Vem skyddar serberna?

Det är klart att våld, fördrivning och husbränning fanns i Kosovo innan FN:s Kfor-styrkor (eller Nato?) kom in i Serbien. Just att stoppa detta och skydda den civila befolkningen i Kosovo angav Nato som huvudskäl till att de startade bombningarna över hela Jugoslavien. Större delen av landets civila infrastruktur lades i ruiner och tusentals civila dödades för att folk i Kosovo sitt framtida liv ska leva i ett mångkulturellt samhälle med västliga demokratiprinciper. Under det då pågående kriget mellan den jugoslaviska armén, Natos bomb- och stridsflyg och den kosovoalbanska UCK-gerillan (som två månader innan Nato började sitt luftangrepp på Jugoslavien, fanns på CIA:s lista över världens terroristorganisationer), som nu snabbt befordrats till "befrielsearmé", försökte jag i många TV-debatter tala om att den serbiska befolkningen som etniskt rensades i Krajina i Kroatien blev utsatt för ännu värre terror och förföljelse än kosovoalbanerna. Medierna och kosovoalbanernas representant avfärdade mina uttalanden och dessa jämförelser med motiveringen att: "De tidigare begångna orättvisor och övergrepp mot civila serber inte kan rättfärdiga det som sker i Kosovo i dag".

Vad är det som sker i Kosovo i dag och vad är skillnaden i jämförelse med de händelser som skedde innan Natos inmarsch? Man kan formulera sina förklaringar om händelserna som det passar en själv, beroende på om det är en kosovoalban eller en serb som uttalar sig. Men det finns en del fakta som inte går att varken förvränga eller nonchalera. Det första som måste slås fast är att "kriget" mellan serbiska styrkor och albanska UCK började på allvar först efter att UCK kontrollerade nästan 40% av Kosovos yta och att detta område rensats på serbiska invånare. Flera hundra civila serber (och en del kosovoalbaner som inte ville ge sitt stöd till separatism) kidnappades och mördades. Mer än 160 serbiska poliser och framstående personer miste livet i olika bakhåll och attentat utförda av UCK. Vapen och manskap strömmade in från Albanien och skyttegravar grävdes för fullt. Konflikten spreds och med dess spridning uppenbarade sig på scenen en del paramilitära grupper och personer som gjort sig skyldiga till illdåd vilka inte kan accepteras eller rättfärdigas. Så det är klart att bilden om att det var den jugoslaviska polisen eller militären som "oprovocerad" gick till anfall mot "den fredliga kosovoalbanska civilbefolkningen" är starkt missvisande. Men det var också oansvarigt av medierna att de illdåd som skedde i Kosovo och som utfördes av bägge sidor förmedlades med en selektering som var vida känd sen kriget i Kroatien och Bosnien. Med sådan partisk selektering och nyhetsförmedling var det nästan bara "serberna" som mördade, slaktade, etniskt rensade, våldtog och brände. Det var också bara serber som "systematiskt" bedrev våldtäkter. Serbernas systematik var så omfattande att "serberna hade till och med koncentrationsläger för genomförandet av våldtäkterna". De andra, vid de få tillfällen redaktörerna valde att förmedla kroaternas, muslimernas eller kosovoalbanernas illgärningar, hade "bara" oplanerat våldtagit serbiska kvinnor och "bara" oplanerat rensat bort serberna från området. Detta framställdes ofta på ett sätt, så att gemene svensk skulle tro på att illdåd mot serberna var en eller några individers impulshandlingar. Ändå är det fortfarande "bara" c:a 700,000 serbiska flyktingar från Bosnien och Kroatien som i dag lever sitt fortsatta liv i en av tiotusentals flyktingförläggningar runt om i Serbien. Dessa flyktingars återkomst till sina hem till exempel i Kroatien är garanterad enligt Daytonavtalet, men tills i dag har till Kroatien bara 6,000 serber återvänt. Hur och vem straffar i dag eller i morgon Kroatien och kroater för den välplanerade och med västländernas hjälp genomförda etniska rensningen och landets fortsatta vägran att tillåta serbernas återkomst? Dessa serbiska flyktingar i Serbien får dagligen sällskap av flera hundra och till och med tusentals nya serbiska flyktingar som flyr våldet i Kosovo. Tills i dag är det c:a 72.000 serber som flytt från den serbiska provinsen.

Svaret om skillnaden före och efter världssamfundets ankomst till Kosovo är enkel. Fördrivning, mord och husbränning som fanns före skedde mitt under det pågående strider mellan UCK och jugoslaviska styrkor vilka också bekämpades av Natos flyg. Fördrivningen av kosovoalbaner skedde huvudsakligen från områdena som tidigare hållits av UCK som öppet deklarerade sin separatism och att målet för deras krigföring var ett självständigt Kosovo, som är en del av Serbien precis som Skåne är en del av Sverige. Som beväpning hade UCK också ett mindre antal tunga vapen. Serbiska styrkor, som med sina stridsvagnar och sitt artilleri var överlägsna kosovoalbanerna, var tvungna att stoppa det väpnade försöket att avskilja en del av Serbien till förmån för ett Storalbanien. Deras konstitutionella agerande, att värna om landets territoriella integritet, stoppades av det olagliga Nato-anfallet som med sina bomb- och stridsflyg ändrade förhållandena till kosovoalbanernas fördel. I dag efter världssamfundets ankomst till Kosovo, där de skulle skydda folkets mänskliga rättigheter, är situationen för civila befolkningen nästan identiskt i dag som den var före. Skillnaden är att i dag är det civila serber som våldtas, mördas och fördrivs. Det är de som etniskt rensas. Det är deras hus som plundras och sticks i brand och det är deras kyrkor och kloster som dagligen skändas. Men det finns en skillnad till. I dag är det fred i Kosovo och där finns inte kvar en enda serbisk polis eller soldat som skulle utgöra något som helst hot mot kosovoalbaner. I dag är där bara Kfor och UCK som bär uniformer och som har vapen i händerna. Serberna är avväpnade. Vapnen togs ifrån serberna för att UCK heligt lovade att de inte ska hämnas på serberna och för att Nato garanterade serbernas säkerhet och förklarade att alliansen gick in i kriget mot Jugoslavien för att för varje människa i Kosovo ska ha rätt till sitt grundläggande mänskliga rättigheter. Men rätten att inte våldtas, torteras, plundras och skjutas på gatan av vem som helst och när som helst, alltså att behålla livet, den främsta mänskliga rättigheten omfattar inte serberna? Det ska inte och kan inte förnekas att en del serber säkert gjort sig skyldiga till brott mot kosovoalbaner under tiden strider med UCK-gerillan rasade. Men det är också säkert att så länge de serbiska polis och militär styrkor fanns i Kosovo, kunde varken någon kosovoalban, rom, turk, muslim eller serb skjutas på gatan och gärningsmannen obehindrat, med ett leende avlägsna sig därifrån. I dag är det just detta som sker i Kosovo. Trots sin skyldighet att också skydda serberna har världssamfundets styrkor i Kosovo i många fall agerat passiva åskådare. Med detta har de gjort sig själva till medhjälpare till många bestialiska övergrepp, etniskt rensning, plundring och mord. Genom sin ovilja (för resurser och styrka till detta finns) att i Kosovo skydda serberna och de grundläggande demokratiska principer, har alliansen Nato förverkat den självpåtagna rätten som världens riddare och världsherre vid milleniets slut.