I kap. 4 visas hur försvarsspelarna kan kommunicera med varandra. Om exempelvis utspelaren startar med ett högt kort i en färg, "signalerar" hans partner genom att spela sitt lägsta kort, om han vill att utspelaren ska fortsätta i färgen. Vill han i stället att utspelaren byter färg lägger han ett medelhögt kort, t.ex. en sjua eller en åtta. Det finns också andra signaler, som beskrivs i boken, och som man kan komma överens om.
Om spelföraren drar ett lågt kort, är huvudregeln
att nästa spelare, som alltså sitter i andra hand, också
lägger ett lågt kort. Och ifall en av motståndarna spelar
ut en hacka, ska som regel hans partner lägga sitt högsta kort.
Det finns dock en del undantag från dessa regler som beskrivs i detta
kapitel, och som man får söka hålla i minnet. En speciell
regel säger, att om spelföraren spelar ut en honnör
från bordet, t.ex. damen, och du sitter efter med kungen, så
ska du sätta i denna även om esset finns på handen
och tar sticket. Det kan nämligen hända att din partner har knekten
och på det sättet kan få spel för den.