[Hem] [Rapporter] [Artiklar och böcker] [Länkar]
Kommunikationsforskningsberedningen
Arbetslivsfonden och det moderna styrelseskicket
Mellan åren 1990-1995 implementerades det största arbetsmiljöprogrammet någonsin i Sverige. För att administrera detta elva-miljarders projekt inrättades en tillfällig myndighet: The Swedish Working Life Fond. I det här projektet undersöks denna myndighets tillkomsthistoria och verksamhet utifrån modern statsvetenskaplig teori om makt och rationalitet. De frågor som undersöks är: Kan vi förstå förvaltningens uppbyggnad som en effekt av rationellt kalkylerande aktörer, eller är Garbage-Can processes, rituals, path-dependency etc. mer fruktbara? Vilka har makten över förvaltningens utformning? Hur fungerar denna typ av myndighet med avseende på effektivitet, service och rättssäkerhet? Vilket inflytande har olika typer av organiserade intressen över en statlig myndighets verksamhet, och hur fungerar korporativt sammansatta förvaltningsstyrelser? Hur kommer det sig att andelen kvinnor på chefsposter inom förvaltningen har ökat och hur påverkar det myndigheters verksamhet? Hur är det möjligt att efter kort tid helt lägga ner en myndighet, hur klokt är det, och på vilket sätt påverkas maktförhållanden inom förvaltningen av att tillfälliga myndigheter (projektmyndigheter) får till uppgift att implementera stora program?
Detta delprojekt avslutas under augusti 1999 med publiceringen av en bok med titeln: I väntan på solnedgången. Arbetslivsfondens tillkomst och verksamhet – en studie av makt och rationalitet inom förvaltningspolitiken.
Författare: PerOla Öberg. Jörgen Hermansson och Per-Åke Berg.
Politiska institutioner och strategiskt agerande – Det trafikpolitiska fallet
Den gamla svenska modellen – parlamentarism i kombination med korporatism – inte längre förmår att fånga in de väsentliga dragen i vårt styrelseskick. Mycket talar för att vi under ett par decennier har kunnat bevittna en tyngdpunktsförskjutning. Det korporativa inslaget har förlorat i betydelse till förmån för mer informella och kanske också mindre permanenta arrangemang. De utomparlamentariska aktörerna synes i allt större utsträckning ägna sig åt lobbying (uppvaktning) eller direkta aktioner, ofta kombinerade med opinionsbildning i regelrätta kampanjer. Vår uppgift är att försöka förstå dessa senare former för politiskt inflytande, samt det nya styrelseskick som är "summan av" alla dessa komponenter.
Den metodiskt intressanta frågan är vad som motiverar urvalet av den trafikpolitiska sektorn – vad är den metodiska poängen med att välja att jämföra med en trafikpolitisk beslutsprocess? Det generella svaret, som gäller alla delstudier, är att trafikpolitiska beslut till skillnad från andra politikområden nästan alltid har regionalpolitiska konsekvenser. Aktörerna har således ofta geografiskt betingade intressen. Till de traditionella konfliktlinjerna läggs dragkampen mellan komplicerade konstellationer av läns–, regionalt eller på annat sätt geografiskt baserade aktörer. För att kunna ge generella svar om styrelseskickets förändring måste vår analys också inbegripa de sektorer som kan tänkas avvika från det traditionella mönstret. Vi måste spegla styrelseskickets alla variationer om vi också ska kunna uttala oss om orsakerna till förändring eller stabilitet.
I Jörgen Hermanssons delstudie är syftet att förklara den förändring av det reella styrelseskicket som ägt rum under de två senaste decennierna. I fokus för undersökningen står de beslutsprocesser av närmast konstitutionell art som syftat till förändringar av de institutioner (kommittéväsende, departement, utskottsindelning, statliga verk) som påverkar olika organiserade intressens möjligheter att utöva politiskt inflytande i olika sakfrågor. Här ska också undersökas hur sakpolitiska beslut – inom trafikpolitik, jordbrukspolitik, skolpolitik och arbetarskyddspolitik – påverkats av spelet om de formella reglerna. Här handlar det om att kartlägga kontaktmönster och påverkansrelationer som präglar utredningar, kommittéer och utskott inom berörda sakområden. Inom trafikpolitikens område betyder det till exempel att granska arbetet inom ett antal utredningar och kommittéer samt trafikutskottets göranden och låtanden.
I det andra delprojektet ställs sakpolitiken i centrum i form genom ett studium av marknadsanpassningen av den svenska modellen. Här avser Torsten Svensson att se på styrelseskickets förändring som en bieffekt av sakpolitiska beslut, hur beslut i sakfrågor får konsekvenser för olika aktörers makt och inflytande. Tre områden som utsatts för ett kraftigt omvandlingstryck avses att studeras: ekonomisk politik, välfärdspolitik samt trafikpolitik. Valet av politikområden är inte slumpartat. Alla tre områdena ingår i den traditionella men utmanade svenska modellen: En keynesianskt präglad ekonomisk politik kombinerad med en trafikpolitik där insatser för infrastruktur i form av vägar, järnvägar och flyg fått utgöra en viktig faktor i försöken att upprätthålla den fulla sysselsättningen i tider av lågkonjunktur. En annan och viktig pelare i den svenska modellen har den generella välfärdspolitiken utgjort. Politikområdena förenas således av den "svenska modellen" men utgör samtidigt skilda typer av sektorer där olika aktörer och aktörskonstellationer präglar beslutsprocesserna. Medan den ekonomiska politiken räknar in jämförelsevis få aktörer – regeringen, departementen, riksdagen och partierna, riksbanken, arbetsmarknadens parter – blir bilden mer komplicerad vad gäller välfärdspolitiken. En än mer diversifierad bild framträder när trafikpolitiken ska läggas under luppen. Denna sektor präglas vid sidan om de traditionella konflikterna också av geografiskt avgränsade intressen och motsättningar mellan olika transportintressen.
I ytterligare en delstudie ska Mia Thelander studera nya påverkansformer som direkta aktioner och civil olydnad. Syftet med studien är att försöka förklara och förstå varför vissa organisationer och rörelser i Sverige idag väljer att använda sig av olagliga aktioner för att påverka politiken. Vad är det som motiverar en del grupper att välja just civil olydnad som påverkansform framför de mer konventionella former att påverka politik som står till buds i en demokrati?