- Nikola Janic -

Muslimen Muharem Nezirevic, tidigare chef för Radio Prijedor i Bosnien, talade lördagen den 20 september vid en konferens som anordnades av Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Han berättade om tortyr, mord och våldtäkter som begåtts i Bosnien. Både han och den svenske åklagaren Erik Östberg poängterade hur viktigt det är att de som är ansvariga för illdåden ställs inför rätta vid tribunalen i Haag. Men inte ens vid denna konferens vilken hölls inom en ansedd svensk institution fanns något nytt. Allt kändes kusligt likt de många hundratals sammankomster som anordnades, och kostade tiotals miljoner kronor, runt om i Sverige under det inbördeskrig som under 5 års tid varade i Kroatien och Bosnien. I den av svensk media och av många svenska, kroatiska och muslimska organisationer och föreningar, utgjutna och efter 7 års användning lite skamligt slitna formen fylldes åter igen av samma ingredienser: muslimska offer och serbiska krigsförbrytare. Och det är där som man ska (om man vill) leta och finna anledningen till att rättvisans kaka som skulle gräddas i Haag inte smakar som rättvisa ska göra. Från Haags bageri kommer i dag varken någon ljuvligt lukt eller ånga, när livets frön gräddas till bröd som skulle föda alla de, efter rättvisa hungriga och illa behandlade människor, inte minst muslimer, kroater och serber i Bosnien.

VARFÖR? Varför, och enligt vilken logik, skulle det finnas en krigstribunal bara till för det forna Jugoslavien, när det är åtskilliga krig som samtidigt rasade och fortfarande rasar världen över, och i vilka det dagligen begåtts och fortfarande begås krigsförbrytelser? Varför skulle den, Jugoslavien tribunalen, gälla bara för tiden från 1990 och framåt när det i Bosnien och Kroatien hade begåtts många krigsförbrytelser också under andra världskriget, i samma områden som i dag och t.o.m. av samma familjer, när krigsförbrytelse är ett brott som aldrig preskriberas? Varför är det bara den Bosnienserbernas ledare Karadzic som åtalats i Haag, när det är för var och en bland västpolitiker känt och av många uttalat, att liknade krigsförbrytelser hade begåtts både av kroater och muslimer? Mot den serbiska ledningen finns inte ens så starka och graverande bevis och vittnesmål som det t.ex. finns mot den kroatiska ledningen med president Franjo Tudjman i spetsen? De som inte kräver att också politiska ledare bland muslimer, bosnienkroater och från Kroatien ställs inför krigstribunalen i Haag, måste anses vara medskyldiga till att det i Kroatien t.ex. fortfarande begås mord, våldtäkt och andra illdåd mot civila serber? Fakta är att sådana åsikter sällan trycks i svenska tidningar och att de som har sådana åsikter sällan tillåts att framföra dem i svensk TV. Detta skapar behovet till frågan: Ska det inte också finnas ett mediatribunal som skulle kunna döma och straffa journalistiken som skapade och skapar hets och hat bland folket? Men också att döma redaktionschefer som t.ex. i Aktuellt på Sveriges Television. Bevis till partiskhet och skamlig selektering som Aktuellt bedriver under alla dessa år, och Aktuellts ansträngningar till, för det mesta, att hålla tyst om illdåd som är begångna av muslimer och i synnerhet av kroater är många. Det viktigaste instrument och makten som kan påverka folket är TV. Men TV gör inte detta bara genom bilder som visas och ord som tillåts sägas i deras sändningar. Nästan i lika hög grad görs påverkan genom deras ensidiga selekteringen och tystnaden. Ingen skulle kunna heller påstå att inrättandet av en sådan institution skulle vara "ett hot mot yttrandefriheten", tvärtom. Där skulle de dömas som på grund av egna intressen eller politiska övertygelser och sympatier medvetet undviker att berätta om något som de, enligt avtal med staten och de etiska regler gällande press, Radio och TV, är skyldiga att upplysa allmänheten om.

SANKTIONERAD MASSMORD Den fria och i hela världen respekterade kroatiska veckotidningen "Feral Tribune" har, t.ex. i alla sina septembernummer, tills i dag, i stora artiklar (upp till 6 sidor) tryckt skrämmande och detaljerade vittnesmål från Miro Bajramovic, som är en hög befälhavare inom den kroatiska speciella polisstyrkan. Miro vittnar om systematiska, väl planerade och av de högsta politiska ledarna i Kroatien sanktionerade mord på civila serber i Kroatien. I sin bekännelse sticker Bajramovic inte under stol med att han själv egenhändigt hade mördat 72 människor av vilka nio var kvinnor. Bara i Pakracka Poljana var det hundratals serber som mördades av den "speciella" polisstyrka. Anledning till den systematiska mördandet av civila serber i Kroatien förklarar han med att: "målet var att minska procenttalet över serberna i Kroatien". Han berättar också om att det bästa sättet att tala med serberna var när de brändes med en gaslåga "främst över genitalierna och ögonen, och därefter hälldes ättika över deras brännsår". Hans vittnesmål, liksom andra avslöjandena om tusentals mord på serberna, bekräftas också av den kroatiska Helsinki kommitténs ordförande Zvonimir Cicak (som så ofta var gäst i Sverige där han frågades av svenska journalister om serbernas illdåd i Bosnien, men sällan om kroaternas mord på serber i Kroatien). Tidningen publicerar också andra uttalande från kroatiska politiker och tjänstemän inom de kroatiska polisen som berättar om specialstyrkornas uppgift att "minska serbernas procenttal i Kroatien". De talar om en sanktionerad massmord på serber. "Feral Tribune" som publicerade dessa bekännelser är en tidning som, bland många andra utmärkelser, fått 1996 års frihetspris från International Press Directory och 1997 fick tidningen också en "Guldfjäder", av World Association of Newspapers. Medierna världen över återgav hela, eller utvalda delar av dessa vittnesmål och påföljande diskussion och artiklar om övergrepp och mord på serberna i Kroatien. Men i svensk media och i synnerhet på Aktuellt (som ofta, när de talade om serbernas illdåd, citerade helt okända tidningar, eller muslimska och kroatiska källor) råder fortfarande en tystnad som i framtiden kommer att vara en stark bevis på en skamligt journalistik som fortfarande accepteras som rumsren i vårt land. Varför och hur länge?

MEDIERNAS TYSTNAD Hur länge ska t.ex. medierna hålla tyst om att det under rättegången i Haag mot muslimer som är misstänkta för mord, våldtäkt och tortyr mot serber i det beryktade, men för svenska allmänheten nästan okända muslimska koncentrationsläger Celebici, vittnades det flera gånger om att den muslimske ledaren Alija Izetbegovic, inte bara visste om det, utan att han vid flera tillfällen besökte Celebic? Bilden på den magra muslimen Fikret Alic, som filmades "bakom" taggtråden i det serbiska lägret Trnopolje, och som förknippas med Omarska är, enligt Aktuellt, symbol för serbernas ondska. Enligt Aktuellt är serberna så onda att redaktionen visade denna bild som symbol också när de förmedlade nyheten om att Sverige erkände den nya Jugoslavien?! Men hur länge ska Aktuellt hålla tyst om att den magre Alic faktiskt inte står bakom utan FRAMFÖR taggtråden och att han kom ditt dagen innan han filmades. Är serberna verkligen så onda och har sådana onaturliga förmågor så att de lyckades att under 24 timmar göra den människan så mager?

Kanske finns det ändå önskan vid Haag tribunalen att rannsaka alla ledande politiker: muslimska, kroatiska och serbiska. Viljan att alla skyldiga ska ställas inför tribunalen, verkar däremot aldrig funnits i Sverige. Här existerar inte heller någon respekt för den främsta mänskliga rättigheten: att ingen skal kunna anses vara skyldig till brått, innan hans skuld bevisas i en rättegång. Merparten av medierna tog bara ifrån Karadzic den självklara mänskliga rättigheten. De gjorde detta den dag när de vårdslöst (eller medvetet och planerat) tappade ordet "misstänkt" och slutade skriva, eller uttala den framför ordet "krigsförbrytaren". Den hatiska hetsjakten och inställning till Karadzic står i ett ofattbart och motbjudande proportion till en sansat och allsidig journalistik. Lika ofattbart är den permanenta tystnaden om Izetbegovics och Tudjmans skuld och misstänkta krigsförbrytelse. Matematiken som många använder sig av i Sverige är rätt, men ändå fel. 2+2 är visserligen 4, men hur många vill fortsätta acceptera sådan rättvisan där man t.ex. låter de två som tillsammans mördade lika många som den tredje kanske skulle mördat själv? Det måste anses självklart att all krigsförbrytelse och alla krigsförbrytare ska straffas. Det är oviktigt vilken folkgrupp offret eller hans bödel tillhör. Haagtribunalen, inte medierna, ska döma och bestämma påföljden.

Nikola Janic är vice ordförande i Serbiska Riksförbundet och ordförande i "Serbiska Folkets röst" Kontakt telefon: 070-554 13 82 / Fax: 08-570 20 440