Bo Rothstein är professor i statsvetenskap i Göteborg. Han anser i sin debattartikel i Aftonbladet den 24 januari att Nato-alliansen ska bomba Belgrad, huvudstad i dagens Europa. Efter att jag flera gånger läst igenom hans artikel kunde jag inte begripa vem egentligen herr Rothstein önskar att alliansen ska bomba? Vill han, som han skriver på ett ställe, att man ska bomba Milosevic-regimen? Eller vill han bomba den serbiska nationen samt folket och med hjälp av västs dödsbringande möjligheter förpassa dem "tillbaka till medeltiden"? Är alliansens precisionsvapen så säkra att de kan avgöra vad som är landet eller folket eller "regimen"? På dessa frågor fick jag inte något svar men jag häpnade i stället över de preciserade förslag till det schema som denne professor erbjuder Nato. Först förvånades jag av den vision jag fick, nämligen att hans "skapande" av den veckoplan över dessa bombningar gjordes vid köksbordet, på samma sätt som om han gjort en veckomeny för en bantare. I det här fallet var ansträngningar större på grund av den enorma aptit som professor Rothstein visades ha. På söndag ska, enligt hans förslag, huvudmålet för bombningarna vara administrativa byggnader och presidentpalatset i Belgrad, likt Kaddafipalatset i Libyen för ett antal år sedan. På måndagen ska alla kraftverk läggas i ruiner. På tisdag ska jobbet vara mer omfattande, denna dag är det militära installationer, sambandscentraler, förläggningar och all militär industri som ska förstöras. Onsdag är särskild intressant, då anser professorn efter att alla landets militära krafter utplånats, att bombningar ska fortsätta och förstöra alla järnvägsknutar och landets hela infrastruktur. Han nöjer sig inte med så omfattande förstörelse utan vill "gå vidare". Hur långt? Kanske till en utrotning av serberna i en procentuell omfattning likt det judiska folket i nazityskland? Det talades aldrig om massmord på serberna under andra världskriget, i dag håller man också tyst om serbernas civila förluster och lidande i Bosnien och i Kroatien liksom nu under UCK-gerillans aktioner i Kosovo.

Men för Sveriges del är det inte den föreslagna förpassningen av Jugoslavien till medeltiden som är så intressant och chockerande. Det anmärkningsvärda är att i dag i vårt land Sverige, föreläses statsvapenskap av professorer som blivit förblindade av sitt personliga hat mot serberna. De kan inte urskilja olikheter mellan trettiotalets Tyskland och dagens självständiga och av världen erkända staten Jugoslavien som försvarar sig mot en olaglig separatism. Vad lär sig egentligen studenterna på professor Bo Rothsteins föreläsningar om statskunskap? Har han några som helst kunskaper om händelserna i det forna eller nuvarande Jugoslavien? Föreläser han någonting om det olagliga våld som inte är förankrat i rådande folk- och internationell rätt som kommer från världens ledande demokratier och huvudsakligen riktas mot länder som vägrar acceptera den av supermakten utropade "nya världsordningen". Demokratiernas ensidighet och arrogans är mycket farligare för framtiden en den arrogans som utan tvekan är närvarande bland en del av politikerna i Jugoslavien. För att man ska kunna förstå det som utspelar sig i Jugoslavien behöver man svar på frågan som aldrig ställs av västpolitiker, debattörer eller journalister vilka dagligen skriver och talar om Kosovo: På vilka grunder anser kosovoalbaner att de har rätt till självständighet och att avvärja en del av Serbien och Jugoslavien till förmån för bildandet av en annan stat? Kosovoalbaner utgör inte en majoritet varken i Serbien eller Jugoslavien. Att de är ca 78 % (inte 90 % som det skrivs)

av alla folkslag på ett begränsad område i ett helt land, har aldrig varit grund för rätt till självständighet. Om det i dag skulle tillåtas att albaner på dessa grunder separerar Kosovo från Jugoslavien. Vad skulle då i så fall kunna vara ett acceptabelt hinder för att serber i Republika Srpska, eller kurder i Iran, Irak och Turkiet vägras rätten att också bilda egna självständiga stater på de områden där de är i majoritet? Albaner i Kosovo måste få självbestämmande som i framtiden ska vara ledande prejudikat för andra minoritetsfolk och deras rätt till autonomi i andra länder. Att albaner vägrar förhandla med serber kan aldrig bli anledning till att väst uteslutande hotar med sanktioner och bombningar av den serbiska sidan. Att albaner dagligen provocerar, kidnappar och också dödar civila serber, kan inte vara händelser som väst också i fortsättningen inte ska bry sig om eller försöka att stoppa. Lösningen för Kosovo finns inom Jugoslaviens gränser och landets återkomst till Europas och världens organisationer. Världssamfundet kan bidra till detta med tryck på albaner att de ska lägga ner sina vapen och erkänna det land där de är medborgare som sitt. Deras mänskliga rättigheter, som varken är mer eller mindre än serbernas eller andra folk i Jugoslavien och i Europa, måste villkorslöst respekteras av den jugoslaviska regimen. Detta har världen rätt att övervaka.

Nikola Janic är till yrke regissör och skådespelare. Han är ordförande i "Serbiska Folkets Röst", viceordförande i Serbiska Riksförbundet och ledamot i regeringens råd för integration och etnisk jämlikhet. Kontakt Tel.: 08-570 22 227 Bil: 070-338 79 71 Fax: 570 20 440 E-mail: serbian.voice@swipnet.se