biowww

Magnus Uggla - Biografi

ICQ 20859647 . Webm@ster Tomas Olsson

-1954

Den 18 Juni 1954 föds Per Allan Magnus Claesson Uggla.

-1968-1972

Redan 1968 startade Magnus sitt första rockband tillsammans med grannarna hemma i Nacka.
Dom hette JUSO en förkortning där första bokstaven i medlemmarnas efternamn ingår (kopierades senare av ABBA)
De spelade ett slags Black Sabbath-inspirerad repertoar på
svenska, med låtar som "Domedagen" och "Skogen brinner".
Dom körde ett antal spelningar på ungdomsgårdarna runt om i Sthlm.
Då konserterna började var det proppfullt i lokalen men oftast redan efter 2 låtar var det bara 3-4 st kvar i publiken.
Vid ett tillfälle kom gårdsledaren och ville bryta men erbjöd full betalning ändå.

Magnus:

Jag minns hur vi innan spelningarna brukade "stabilisera"
oss med "mellisar" eller någon blandning från familjernas barskåp, och
hur vi därför alltid tappade kontrollen över ljudnivån - vid ett
tillfälle, på ett ställe som hette Fyran, så till den grad att det kom
in folk från porrbiografen fyra kvarter bort och klagade. Men sin mest
legendariska konsert hade JUSO på Fregatten, som förband till Pugh &
Nature och Telefonpajsarn.
- Ett drömjobb, den absolut häftigaste spelningen ett garageband kunde
få på den tiden.
Så man var extra nervös, hade klämt en och annan Villafranca
för mycket. Mitt i vår låt "Electric Youth" kom hälften av vinet upp
igen...kort sagt, jag började "ropa på Ulrik"! Lyckligtvis var Fregatten
ett riktigt mörkt, flummigt och rökigt ställe, så jag lyckades lämna
ifrån mig spyan nästan obemärkt i en av Telefonpajsarns högtalarlådor.

JUSO hade inga som helst fans, och splittrades när mor och far Uggla
skildes och Magnus flyttade in till stan med pappa. (Spillrorna av JUSO
bytte dock namn till Alexander Lucas och var under en tid riktigt stora
i Stockholm, med en tyngd mitt mellan Sabbath och Blue Cheer, sägs det.)

- Jag var så jävla sugen på att bli popstjärna, och skrev nya låtar på
piano eller akustisk gitarr, fortsätter Magnus Uggla. Det var väl lite
si och så med originaliteten, när jag till exempel hade köpt "Who Will
Save the World" med Groundhogs skrev jag direkt en låt som hette "Vem
ska rädda världen"...

- Så i gymnasiet tog en kompis med mig på Mott The Hoople, på Kåren, och
den nya världen öppnade sig för mig, det var det absolut bästa jag sett!
Jag började läsa Melody Maker och kamma igenom skivaffärerna varje
vecka. Det man gillade var Velvet Underground, T.Rex, Mott, Bowie... och
Alice Coopers två första, tills han började spela golf med Nixon.

-1972

Magnus-

- Först under en språkresa 1972 var jag redo att ta till mig Bowie. Jag
träffade en engelsman som inte gjorde annat än tjatade om hans nya,
"Ziggy Stardust". Så jag köpte den i London, och sen spelade jag den
flera gånger om dagen i ett helt år.

Med upptäckten av Bowie följde ett hysteriskt intresse för popmode.

- Den årliga språkresan slutade ju alltid på Kensington Market. Detta
var när platåskorna inte kommit till Sverige än, men i London fanns det
plattisar, jag lovar! Allt från det simplaste "jag vill, men jag törs
inte" med bara en plattform, till guldkromade fyraplatåers, med akvarium
i klacken, där man kunde få in två guppys, en syrepump och ett gammalt
vrak... Men man ville ju inte vara alltför bisarr, så jag föll för ett
par lila vadtajta med tvåtumsplatåer och bara elva centimeter hög klack.
Sen fick man en intressant gångstil som var väldigt hip då, man liksom
knäade fram och sköt fötterna framför sig så överkroppen kom gungande
ett par meter efter.

Språkresorna skapade ett ständigt sug efter London hos Uggla och hans
kompisar. När David Bowie och The Spiders From Mars skulle ha premiär i
Oxford för "Ziggy Stardusts avskedsturné" var det självklart att skaffa
biljetter och åka över med väskorna fulla med popmode.

Magnus-

Det var jag, Glitter, Jugge och en rödhårig tjej som hette Koko. Vi söp
Doule Diamond på hotellrummet samtidigt som vi sminkade oss. Förutom
makeupen hade jag på mig en vit clownjacka med blå ränder och krage som
stod upp ungefär som på en flytväst, och det var lila lurexshorts med
små svarta prickar, nätstrumpbyxor och en vadtajt blå sliten denimplatå.
Vi passerade en lång kö med engelsmän utanför, och förvånade över hur
mesiga de var, de hade bara jeans, tröja och en Aladdin Sane-blixt i
ansiktet...

- Till vår stora besvikelse hade vi fått biljetter på läktaren och Koko
blev skitsur, hon hade ju liksom velat snacka lite med Bowie också. Så
under konserten bestämde vi oss för att göra något radikalt, varpå Jugge
och Glitter hängde ut mig över läktaren. Då såg vi hur Bowie gick fram
till Mick Ronson och pekade på oss och log!!!

- När vi nyktrat till och stod utanför konsertlokalen och frös i våra
transvestitkläder kändes det ganska pinsamt, men faan vad vi skröt när
vi var hemma i Stockholm igen! Då hade vi ju liksom "träffat honom", och
vi kallade honom inte längre "Bowie" eller "Ziggy", utan bara "David".
Det var "Deeejvid sa...", "Deeejvid gjorde..." och "vet du vad Deeejvid
tyckte då, nä så tänkte inte Deeejvid"...

-1973

Uggla spelade själv in en solodemo med fyra låtar, men inget skivbolag
intresserade sig. Ytterligare fyra sånger kompletterade en ny demo, med
studioteknikern Lasse Gustavssons hjälp. - (Magnus äldre brors kompis) som ägde Ljudkopia, en musikstudio i Sthlm.
Efter att ha fått ett andra
nej från EMI och Metronome med kommentarer som "Du är den största amatör jag någonsin lyssnat på" bestämde Lasse att spela in plattan själv, på
lediga kvällar, Lasse Gustavssons bror var basist i Harpos Band, så
det blev det bandet som spelade in "Om Bobbo Viking" under ett och
ett halvt år.

Magnus-

Jag var ettrig som fan, ville bara få ut
den så fort som möjligt. Det var det enda jag hade i skallen, "fan jag
ska ju göra en skiva", det var det som var det viktiga, en LP, jag på
omslaget, fort fram med låtarna bara, fort fram med en melodi och så på
med några ord...

-1975

Helt plötsligt nappade dåvarande CBS records som hade en policy att ge ut minst en svensk skiva i månaden och den här månaden hade dom inget att ge ut.
Lasse sålde mastertejpen till skivbolaget CBS och Magnus
fick 3,5% royalty, vilket är väldigt lite. Men äntligen var skivan
ute! den såldes endast i 500 ex.
- Sidney, en DJ från Biafra, drev stället Big Brother på Körsbärsvägen. Han var en och nittio lång
och pressade alltid ner sin muskelinflammerade kropp i beigea utsvängda
gabardin-Silver dollars. Han var Ugglas största fan. Sidney var den ende
som trodde på, och "lanserade", Ugglas debut-LP. Varje vecka
telefonerade han skivbolaget och skällde på dem. Själv lade han alltid
in kommentarer om skivan i sin tidningsannonsering för klubben. -
Samtidigt som han körde en låt från LP,n brukade han stå i sitt
diskobås och rappa obsceniteter typ "höhöhö flickan, kom får du känna
löken, höhöhö, kom känna Sidneys löken". Det var plattans hela PR...

-1976

Magnus gick sedan två år tillbaka på Calle Flygares Teaterskola och i
pressen stod att läsa att han "dansar både klassisk- och jazzbalett".
Skådespelartalangerna kom till uttryck i Jonas Cornells film Bluffstop,
där Magnus hade rollen som en 50-talskille som tröttnat på skolan och
omgivningen. Magnus Uggla som själv blivit relegerad bör ha haft eget
stoff att tillföra rollen. Magnus insats i Bluffstop mötte översvallande
god kritik. Magnus skall genom hela sitt artistliv komma att uttrycka sin
beundran för 40-talets revyartist Karl Gerhard och hans kupletter.
Efter "Om Bobbo Viking" klampade Anders "Henkan" Henriksson in i Ugglas
liv - vid denna tid mest känd som Sveriges George Martin, efter sina
mästerverk med Tages på sextiotalet. I dag är Henriksson en av landets
mest rutinerade mainstreamproducenter och fortfarande Uggla trogen.
1976 var han bara en oerhört manisk kille besatt av symfonirock.

Magnus-

När vi skulle spela in andra LP:n, "Livets teater", var jag sjuk
de första två veckorna, och när jag äntligen kom till studion hade
"Henkan" gått loss, minst sagt...Vi lekte Genesis, och tyckte det var
stenbra. "Livets teater" var ett pretentiöst fiasko, även om den
innehöll Ugglas första stora hit; den fortfarande monumentala klassikern
"Sommartid".
Men den där sviten var makalöst pinsam, kan du tänka dig att vi
spelade upp den, under största allvar, inför hela den församlade pressen
på Södra Teatern! Sen kommer jag ihåg hur jag satt en eftermiddag och
signerade plattan i en skivaffär i Gävle, och de spelade sviten i
bakgrunden. Jag tänkte "vad fan är det här, det låter ju för fan öken",
och så åkte jag hem och skrev hela "Va ska man ta livet av sig för..."
på 6 månader.

-1977

Nu träder Uggla in i en punkigare, mer uppkäftig era.
På omslaget till denna sin tredje LP ser Magnus snudd på lika fantastisk
ut som på "Om Bobbo Viking". På sin tid utstrålade han en sensationell
kaxighet; de hotfulla dragen tycktes lånade från sångaren och basisten i
Stranglers i en och samma pose - fast Uggla var yngre och snyggare.
Musikaliskt är skivan väldigt ojämn, men dess punkiga toppar imponerar
än.
Direkt efter ha sett The Clash på Grönan 1977 gick Magnus Uggla och
gjorde sångpålägg i studion. Därför lät det som det lät - den första
svenska punk-LP:n. Men Uggla kände sig aldrig delaktig i någon
punkrörelse, han sjöng ju fortfarande bara om att dra på stan och ragga
brudar, vilket var lika fel under punken som under proggen. Det korta
håret på LP-omslaget var inte heller något punkstatement, utan berodde
på rollen han hade i filmen "Bluff Stop".
Magnus Uggla slår igenom detta år, med singeln "Varning på stan".
Tidningarna härleder hans musikaliska influenser
till Mott the Hoople med sångaren Ian Hunter.
Magnus gör den stöddigaste och kaxigaste intervju som någonsin skådats i "Häftig Fredag"
"Tonåringarna jublar över sin nya rebell.Föräldrarna rasar." Veckorevyn 48/77.
"Ugglahysterin är här! Kvällsposten 26/11". Det verkliga genombrottet
kommer samtidigt som Uggla möter hård kritik för att han i texterna kallar
tjejer för "biffar" och "lik". Radioprogrammet Skivspegeln anmäldes två
gånger till Radionämnden på grund av att Magnus Uggla där ansågs uttrycka
kvinnoförnedrande åsikter i intervjun med Artur Ringart. Det hela kulminerar när han
av Expressen blir utnämnd till Mullig Mansgris. I Aftonbladet den 19/11 kan vi
läsa om Magnus klädmode för stunden. Han bär en ut-och-in-vänd kavaj på scenen
och en blå arbetaroverall (!) privat. I artikeln framgår även att Magnus Uggla aldrig
röstat och att han är glad för det. "Lyssnar jag på nyheterna blir jag bara rädd",
säger han. Avslutningsvis står att läsa om något intermezzo vid konserten på
Kårhuset i Stockholm. Dörrvakterna släppte endast in killar på 23 år och tjejer på 20.
Magnus Ugglas verkliga publik blir stående kvar utanför. Ordkrig uppstår mellan
Uggla och dörrvakterna varvid grunden läggs för Ugglas livslånga dörrvaktsförakt.
Magnus Ugglas manager är Tommy Blom,legendarisk sångare och stjärna i popgruppen Tages på
60-talet.

-1978

Magnus spelar in sin fjärde LP "Vittring" med ett Engelskt punkband som heter Stadiumdogs.
Under inspelningen festas det på i 190 och det är ett under att skivan överhuvudtaget ser sitt ljus.
2 videos görs "Vittring" och "Asfaltsbarn".
Singeln "Vittring" har en helt underbar b-sida som består av "hallå-live" från 77-turnén.
Magnus drar på folkparksturné tillsammans med Strix det är dock inte lika mycket publik som på konserterna 1977.

-1979

Johnny the Rucker drar in på Schlagerfestivalen, men det var nog inte
rätt forum - en sistaplats. Låten släppte Magnus dock som en Maxi-EP
och sistaplaceringen i Schlagerfestivalen kom att användas som ett
försäljningsargument.
Under året gjorde Magnus Uggla ett mindre lyckat försök med ett
singelsläpp på Epic utomlands med engelskspråkiga "Everything You
Do" och "Concrete Kid"
Detta var också året då fotomodellen Ann Furelid och Magnus Uggla
begåvas med ett litet flickebarn , Emelie. De bodde i Magnus lya under
takåsarna i Gamla Sta'n. När Gamla Sta'ns gatumusikanter blev för
jobbiga på nätterna öppnade Magnus fönstren och spelade
konkurrerande musik på stereons högsta volym.