Painted Thin är ett poppigt punkband från Winnipeg. De brukar kallas cirkeln av vänner till Propagandhi och I*Spy. Diskografin innehåller  många olika 7” och LPs men split-CDn med John K Samson och deras ’nya’ sjulåtars CDEP täcker upp deras nyare låtar. Den senare fick väl sådär 1 poäng i POP - det visar hur dumihuvet POP är [samtidigt hör du pappersbunten framför dig viska: ”Bry Dig inte om skit-POP hädanefter - du har ju mig...”] (Okej det var visst inte POP utan det var SA, men samma gäller ju för dem).
Intervjun nedan består av två sammanfogade intervjuer gjorda av Jay Watts och någon annan (nä, inte Kofi).
 

Wie heisst du?:
Paul: Ich heisse Paul und spielt den Bas und singt. Painted Thin startade för kanske 5 år sedan när jag träffade Stephen (spelar nu i The Weakerthan’s). Vi började spela tillsammans och skriva låtar, och vi har spenderat de senaste fem åren med att spela in och leta efter en fast trummis. Vi har haft en rad, bl a James (aka Shamus) från I*Spy, Jason Tait (The Weakerthan’s) och senast Dan från B’ehl.
Vad är den huvudsakliga meningen med Painted Thin?
Paul: Painted Thin handlar om ärlighet och stå ut med saker, att orka med. Jag tror att det ibland är en stor, omåttlig förevisning av min personliga läroprocess. Aktivism handlar om att byta historier och att lära sig av varje misstag och på detta sätt blir det väldigt viktigt att säga sin ståndpunkt - på ett sådant sätt att det underlättar diskussion.
 

Tycker du att folk i Winnipeg generellt sett är mottagliga för era åsikter?
Paul: Winnipeg är ett konstigt ställe, speciellt för vårt band. Under de senaste åren har vi byggt upp en ’fan-club’ (läs: vänskapskrets) bestående av ca 50 pers. Varje gång vi spelar så kommer dessa samma personer (jag skulle kunna räkna upp var och ens namn) så de känner mig. Vad kan du säga offentligt till dina närmaste vänner? Denna situation efterlyser diskussion och utveckling.
 

Försöker du kommunicera ett empatisk meddelande i dina låtar?
Paul: Ja. Empati som arbete. Det är inte något som du vaknar upp och har eller är född med. Spendera en dag varje vecka du då bara lyssnar, och sedan tillämpar du detta praktiskt alla andra dagar den veckan. Utforska och var ärlig över din dag och de saker du kan ha gjort som sårat eller förringat någon - och sedan följer du upp de situationerna (fick jag dig att känna dig dum när jag...blablabla? ...jag tror det var igår när jag...blablabla osv). Och samtidigt, berätta för folk, bestämt och försäkrande, när de gjort något som fått dig att känna dig sårad eller förringad. Empati är arbete.

Eftersom du har en ‘offentlig plattform’ (genom bandet) - känner du dig skyldig till att använda det som ett medel att sprida propaganda och etik?
Paul: Det är som ett sorts spel som jag har tillgång till att spela. Eftersom jag är med i ett band får jag ha en mikrofon, så jag använder detta för att erbjuda folk redskap att tolka sina liv med. Ofta gör diskussioner större inverkan än uppläxningar eller föreläsningar - så ifall jag kan starta diskussioner genom att tända någons empati eller få något att verka seriöst och ärligt för någon så har jag gjort ett bra jobb.
 

Skulle du hålla med om att även icke-politiska band har ett syfte; att de t ex kan lysa upp en deprimerad persons liv eller hjälpa någon genom en jobbigt period i livet?
Paul: Alltså, jag tror inte ens att jag lyssnar på några jätte-politiska band. Låtskrivare väver in vad helst de tycker är viktigt för dem. Jag antar att denna aspekt av Painted Thin handlar helt om mitt perspektiv. Jag skulle aldrig tvinga på detta på ett annat band. Alla band är politiska eftersom språket är politiskt. Det sätt på vilket något är sagt är av politisk vikt.
 

Vad hjälper dig mest för att öka din medvetenhet om världen? Social interaktion, läsa böcker, magazines osv?
Paul: I mitt fall tror jag det måste vara att prata med olika människor. Diskussion, interaktion, andra människor - kan alltid berätta mer för dig om var du är och åt vilket håll du antagligen borde gå. Zines och böcker ger bra inramningar men ifall du verkligen vill veta saker så betrakta ärligt dina relationer och förhållanden till människor.
 

Vad är dina åsiker om ett samband mellan pornografi och de sätt som samhället behandlar kvinnor?
Paul: Jag ser faktiskt ett stort samband mellan pornografi och på de sätt som individer behandlar kvinnor. Mestadels beror detta på att porr gör ett perfekt jobb att sexualisera kroppar. Resultatet för människor som använder porr regelbundet blir en tendens att rikta sexuella känslor mot kvinnor som bara råkar finnas i närheten. Jämlikt baserade relationer är svåra nog att bevara. Addera sedan den faktorn att din vän är sexuell först och främst, och en person därefter. Jag arbetar efter teorin att människor bara ska bli betraktade som sexuella ifall de vill. Det är en modell för samtyckliga relationer. Allt annat kan alltför lätt bli sexuella trakasserier, eller falla in i de bekväma och välbekanta patriarkaliska förhållande-strukturer som vi växte upp med i våra verkliga liv, på TV och ja, i pornografin.
 

Tycker du att pornografi är förnedrande för kvinnor, eller är det en kvinnas rätt (eller en mans rätt för den delen) att visa upp sina kroppar ifall de vill?
Paul: Gör vad du vill, men förstå att män kan alltid kan ta t ex tillverkningsjobb och tjäna stora pengar (kvinnor erfar ofta grova sexuella trakasserier här), och i grund och botten representerar strippning eller arbete i en topless bar liknande summor pengar i lön. Traditionella kvinnojobb (barnomsorg osv) är ofta fruktansvärt underbetalda. Och, allt jag sagt om porr är att det är tråkigt att det är genom porr som de flesta barn lär sig om sexualitet (och maktdynamiken som är inbegripen i porr).
 

Jag undrar ifall du anser att pornografi har en plats i samhället? Och med pornografi menar jag då porr för båda könen och alla sexualiteter eftersom jag tror att man ofta glömmer bort att porr kan tjäna alla kön och sexualiteter...
Paul: Pornografi är en industri styrd främst av män som uppfinner ett behov i barn och sedan underhåller detta medan de växer upp. Jag vet inte hur det skulle fungera ifall folk började ta kontrollen över produktionen av pornografi och skapade något annat. Som den ser ut nu hatar jag porrindustrin, och jag hatar den nivå av tolerans som porren har i det dagliga livet. 

Jag tycker att internet är ett av de ställen som folk har tagit över en del av pornografin (i newsgroups där folk postar bilder på sig själva). Hur hjälper internet och email dig med bandet? Är de viktiga?
Paul: Det är verkligen ett enkelt sätt att få tag på oss, och få info om bandet. Jag tror det har hjälpt oss. Vår första CD blev distribuerad helt genom enskilda personers mailorder. Någon skrev ett brev till Propagandhi och fick en katalog. Några beställde vår CD. Så det finns säkert en av vår CD på 300 olika platser runt om i världen, och ingen av dessa personer hörde någonsin något annat om bandet. Det representerar en stor del av vår email.
 

Mitt enda bekymmer just nu är att internet fortfarande är ett ganska lyxigt privilegium, men förhoppningsvis förändras detta eftersom priserna sjunker hela tiden.
Paul: Det är lite roligt, för att nätet är det perfekta stället för punkrockare, eftersom det underhåller samma kommun*, samma gemenskap (jag säger detta med stor sorg), det är ett bra verktyg som ännu inte sett sina bästa dagar. (*tsr. medlemmar i punkkulturen tillhör generellt sett vit medelklass - liksom de flesta på internet).
 

I låten Legacy Of Boxes, är du verkligen så cynisk att du menar att majoriteten av män utövar en våldsam makt-erotik i sina förhållanden? Accepterar du att en man och en kvinna kan ha ett icke-makt baserat förhållande?
Paul: Varje låt, och varje påstående kommer utifrån berättelser jag hört, från konserter eller från aktivistarbete jag utfört. Den underliggande sexuella politiken i förhållanden har varit accepterad så länge att folk kanske aldrig ens märker av sin egen inblandning. Visst det är möjligt, men jag tror att problemet med att prata i dessa rent teoretiska termer är att det alltid utelämnar arbetet som erfordras för att göra det möjligt. Betrakta en konversation mellan en grupp vänner och alltför ofta avbryter killarna tjejerna. Det är diskret, men om du sätter dig ned och betraktar så blir det synligare.
 

Vad för aktivistarbete håller du på med?
Paul: Jag var med ett tag och hjälpte en grupp som kallade sig ‘People Acting Against Men’s Violence’.
Vi organiserade workshops och möten, protester och sådant. Gruppen upplöstes så jag väntar tills jag hitttar en ny källa för utlopp, och under tiden håller jag på med Painted Thin.
 
 

Vad är dina åsikter om alkohol och dess negativa effekter?
Paul: Jag har först nyligen allvarligt börjat betrakta de effekter som drickandet har haft på mitt liv, och jag måste erkänna att processen att spåra min egen historia av alkoholkonsumtion är jobbig. Jag tror att mina chanser att såra människor som jag gillar ökar avsevärt under alkoholpåverkan. Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag inte vet ifall jag vill ta dessa chanser något längre. Alkohol får ALDRIG användas som en ursäkt för att ha sårat någon. Att dricka alkohol är ett personligt beslut och den som tar det beslutet måste vara beredd att hantera konsekvenserna.
 

Har du något intressant att berätta från er Europaturné?
Paul: Uhm... Jag vet inte... Vi spelade mest i Tyskland. Två konserter i Österrike och en i Schweiz... Vi stötte på polisen ett par gånger. De sparkade ut oss ur Österrike därför att vi käkade mat utanför en squat. De måste ha haft stället under koll därför att helt plötsligt körde 5 bilar upp och klockan var då halv två på natten. De krävde att få se våra pass och ville veta vad vi gjorde där och ifall vi skulle gjort så här i vårt eget land osv. Och sedan beordrade de oss att på en gång lämna landet. Så vi fick gå in och hämta våra tyska vänner (som alla fyllde sina fickor med öl innan de gick med på att ge sig av). Sedan eskorterades vi ut ur staden av polisen.
 
 

Favorit-författare?
Paul: Jag gillar verkligen de saker som Tim Wynne-Jones skriver. Andrea Dworkin är bra. John Stoltenberg skriver de mest fantastiska grejerna. Roald Dahls ’Matilda’ och ’Danny the Champion of the World’ är båda jättebra böcker. Judy Blumes ’It’s Not the End of the World’ är också bra.
 

Musik (artister/band/kompositörer)?
Paul: Jag gillar de flesta av mina vänners band; Dreams of a Ridiculous Man, Swim, Kandis, Transonic,
The Bonaduces, The Weakerthan’s. De är skitbra allihopa. Jag gillar Radiohead väldigt mycket, och The Tragically Hip. Ani Difranco skriver fantastiskt bra saker. Hon är definitivt alltid med på min topplista. Jag lyssnar inte på J Church eller Leatherface mycket, men de är bra. Jag började nyligen lyssna på ett band som heter Built To Spill. Albumet jag har innehåller flera låtar jag gillar. Jag tror jag skulle gilla Weeping Tile och Ben Folds Five men någon skulle vara tvungen att låna mig dem först. Jag skulle nog gilla Jawbreaker fortfarande ifall jag satte på dem. Jag kanske tar och gör det nu!
 
 

Painted Thin, P.O Box 68007, 471 River ave. R3L 2V9, Canada.
Låten, Legacy Of Boxes, finns på split CDn med John K Samson och på deras LP
Small Acts of Love & Rebellion.