Vikingatågens orsaker
När pågick vikingatiden? Den nordiska järnålderns sista tid skedde mellan 800-1050 e.Kr. Det var ungefär
det som kan kallas vikingatiden. Vikingarnas tåg skedde från det sena 700-talet e.Kr. till ungefär mitten på
1 000-talet . Med detta i åtanke kan man fastställa vikingatiden till omkring år 700 e.Kr. till år 1050 e.Kr.
Det första dokumenterade vikingaanfallet skedde år 793 e Kr. Vikingar anföll då Lindisfarne och munkarna
där blev dödade, altare nertrampade och dyrbara ornament stulna. Munkarna beskrev denna händelse med
en hatiskt inställning till vikingarna. De beskrevs som blodtörstiga och oövervinneliga . Datumet anges mer
exakt till den 8 januari år 793 i en annan källa . Här talas det också om att denna händelse inte innebar några
plötsliga förändringar. Detta var bara någonstans att börja.
På vikingatiden skilde folk i allmänhet på fredliga handelsmän och krigiska vikingar. Men egentligen så var
vikingarna både krigare och handelsmän. Kringresande handelsmän på vikingatiden använde sig ofta av
hopfällbara vågar. Dessa användes för att bl.a. mäta upp silver . Vikingarna var enligt boken Vikingen först och främst
handelsman och i andra hand sjörövare. Ett exempel är om en Viking skulle se ett mindre fartyg med en
värdefull last. Vikingen blev då lätt frestad att slänga vågen han använde när han köpslog och gripa sitt svärd för
strid istället, en båt fylld med värdefulla varor var viktig. Vapnen som vikingen alltid hade med sig var också till
för försvar, det behövdes på den tiden.
Enligt en annan bok så var det t.ex. de svenska vikingarna som övertog viktiga städer i Ryssland och
inte bönder som sökte ny jord. I boken kallas de istället handelsmän som senare blev en administrativ överklass.
Men kolonisationen ledde ändå alltid fram till samma sak. Vikingarna blev till slut en del av befolkningen. Även
fram till idag hittas levande spår efter vikingarna som t.ex. ortnamn eller ord som fortfarande ingår i språket.
Vikingatiden blev den tid då Norden blev en del av Europa. Vikingarna som handelsmän var orsaken till de
städer som uppkom i Sverige och övriga Norden. Dessa kom hem med nya handelsvaror och idéer, och
dessutom kom de hem med kristendomen som senare bredde ut sig i landet.
En annan viktig sak som fick vikingarna att resa var en i hög grad speciell handelsvara, slavar. Dessa
slavar togs troligtvis som krigsfångar eller som fångar vid ev slavjakter. Den danska staden Hedeby var en
internationell slavmarknad där kristna missionärer kunde få se sina egna vänner som hade blivit slavar. Svenska
vikingar hade slagit sig ner i städer i de baltiska städerna och Ryssland. Dessa städer fungerade sedan som
handelsstäder i öst. Vikingarna tog alltså städer för att få näring och inte för att få mer land, resandet krävde helt
enkelt dessa små handelsbosättningar.
Vikingen som krigare var mycket fruktad, det märks på t.ex. bönen som bads i franska kyrkor; ”Bevare oss,
o Gud, för nordmännens raseri” eller ”de föröder vårt land och dödar kvinnor och barn och även gamla”. Denna
fruktan är nog däremot ganska självklar, alla krigare har gjort detta under tidens lopp . Vikingen betraktades dock
annorlunda av t.ex. araberna. I arabernas skrifter ses vikingen som mera vänlig. Om vikingen berättas mer om
dennes andliga och materiella kultur än om deras förmåga i krig. Araber och vikingar hade faktiskt ett mer
fredligt förhållande, dels för att vikingarna utförde byteshandel med araberna och kanske också för Väringarnas
förhållande till härskaren i Konstantinopel . De bildade där ett elitgarde för kejsaren och ryktet tedde sig på så vis
annorlunda om man jämför med andra ställen i Europa och världen.
Slutligen kan man säga att orsaken till de svenska vikingatågen var främst handel. Vissa vikingar for för att
få nya marker och andra för att skaffa sig rikedomar genom plundring eller annat. Andra orsaker var kolonisation
och erövring av främmande städer och marker. Man får också tänka på att tågen kombinerade många saker:
handel kunde medföra kolonisation, erövring följdes ibland av bosättning eller handel . Orsakerna gick alltså ofta
in i varandra.