D A G A R  U T A N  S L U T  (Ulf Lundell)





                               

         C

Jag satt fattig som en lus i mitt omoderna hus

             G

Till klockan tre varenda natt

           C

Jag var en ung rebell, kv„ll efter kv„ll

           G

Jag var en gud som kikna av skratt

        F

Sa n†n: Sitt! sa jag: St†! Sa n†n: Stopp! sa jag: G†!

             C

Jag stod vid sidan om med min grimas

        G                             F

Sa n†n: K„ften! s† skrek jag, sa n†n: Lova! s† svek jag

             C

Allt f”r att h†lla min frihets bas

    F

N„r Nixon bomba Hanoi den d„r julen

                 C

Gick jag med dom andra till Amerikas ambassad

       G                       F

Annars skydde jag marscher och makter och m”ten

          C

Som ville m”rkl„gga sinnet 

    Am                     G

Och hindra en grabb att va fri och glad



Jag gick med f”tterna bara mitt bland f„llornas fara

Jag var f”rsvunnen innan n†n kom fram

Dom sa: Ta dig i kragen! men jag gav fan i lagen

Och mitt h†r kom aldrig i n„rheten av en kam

Jag h”rde solrosen sjunga n„r n„tterna var tunga

Jag s†g gryningen komma som l”fte och hopp

Jag kunde lyfta fr†n marken n„r jag sprang genom parken

Och k„nde vingarna v„xa fram ur min kropp

Jag skrev dikter och s†nger inunder almarna

Jag var Rimbaud i min egen apokalyps

Jag kunde skratta †t en hippie och gr†ta †t en progg

Och sparka en v„nsterpuritan

I h„cken och klippa av en sidenslips



         C                 F

Vi var berusade, vi var f”r„lskade

          G

Vi var f”rtvivlade, f”rbannade, f”rtappade, f”rsummade

            C                         F

Vi kom fr†n hem och borg, vi kom fr†n gator, torg

          G                        C

Vi var p† rymmen fr†n allt som var stelt och kallt

         F       Am     G

Som ville ha oss ner p† kn„



Vi sa: Ett land vars ungdom inte g”r uppror

ˇr ett land det „r synd om

Och vi sa det p† ett s„tt som dr”p av svett

Vi sa: Finns det liv efter d”den s† „r det hitom!

Dom tog oss ibland med batongen i hand

F”rs”kte banka oss till lydnad och hut

Men i gryningen var vi ute igen

Redo f”r „nnu en dag utan slut

Efter Altamont, Manson, Ohio och freden

Satt vi i varsitt rum och skrev hem

Somliga seglade vidare med vindarna

Andra landade p† fast mark mellan nio och fem



Vi var berusade...