Mitt eget tyckande om saker rörande barn med speciella behov
Här tycker jag till, tyck gärna något annat.
Diagnos eller inte?
Detta tycks vara en av de heta frågorna när man läser nyhetsgrupper och diskussionsforum om ämnet barn med speciella behov. För mig är det en självklarhet (numer) att diagnosen skall ställas. Genom diagnosen utreds vad som är problemet och varför. Med den kunskapen kan man sedan som förälder informera barnet och alla de som kommer att verka i barnets närhet. Barnet ja, är det någon som har rätt till sin diagnos så är det barnet. Det viktiga är just att förstå hur barnet tänker, för ett DAMP eller AHDH-barn tänker inte på samma sätt som ett "normalt" barn.
Tänk om diagnosen är fel? Bäst att ingenting göra!
Tänk om den är rätt då? Och ingenting har gjorts?
Barnet växer och utvecklas varje dag. Varje dag måste en förälder göra en massa
bedömningar och fatta beslut som kommer att påverka barnets framtid, speciellt om det
är ett barn med nedsatt funktion på vissa områden. Att då sticka huvudet i sanden och
säga "jag vet inte" är ansvarslöst. En förälder är skyldig att skaffa sig
all kunskap som behövs för att ge sitt barn så goda förutsättningar som möjligt.
När barnet utreds av barnhabilitering eller PBU eller vem det nu kan vara så är det viktigt att det råder fullständig öppenhet och raka rör mellan alla i det team som gör utredningen, inklusive föräldrarna. Föräldrarna måste vara drivande och ställa krav och driva på. Den som mesar hamnar sist i kön. Förutom själva svårigheten i att få tillsånd en utredning så kan man ha otur att hamna i fel kommun eller bland utredare som inte bara har fokus på barnets bästa utan på revirtänkande och annat fullständingt ovidkommande.
De som är motståndare till diagnos tycks vara rädda för att barnet skall få en "stämpel", det får barnet ändå eftersom det beter sig annorlunda. Dessutom vet barnet att det är annorlunda men inte varför, detta gör att barnet känner sig utanför och "dum i huvet". Det är upp till föräldrarna att diagnosen används på ett bra sätt. Ofta tror jag att motståndet mot diagnos beror på att föräldrarna inte accepterat att deras barn är annorlunda.
Jag såg en insändare om diagnos eller inte och blev lite upprörd över resonemanget, jag har kompletterat dokumentet med mina egna åsikter. Läs gärna.