Den värdefulla tid som är nödvändig för att stoppa vansinnet på Balkan rinner iväg fort. Varje dag som går bevittnar världen en alltmer omfattande förstörelse av Jugoslaviens civila infrastruktur, fortsatta flyktingkatastrof, tusentals döda, skadade och lemlästade människor. Till och med deras liv, den främsta mänskliga rättigheten, har förlorat sitt värde i jämförelse med behovet av att Nato, ett antal medlemsländer eller deras ledare, ska vinna ett krig som inte kan vinnas med bomber. Detta blodspris ska, enligt dem, fortsätta betalas till dess Nato som "segrare" kan rättfärdiga sitt anfall mot ett land som inte hotat någon annan stat och som Nato inte hade rätt att anfalla. Men hur har vi kommit dit att världens ledande demokratier obehindrat natt efter natt kan våldföra sig mot ett litet och av mångårig isolering försvagat land? Hur har det gått så långt att västdemokratierna i dag så skamlöst bryter mot de, av dem själva stiftade lagar och förordningar, internationella överenskommelser och den rådande folkrätten och FN:s stadgar? Kan svaret vara så enkelt att det var medierna som genom sin partiska nyhetsförmedling och ställningstagande i frågan om Jugoslaviens sönderfall trasserade den nedförsbacke till politikernas framfart mot den helvetets botten, där vi befinner oss i dag?

Den bild av serberna som djävlar och som skoningslösa våldtäktsmän och mördare som måste bekämpas och tillintetgöras, är naturligtvis inte alls någon verklighet. Detta är en skapelse beställd av några politiker. De berättade vilka övervägande färger behövdes för tavlans sammansättning, så att den skulle kunna underlätta en förestående ommöbleringen av Europa. Sen var det fritt fram för länder, enskilda politiker och media företrädare som med sin servilitet, egna intressen, sina politiska åsikter eller andra anledningar ville bidra till skapandet av det som historien ska klassa som ett "konstverk" vilket skapades av så få, men som blev den egentliga orsaken till lidande och död för så många. Med drag av små tunna penslar dagligen tillfördes till tavlans utseende nya händelser. Penseldragen var ibland så tunna att de som enskilda drag inte ens märktes. Men efter ett tag såg man förändringen, färgen och innebörden. Med framställning av händelserna i Kosovo var skapelse fullbordat och hans kraft så stor, att tillräkligt många inte ska ifrågasätta dödandet och Jugoslaviens förstörelse, eller förekomsten av egna primitiva känslor för en hämnd på serberna. Troligtvis presenteras händelserna med hjälp av någon slags bruksavvisning som har, grovt gissat, ungefär följande struktur:

1. I så stor utsträckning som möjlig inte ifrågasätta Natos uppgifter.

2. 2. Allt som kommer från den serbiska sidan ska ifrågasättas och "omarbetas"
3. 3. Genom selektering, klippning, översättning och textning, utforma nyheten så att dess kontenta minskar eller förhöjer tittarnas reaktioner.

Den sista Natos bombmassaker på 87 flyktingar i byn Korisa förlorade, efter en enda dag, sitt nyhetsvärde. (Vilket är i starkt motsats till de dagliga nyheter om albanska flyktingar som framställs uteslutande som resultat av serbernas etniska rensningen.) Massaker förmedlades av Aktuellt på SVT som Natos erkännande att det var deras flygplan som släppte bomberna, men att i byn Korisa fanns en serbisk militärbas och att byn som sådan var ett militärt mål. Det serbiska uttalandet om att närmaste polis eller militärstyrkor fanns en mil därifrån, selekterades bort. Natos och ett anonymt vittnes påstående i tysk radio om att "Serbisk polis använde kosovoalbanska flyktingar i byn Korisa som mänskliga sköldar" återgavs som ett konstaterande om att så var fallet. Ett anonym albansk vittne berättar att c:a 600 kosovoalbaner "tvingades till en åkermark utanför byn". Under berättelsens gång talade vittne också om att han vaknade av explosioner och skrik och att han själv och andra "lyckades klättra över en två meter hög mur och springa därifrån med serbiska kulor vinande kring öronen". Bara påståendet om att "åkermarken utanför byn var omgärdad med en två meter hög mur" skulle vara ett tillräckligt skäl att inte förmedla detta som ett trovärdigt vittnesmål. Aktuellt måste också vetat att det var i strid mot de etiska regler gällande Radio, press och TV att på så lösa och anonyma grunder anklaga serberna för så allvarlig brott, som att de använder flyktingarna som mänskliga sköldar. Men utan några som helst förbehåll accepterade Aktuellt den anonyma albanska mannens uttalande i tysk radio, fast redaktionen hade i sitt bildarkiv en 24 timmar gammal vittnesmål av en annan albansk ögonvittne från Korisa som framträder i bild och med sitt eget namn. Mannens namn är Feriz Emini och han säger: "Jag var på väg till Albanien. Vi hade stannat till när det hände… Du ser…". Till Aktuellts omdöme och redaktionens vilja att till den svenska allmänheten presentera en allsidig och trovärdig information kunde också vara behjälpligt att en del utländska journalister, deras kolleger, fick allaredan dagen efter Natos anfall mot flyktingar besöka byn och med egna ögon se resultatet av bombningarna. Ingen av dessa reportrar vittnade om, och inte heller på en enda bild som förmedlades därifrån världen över, kunde man se en enda serbisk polis eller soldat bland offren. Inte ens någon artilleri pjäs, stridsvagn eller annat militärt fordon fanns bland de tiotals utbrända civila traktorer i vilka flyktingarna färdades. T.o.m. några av Natos talesmän formulerar om sig och i dag säger bara att "Detta måste anses vara en rimlig tanke att serberna skulle…". Men i Aktuellt hör vi ändå fortfarande att: "serberna använder flyktingar som mänskliga sköldar". Det är ett motbjudande och konsekvent journalistik och det finns flera anledningar för att kräva ett stopp för Aktuellts vana att i sina nyhetssändningar rikta anklagelserna mot serber, som grundas på anonyma vittnesmål. Ett av det främsta exempel är det gamla och existerande beviset på att under kriget i Bosnien skedde radiosamtal mellan Aktuellts reporter sittande i den muslimska ambassaden i Stockholm med muslimska militära befälhavare i Tuzla i Bosnien, men påannonserades i Aktuellt som att "Aktuellt lyckades komma i kontakt med bosniska radio amatörer". Den ledande nyhetsredaktionen i SVT har en selektering, klippning och översättning om händelserna i forna och nuvarande Jugoslavien (särskilt efter att Stig Fredriksson blivit redaktionschef) som ofta är, minst sagt, annorlunda än Rapports eller TV4:s nyhetsförmedling i samma ämne. Det sista exemplet är samma bilder på James Rubin, talesman för USA:s Utrikesdepartement, och hans uttalande på en presskonferens om sorgespelet i byn Korisa som återgavs av TV4 och Aktuellt på följande sätt:

I TV 4 säger Rubin: "Jag uppmanar alla att behandla Belgrads uppgifter om det här med största försiktighet tills Nato, som visat sig villiga att medge när misstag begåtts, har hunnit slutföra sin analys av vad som har hänt"

I Aktuellt låter det så här: "Mot bakgrunden av Belgrad televisionens vana att vilseleda världen och det serbiska folket med flagranta lögner, uppmanar jag alla berörda att hantera Belgrads uppgifter i denna fråga med yttersta försiktighet."

Det skulle vara dumt och oansvarigt att förneka att Belgrads TV i dag, särskilt sen den bombades av Nato, har ett trängande behov att "vilseleda". Men ingen kan anses vilseledande om man påminner oss alla om att det var faktiskt Belgrads TV som förmedlade nyheterna om att Natos bomber mördade mer en tusen civila i flera av alliansens anfall mot bostäder, flyktingkolonner, bussar och tåg. Dessa uppgifter, enligt Nato, var också vilseledande och med hjälp av Aktuellts nyhetsförmedling, existerade de i flera dagar som "Belgrads lögner". Först efter när Nato blev överbevisade och tvungna till att erkänna att det var de som ljög, inte Belgrads TV, kallades dessa lögner inte för lögner utan för att "Nato erkänner sina misstag". Nu har fredsälskande människor inte mera råd till några som helst "misstag" oavsett vilken sida det gäller. Nu har dessa olagliga terrorbombningar, alla människors lidandet och dödandet, har gått så långt att för fredens skull måste det ske ett erkännandet till. Nämligen att de som trasserade politikernas väg till helvetet, tar sitt ansvar och hjälper till att med sanning och en framtida oberoende och balanserad nyhetsförmedling bygga möjligheter med vilkas hjälp politikerna kan komma till insikt om att varken i dagens eller i morgondagens Europa och i övriga världen kan människor eller länder behandlas olika. Eller att alla måste behandlas lika. Begreppet kan vändas och användas enligt egen tycke – men resultatet och slutsatsen måste vara densamma.

___________________________________________________________________________

Nikola Janic är till yrke regissör och skådespelare. Han är ordförande i "Serbiska Folkets Röst", ordförande i Serbiska Riksförbundet. Kontakt telefon: 08-570 22 227 Bil: 070-338 79 71 Fax: 08-570 20 440

E-mail: janic@swipnet.se Websida: http://home.swipnet.se/janic