Vikingatågens orsaker

När pågick vikingatiden? Den nordiska järnålderns sista tid skedde mellan 800-1050 e.Kr. Det var ungefär det som kan kallas vikingatiden. Vikingarnas tåg skedde från det sena 700-talet e.Kr. till ungefär mitten på 1 000-talet . Med detta i åtanke kan man fastställa vikingatiden till omkring år 700 e.Kr. till år 1050 e.Kr.

Det första dokumenterade vikingaanfallet skedde år 793 e Kr. Vikingar anföll då Lindisfarne och munkarna där blev dödade, altare nertrampade och dyrbara ornament stulna. Munkarna beskrev denna händelse med en hatiskt inställning till vikingarna. De beskrevs som blodtörstiga och oövervinneliga . Datumet anges mer exakt till den 8 januari år 793 i en annan källa . Här talas det också om att denna händelse inte innebar några plötsliga förändringar. Detta var bara någonstans att börja.

På vikingatiden skilde folk i allmänhet på fredliga handelsmän och krigiska vikingar. Men egentligen så var vikingarna både krigare och handelsmän. Kringresande handelsmän på vikingatiden använde sig ofta av hopfällbara vågar. Dessa användes för att bl.a. mäta upp silver . Vikingarna var enligt boken Vikingen först och främst handelsman och i andra hand sjörövare. Ett exempel är om en Viking skulle se ett mindre fartyg med en värdefull last. Vikingen blev då lätt frestad att slänga vågen han använde när han köpslog och gripa sitt svärd för strid istället, en båt fylld med värdefulla varor var viktig. Vapnen som vikingen alltid hade med sig var också till för försvar, det behövdes på den tiden.

Enligt en annan bok så var det t.ex. de svenska vikingarna som övertog viktiga städer i Ryssland och inte bönder som sökte ny jord. I boken kallas de istället handelsmän som senare blev en administrativ överklass. Men kolonisationen ledde ändå alltid fram till samma sak. Vikingarna blev till slut en del av befolkningen. Även fram till idag hittas levande spår efter vikingarna som t.ex. ortnamn eller ord som fortfarande ingår i språket. Vikingatiden blev den tid då Norden blev en del av Europa. Vikingarna som handelsmän var orsaken till de städer som uppkom i Sverige och övriga Norden. Dessa kom hem med nya handelsvaror och idéer, och dessutom kom de hem med kristendomen som senare bredde ut sig i landet.

En annan viktig sak som fick vikingarna att resa var en i hög grad speciell handelsvara, slavar. Dessa slavar togs troligtvis som krigsfångar eller som fångar vid ev slavjakter. Den danska staden Hedeby var en internationell slavmarknad där kristna missionärer kunde få se sina egna vänner som hade blivit slavar. Svenska vikingar hade slagit sig ner i städer i de baltiska städerna och Ryssland. Dessa städer fungerade sedan som handelsstäder i öst. Vikingarna tog alltså städer för att få näring och inte för att få mer land, resandet krävde helt enkelt dessa små handelsbosättningar.

Vikingen som krigare var mycket fruktad, det märks på t.ex. bönen som bads i franska kyrkor; ”Bevare oss, o Gud, för nordmännens raseri” eller ”de föröder vårt land och dödar kvinnor och barn och även gamla”. Denna fruktan är nog däremot ganska självklar, alla krigare har gjort detta under tidens lopp . Vikingen betraktades dock annorlunda av t.ex. araberna. I arabernas skrifter ses vikingen som mera vänlig. Om vikingen berättas mer om dennes andliga och materiella kultur än om deras förmåga i krig. Araber och vikingar hade faktiskt ett mer fredligt förhållande, dels för att vikingarna utförde byteshandel med araberna och kanske också för Väringarnas förhållande till härskaren i Konstantinopel . De bildade där ett elitgarde för kejsaren och ryktet tedde sig på så vis annorlunda om man jämför med andra ställen i Europa och världen.

Slutligen kan man säga att orsaken till de svenska vikingatågen var främst handel. Vissa vikingar for för att få nya marker och andra för att skaffa sig rikedomar genom plundring eller annat. Andra orsaker var kolonisation och erövring av främmande städer och marker. Man får också tänka på att tågen kombinerade många saker: handel kunde medföra kolonisation, erövring följdes ibland av bosättning eller handel . Orsakerna gick alltså ofta in i varandra.