Jag inser att det här säkert kan ses som ett ganska underligt intresse, rent av lite kinky... Jag tycker i alla fall att det är kul att rota runt i diverse gamla arkiv och leta efter uppgifter om glasbruk.
Till vardags sysslar jag med ett projekt som heter Blyemissioner i glasriket och jobbar alltså med glasbruk, ur ett miljöhistoriskt perspektiv. Eftersom det finns ganska gott om litteratur om de stora moderna glasbruken, typ Orrefors och Kosta, tänkte jag dela med mig av det jag hittat om några mindre och nedlagda glasbruk.
När det gäller Alsterbro, Bostorp, Kosta och Åseda glasbruk hänvisar jag till min väldigt gröna hemsida om glas; Blyemissioner i glasriket.
Bruket startades 1848 intill gården Borsaskögle vid vägen mot Millestorp och Lindshammar nära byn Lemnhult. Hyttan hade från början åtta deglar, sex askerugnar, två sträckugnar och fyra torkugnar för veden. Man hade en kross till den kisel man använde.Bruket startades av fanjunkare Sven David von Sydow, riksdagsmann Petter Pettersson och kyrkvärd Jonas Pettersson. Man anställde snabbt tre Böhmiska glasarbetare; Heintz, Gleisner och Portner.
Efter några år kom det en ny ägare till Haga, Clareus. Han hade tidigare varit bokhållare på Wentzelholms glasbruk. Clareus drabbades av olyckor, bla sjönk ett skepp fullastat med glas från Haga på väg till Storbrittanien och snart därpå ödelade en skogsbrand stora delar av Clareus skogar.
Efter Clareus nämns flera olika ägare till bruket; Ståhlhammar, nämndeman Svensson från grannbyn, Bolander, en mösshandlare från Nybro, bröderna Strömmer från Finland (1895) , JG Wallander och O Schröder (1895-1897).
Man tillverkade fönsterglas, flaskor och hushållsglas.
Det brann en eld en gång Om Åseda och andra nedlagda glasbruk, I glasriket, Människan-Miljön-Framtiden, ABF, Lessebo, 1980.
Hjärtsjö glasbruk startades 1906av Oskar Johansson. Man tillverkade huvudsakligen salubrin och lazarinflaskor. De första åren hade man ett 40-tal anställda. 1921 brann hyttan ned och driften låg nere till 1925 då det åter byggdes upp av grosshandlare Erns Johansson från Eslöv. Man ändrade produktionen från flaskor till hushålls- och prydnadsglas, en hel del av detta som kristall. Man tillförde nya byggnader och anställde slipare för den nya produktionen. Bruket drevs till 1936 då det lades ned för gott.
Anderbjörk, J.E., s 513-529 ur ”Lenhovda, En värendssocken berättar”, Lenhovda hembygdsförening, Moheda, 1948.
Det brann en eld en gång Om Åseda och andra nedlagda glasbruk, I glasriket, Människan-Miljön-Framtiden, ABF, Lessebo, 1980.
Kronofors glasbruk låg i ett samhälle som från början hette Kronoström. När järnvägen blev färdig år 1923 och man inte kunde använda varken Kronoström eller Kronofors antog man det urgamla bynamnet Fröseke åt byn. Den by som ursprungligen hette Fröseke heter numera Nylund.
Det var sex bönder från Fröseke och Bockaskruv som startade bruket. Från början tillverkade man buteljer men från ungefär 1880 började man tillverka fönsterglas. 1884 såldes bruket till AG Zeits och Axel R Gerdes. Flera olika ägare och arrendatorer drev bruket under kommande år. 1890 arrenderades bruket dock ut till Anders Johansson och CG Hägg som 1908 köpte bruket. 1918 brann den gamla hyttan ner, men byggdes upp igen.
Ett glasrike i Glasriket Älghults socken I glasriket Människan-Miljön-Framtiden ABF Lessebo, 1982
Skoga glasbruk låg i Kråksmåla socken. Man tillverkade bruna och gröna buteljer, enklare hushållsglas och fönsterglas. Bruket brann först ca 1869 och sedan 1874 då bruket lades ned. Man hade en långugn med plats för 4 deglar (troligen) Det fanns 6-8 arbetarfamiljer som bodde på bruket. Det fanns 7 anställda + hyttmästaren. Arbetarfamiljerna bodde i en länga som senare flyttades till Björkshults glasbruk där den slutligen brann ner.
Kalmar läns museums arkiv.
Nilsson, Helene, Kulturminnesvård i Nybro kommun, Nybro kulturnämnd, Nybro, 1988.
Det Gyllenhielmska bruket är det älsta smålänska glasbruket. Det låg i Trestenshult, vid Svarvaretorpets gård (2 km NV om Norraryds station) i Allmundsryds socken, södra Kronobergs län. Det var Paul Gaunkunkel (mäster Påvel) som 1631 startade en hytta.
Man tillverkade hushållsglas och fönsterglas, men även burkar och flaskor. Hyttan drevs inte mer än några år innan den flyttades till Midingsbråte i Urshults socken.
Seitz, Heribert, Mäster Påvels hytta i Trestenshult, (Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1932.) Jorden runt 1932:2:601-613
Hermelin, C.F, Welander, E, Glasboken - Historia, teknik och form, Askild&Kärnekull, Borås, 1980.