omedelbart därefter skickades bröderna till chazarena och till Krim, där de lärde känna de där rådande sederna. Denna erfarenhet var av stor betydelse för dem i deras senare verksamhet bland slaver- na och i synnerhet två år senare, alltså år 862, då de erbjöds åtaga sig missionärsarbetet i det för den ti- den avlägsna Moravien, som låg i centrala Europa. När de lämnade chazarernas land bad Kyrillos kungen Chaganos att han skulle frige alla sina grekiska krigsfångar, genom att säga: "Ge mig de grekiska krigsfån- gar du har här; för mig är de värda mycket mera än vilken annan gåva som helst ". Bröderna accepterade officiellt att åtagas sig missionsarbetet i fråga efter förhandlingar mellan Moraviensfurste Rostislav och den bysantiske kejsaren Mikael III.

Furst Rostislav anhöll om att få lärare som skulle lära ut den kristna tron på folkets språk. Detta berättar Kyrillos levnadstecknare, medan Methodios levnadstecknare säger när han omtalar samma händelser, att den moraviske fursten bad om lärare som skulle hjälpa dem ut ur oroligheterna och leda dem fram till den enda sanningen.

Ingen tvivlade längre på de båda brödernas och i synnerhet Kyrillos diplomatiska duglighet, naturligtvis inte heller kejsaren, som gång på gång hade prövat honom. Förutom det framgångsrika missionörsarbete hos Chaganos och chazarerna omkring år 860, vilket även Methodios tog del i som munk, å hade Kyrillos lika framgångsrikt utfört ytterligare ett diplomatisk missionsarbete vid en mycket yngre ålder då han ut- övade sina plikter som professor i filosofi vid Konstantinopels universitet.Han var knappt tjugo år när han skickades till araben al-Moutaouakils kalifat. Denne hade erövrat några bysantiska områden och uppförde sig som en tyrann gentemot den kristna befolkningen där. Enligt levnadstecknare drev Kyrillos sina mus- limska samtalspartners på flykten och förde missionsarbetet till ett tillfredsställsnde resultat. Fallet med Moravien var naturligtvis helt annorlunda; det gällde ett rent slaviskt folk, som representerade ett enormt område, vilket sträckte sig från norra och östra Europa ändo ned till Balkan och omringade det bysantiska kejsardömet med sin storlek och styrka. Det erbjöd Bysans och ortodoxin en möjlighet och ett tillfälle att tränga in till hjärtat av Europa och hela den slaviska världen, och att etablera sin anda och tradition i detta omfattande område.

Det är av stor betydelse att respekten för den slaviska särarten uttrycktes i accepterandet av Rostislavs anhållan om att den kristna tron skulle undervisas på det slaviska språket. För detta ändamål uppfann Kyrillos ett särskilt skriftsystem som byggde på det grekiska alfabetet och som senare skulle få namnet det kyrilliska alfabetet,se figur.Användandet av det slaviska språket i gudstjänsten och i hela det kultu- rella livet i denna speciella värld,och senare skapandet av en särskild slavisk grammatik,ett särskild sla- viskt prästerskap och, ännu viktigare, en särskild självstyrande slavisk kyrklig förvaltning, svarade med all säkerhet för de slaviska folkens fortsatta särsrt och deras autonoma andliga utveckling.Kyrillos uppfinning av det slaviska skriftspråket och samarbetet med brodern med översättningen av de nödvändiga kyrkliga, teologiska och juridiska böckerna till det slaviska språket tjänade följaktligen iden om en oberoende slavisk andligbildning och utveckling. Det fanns alltså ett generöst och avgörande erbjudande från Bysans sida angående de slaviska folkens framtid.

Missionärsarbetet i Moravien fick verkligen storartade effekter för landets folk. Mycket snabbt övergav man de latinska böckerna och de västliga kyrkotraditionerna och adopterade i stället de bysantiska riterna, vilka naturligtvis fanns nedtecknade på deras eget slaviska språke.

Men en sådan utveckling kunde inte lämna prästerna i väst oberörda. De anklagade följaktligen missionä- rerna för att de förde in det barbariska och oheliga slaviska språket i gudstjänsten, trots att det bara fanns tre heliga språk som var tillåtna: hebreiska, grekiskan och latin. Det som störde dem var naturligtvis intrå- nget på deras område och faran för att den bysantinska östern och den ortodoxa traditionen skulle ta över herraväldet.

Konstantin Filosofen dog mycket tidigt, år 869, i en ålder av 43 år.Kort före sin död avlade hankloster- löftena och fick då namnet Kyrillos, under vilket han sedermera blev känd. Två år tidigare, år 867, hade bröderna fängslats i Rom av påven, Kyrillos dog. Enligt hans levnadsteckning "befallde påven alla de greker som bodde i Rom samt Roms övriga invånare att samlas med facklor, för att följa den döde och sjunga psalmer vid hans begravning,som om han vore påven själv".Påven var väl medveten om att bröderna Kyrillos och Methodius arbete utgjorde att erbjudande från hala den grekiska världens sida till det slaviska folket. Av den anledningen var det som om han erkände detta erbjudande och åtrgav grekerna deras erforderliga anseende genom att kalla drm till Kyrillos begravning.

Methodius utnämndes efter detta till biskop i det likaledes slaviska området Pannonia där frusten Kotsel regerade. Kort därefter lyckades de bayerska biskoparna fälla Methodius och förvisa honom till ett kloster i Souavien i två och ett halvt år. Detta var mycket enkelt eftersom den germanske kungen Ludvig hade erövrat Moravien och detroniserat samt lyckats förblända furs Rotislav och dessutom helt stängtlandet med hjälp av germanska präster. År 873 släpptes Methodios ut ur sitt fängelse, tack vare påven Johannes VII:s ingripande. Även Moravien återfick sin frihet, efter det att Rotislavs brorson Sviatopoulk efterträtt denne på tronen. Vid detta tillfälle, omkring år 879, etablerades Methodios som ärkebiskop över Moravi- en, sedan moravierna utsatt påven för påtryckningar, och han återupptog sin jurisdiktion och sin verksamhet i alla de slaviska grannländerna.

Det hade redan gått tjugo år sedn brödernas avfärd från missionärsgruppen i Konstaniopel till Moravien och levnadstecknarna berättar inte om någon mer betydande kontakt mellan dem och deras lands ledning. Av en kort antydan i Methodios levnadsteckning tillåts vi dock dra den slutsatsen att Konstantinopel fö- ljde missionärsarbetet med stort interesse. I enlighet med denna upplysning besökte Methodiostillsam mans med sitt följe kejsaren omkring år 881 och presenterade för honom sitt dittills uppnådda resultat. Efter denna resa återvände Methodios till sitt ärkebiskopssäte, överhöljd med dyrbara gåvor och mycket nöjd med det erkännande hans arbete fått, både av kejsaren och av patriarken i Konstantinopel. I Mora- vien forsatte han sit översättningsarbete och avled där den sjätte april år 885, sjuttio år gammal. Liksom fallet var med Kyrillos, började även Methodios hedras som helgon av den grekisk ortodoxa kyrkan ome- delbart efter sin död.

E-mail:Alexander.Polic@mailbox.swipnet.se