Vikingarnas gudalära

I början av 1 000-talet gav vikingarna upp sin gamla religion för kristendomen, med andra ord i slutet av vikingatiden. Innan detta religionsbyte så trodde både plundrare, krigare, handelsmän och bönder på den fornnordiska mytologin . Vikingarna trodde att världen skapats enligt Voluspá ”Valans (= sierskans) spådom”. Denna inleder den äldre Eddan med ...

”I tidernas begynnelse fanns Ginnungagap, ”det vidöppna gapet”. Norr om Ginnungagapet fanns Nifelheim, köldens och mörkrets boning, och söder om klyftan låg Muspelheim, eldens och hettans värld. Från Nifelheim rann köldens källa upp och från Muspelheim värmens källa. Mitt emellan dessa källor rann vishetens källa upp; den vaktades senare av jätten Mimer och fick namnet Mimers brunn.”

När sedan hettan och kylan möttes vid Ginnungagap så föddes den tvåkönade jätten Ymer. När Ymer arbetade så bildade några av hans fallande svettdroppar hans avkomma. Audhumbla var den första kon som gav Ymer mjölk.Audhumbla slickade fram en mänsklig gestalt från en rimfroststen, Bure. Bures son Bur fick tre barn med sin fru Bestla; Oden, Vile och Ve.

Världsträdet Yggdrasil växte upp ur vishetens källa och världen delade upp sig på dess grenar. Gudarnas värld, Asgård, låg längst upp. Längst ner vid rötterna fanns jättarna, i dödsriket Hel. I mitten fanns Ymers avkomma och Ymer, i Midgård. Vishetens och ödets källa låg vid världsträdets rötter. Där satt de tre Nornorna och spann; Urd, Verdandi och skuld. Dem tre Nornorna spann livets väv och avgjorde människornas livsgång. Mellan Asgård och Hel fanns bron Bifrost ”den darrande vägen”, det var regnbågen. En gång gick Oden upp på Yggdrasils kropp för att spana över världen. När oden såg att Ymer och hans avkomma styrde Midgård så dödade Oden tillsammans med Vile och Ve jätten Ymer. Ymers blod dränkte då all hans avkomma förutom två, dessa två flydde till borgen Utgård i Jotunheim. Av Ymers kropp skapade sedan de tre världen, som exempel blev Ymers huvudskål himlavalvet och hans huvudhår blev gudarnas skogar. Dessutom skapade Oden tillsammans med sina bröder Vile och Ve Ask och Embla, de första människorna.

I Asgård (Gudarnas rike) låg Valhall dit alla kom som dött i krig. Valhall var en hall ”bjärt av guld”, den hade sköldar som takspån och spjutspetsar till taksparrar. På långa bänkar låg ringbrynjor istället för täcken och hyenden. Den ska ha varit så stor så att den hade 6 040 dörrar . Detta Valhall var en bidragande faktor som gav vikingarna deras vilda stridssinne. Vikingarna trodde helt enkelt att man kom till Valhall ifall man dog i strid. Oden var härskare i Valhall som vaktades av ulvarna Freke och Gere. Enligt en källa så gav Oden allt kött till dessa två vargar, själv drack Oden bara vin . Odens två korpar Hugin och Munin viskade hela tiden nyheter i hans öra. I Valhall slogs man dagarna i ända, på kvällarna läkte såren och man festade på galten Särimner som uppstod för slakt varje kväll. Valkyriorna som serverade och förde hjältarna som dog på slagfältet till Valhall var undersköna. De som dog i sotsäng, de fredlösa och äktenskapsförbrytarna kom till Hel (dödsriket i Nifelheim), tappra kvinnor kom till Frejas borg.

Ragnarök kommer att inträffa när Yggdrasils livskraft försvinner och trädet ruttnar. Efter fimbulvintern som varar i tre år kommer de onda att drabba samman med de goda och alla kommer att dö. Efter det kommer de rättfärdigaste till Gimle och de onda och döda kropparna till Nostrand i Hel.

Detta var hur vikingarna trodde att världen skapats och hur världen skulle sluta. Det fanns dessutom många olika sorters gudar med sina egna personligheter. Gudarna delades också upp som asar och vaner, här är ett urval av dem.

Vikingarna trodde på dessa gudar och dess berättelser tills ungefär vikingatidens slut. När kristendomen kom slutade man att lita på denna destruktiva religion. Vikingatidens slut kom i sammanband med den fornnordiska mytologins slut.