• Hur många svenskar känner till LITAUEN ? Det verkar inte vara så
  • många som känner ens till att huvudstaden heter Vilnius,Många blandar ihop
  • de Baltiska länderna,deras genuinitet,språkskillnader och kultur.Det är otroligt med tanke
  • på att det "fågelvägen" är endast 40 mil till Litauen
  • Visste du att det litauiska språket härstammar från det urgamla indiska språket
  • SANSKRIT ?

    • Det första teamet från ett västerländskt land,

    som gjorde reportage i hela Baltikum med egen bil kom från

  • Jag arbetade som ljudtekniker och fick turen att uppleva,
  • lära och jämföra de Baltiska ländernas särart.
  • Är man som jag född på 50-talet,så fick man en "deja vu" av sin upp-
  • växttid - om man hade turen att besöka dessa länder vid denna tidpunkt.
  • Jag var där 1989 första gången,Atmosfären,speciellt i Litauen andades
  • "mitt tidiga 60-tal".Det var meningen att vi med egen team-bil skulle ta Finlands-
  • färjan till Helsingfors och därifrån ta färjan till Tallin.Det visade sig att färjan tog
  • enbart 5 bilar.Vi chansade och bilade till ryska gränsen strax före Viborg.Vi fick vänta
  • 3 timmar vid gränskontrollen.Vi hade inget visum utställt för denna rutt.
  • Det var meningen att vi skulle göra olika miljöreportage under vår resa genom de
  • baltiska länderna ,som fortfarande var i ryssarnas "grepp".
  • Efter några samtal med Moskva blev vi insläppta.Längs vår väg passerade vi mellanåt
  • vägbommar med vaktposteringar.De visste hur lång tid det skulle ta för oss till nästa
  • "kontrollpunkt".Man kollade bilnumret,antal passagerare m.m.
  • Det hände vid ett tillfälle att vi var tvungna att fylla på bensin i en ort vid sidan om
  • "vår tillåtna färdväg". Detta fick vi senare veta att de observerat.
  • När vi körde igenom Lettland i närheten av staden Ventspils,pekade folk glatt mot
  • vår bil .De kände igen ordet "Rapport" som bilen var skyltad med.
  • Vi fick veta att under bra mottagningsförhållanden kunde de se "Rapport" på TV vid
  • Lettlands kust.Tydligen tack vare en sändare på Gotland.
  • Det som man kanske minns mest med blandade känslor,var nog vid vårt besök på kärn-
  • kraftverket Ignalina beläget alldeles vid den Litauiska staden Snechkus.(Har säkert
  • bytt namn senare p.g.a. att staden fått sitt namn efter en av det litauiska kommunist-
  • partiets grundare Antanas Snechkus)
  • Deras "rigorösa" mätmetoder före och efter besöket kändes kanske inte direkt
  • betryggande. Åsynen av de sprickor på väggen i en toalett,gjorde väl att man tänkte:
  • "nåväl,man får väl hoppas att det inte finns liknade sprickor på övriga ställen.
  • När vi tagit våra bilder ovanpå reaktorhärden (golv av betryggande blyplattor),så ville
  • vår tolk intervjua oss på samma plats.Man får ju hoppas att 10 extra minuter där inte
  • ska ha någon radioaktiv betydelse......
  • Vår tolk följde med oss precis överallt under våra dagar i Litauen.Blev imponerad av
  • hans "perfekta" engelska med en accent som om han kom från Texas.
  • När vi kom till hotellet så brukade telefonen ringa.När jag svarade så var det aldrig
  • någon som gav sig till känna.Det var kanske deras sätt att kontrollera att vi
  • kommit tillbaka....
  • Övrigt bör nämnas att Litauen tilltalade mig mest av de baltiska länderna.En perfekt
  • mix av kulturtradition , människor , gammalt&nytt och som sagt iallafall då 1989 "ett
  • "Klondyke för 50-talistens återresa till 60-talet" på gott & ont -mest på gott!!!
  • Det vore kul att få höra liknande upplevelser från andra människors resor till
  • det förgångna Sovjet och dess lydstater.
  • :

    • Många brukar som bekant skriva en massa trams om sig

    själva,sin familj och t.o.m. visa upp "hela familjealbumet"

    Jag hoppar över den biten,

    Om jag ska nämna något mer om mig själv så är det väl att jag arbetar sedan 1971för.

    Videofilmar som hobby. Jag och en kompis,Niclas Jensen (arbetar som fotograf för UR), hade ett manus om ungdomar i Litauen. Detta var 1991 och Litauen var först av de baltiska länderna att förklara sig som självständig. Vi fick förtroendet att åka till Vilnius och göra reportaget själva.

    Reportaget visades sedan två gånger i "Lilla löpsedeln"

    Mycket har hänt sedan vi var där förra gången. Det kanske vore dax att dokumentera vad som hänt sedan sist.!!