VEM FÖRSÖRJER SVERIGE?
UR SUNT FÖRNUFT 3:e OKTOBER -94
(Hoppas inte Herr Möller har något emot att jag lagt in hans text här...)
Vem försörjer Sverige? Dagligen får vi höra i Sveriges Radio och TV, att Sverige är ett rikt land med obegränsade resurser.
I verkligheten är det ju tvärt om.
Utvecklingen i Sverige under de sista hundra åren har gått så här- Från 1879 till 1950 ökade välståndet i Sverige sakta men säkert. Vid femtiotalets början var Sverige ett ganska rikt land med en industri, som var så väl utbyggd, att den väl klarade av att försörja svenska folket. Sverige var t ex en av världens största skeppsbyggarnationer.
Men 1955 blev Gunnar Sträng finansminister. Tio år senare hade höga skatter och avgifter förstört ekonomien och gjort stora delar av den svenska industrien olönsam. Vi tvingades lägga ner skoindustrien, beklädnadsindustrien och textilindustrien. Även varven gick all världens väg. Politikerna ansåg, att detta var en fördel. Svenskarna kunde ju köpa skor och kläder billigare utifrån. Men ett land måste ju försörja sig på varuproduktion. Slutar man att producera och bara köper, så tar pengarna Slut. 1969 kom ett dekret från finansministern. "Om kommuner eller landsting behöver låna pengar, så måste de gå till utländska banker.
Från 1969 har vi alltså oavbrutet lånat mer och mer i utländska banker. Även staten har lånat. 1980 var statsskulden 225 miljarder. Sen ökade den med 100 miljarder per år. Men från mitten av åttiotalet ökade statsskulden långsammare och var 1991 bara 665 miljarder. Men kommuner och banker lånade ännu mera under åttiotalet. Hela uppsvinget under 80-talet betalades med lånade pengar. Men hur gick det med alla, som blev arbetslösa vid industrinedläggningarria. jo de fick jobb inom den offentliga sektorn. På trettiotalet var vi 180.000 anställda inom offentliga sektorn. Den ökade något under kriget och var 1950 två hundra tusen. Men efter kommunsammanläggningen 1951 började en tillväxt av aldrig skådat slag. Till år 1990 ökade offentliga sektorn till en miljon sju hundra tusen. I medeltal flyttades varje år nästan 40.000 arbetslösa över till offentlig tjänst. På så sätt fick vi en låg arbetslöshet. Till den offentliga sektorn måste vi även räkna den så kallade kommunalrådsarmén. Det vill säga den härskara av högavlönade politiker, som trångts in och lagt sig till med de högsta avlönade tjänsterna inom förvaltningarria. Räknar vi med alla dessa politiker, så lever i stort sett halva svenska folket på skattepengar. Vem försörjer svenska folket? De som arbetar inom tillverkningsindustrien är bara fem hundra tusen. Då är även jordbruket medräknat. De skall alltså försörja två miljoner offentligt anställda och politiker och dessutom två miljoner pensionärer. Men vi har ju så hög BNP. ja, visst Men BNP består till en fjärdedel av varuproduktion men till tre fjärdedelar av utgifter för den offentliga sektorn. Konstigt nog räknar man den offentliga sektorn som en inkomst i BNP. ju mera vi höjer skatterna och ökar den offentliga sektorn, desto rikare blir vi. Till slut blir vi så rika så vi svälter ihjäl. Utvecklingen har också satt spår på vår skattsedel. 1949 var kommun och landstingsskatt i min kommun 9 kr. Nu är vi uppe i 31 till 35 kronor. Det har ju varit skattestopp i flera år, så bl a centern och socialdemokraterna ligger i startgroparna för att höja skatterna. Men alla borde förstå, att inget land kan i längden betala för en offentlig sektor, som roffar åt sig tre fjärdedelar av landets inkomster. Vi kan inte länge till fortsätta att låna till vårt dagliga bröd och alla andra utgifter. När som helst kommer bankerna i utlandet att vägra att låna ut pengar till Sverige. Då blir det katastrof här. Vi måste alltså redan nu minska våra offentliga utgifter. Vi måste satsa på jordbruk och småindustri. Det är enda sättet att få igång Sverige igen.
Walter Möller
Du var just nu läsare nummer :