Då jag inte fick några svar på mina brev, började jag undrar om du hade bestämt dig för att sluta abbonera på mina tjänster. Jag var nog fullt övertyga om det i kväll men nu har jag ju fått ett brev, ett brev som inte behandlar dig och mig så jag vet fortfarande inte. Jag känner ångest då jag än en gång givit mig in i ett förhållande. Ett förhållande som bygger på känslor. Jag kan inte. Jag kunde men jag har glömt. Jag kan inte känna mig säker. Jag känner mig inte bra. Jag vill inte att du ska känna att du gör några fel, det är nog bara jag som tycker att du gör fel. Jag tycker inte om att bli satt åt sidan. Jag kan inte ge. Jag kunde men jag har glömt. Du kanske inte känner att jag ger men jag ger varje dag jag går upp ger jag allt mitt till alla andra. Det finns inget kvar att luta sig tillbaka på om något skulle gå fel. Även en sådan relation som vår där man kan tycka att inte allt för mycket känslor borde vara involverade kan jag inte hjälpa mig. Jag krashar hårt och ofta, det är inte något som jag vill det bara blir så. Jag är nog lyckligast under min kork ek. Jag har inga blommar och lukta på och inga goda minnen att minnas men jag har mig själv, inte kanske världens bästa kompis men jag finns när jag behöver mig. Jag vet inte ens om jag har en kork ek. Men du bör förstå att jag med enkelhet kan förstå det meningslösa i min attityd.Jag kan inte säga att det ovanstående är en god representation av vad jag tycker. Jag vet inte vad jag tycker eftersom allt som jag tycker tycker jag inte. Jag kan inte motivera något utan att genast motivera varför jag inte borde göra så. Du kan tor att detta ligger i alla människors natur men jag tror inte det. Jag finner det svårt att se att alla människor bär på denna ångest. Den dagen då jag hittar någon som förstår mig har jag hittat någon som jag. Jag blir som alla andra människor eftersom jag inte kan se något klart mål i min tillavaro jag kan inte motivera mig till något. Det går inte. Inte därför att jag inte vet vilket mål som jag vill uppnå utan för att jag känner för många mål. Det går inte att välja. Sålunda tittar jag på TV och spelar data spel. Jag finner det nöjessamt att slänga bort all min inteligens, som du tror att jag besitter. Jag kan ju inte ens stava, vem är jag att säga något om världen. Vidare finner jag at du ska sluta ljuga för honom. Du vinner inget på det du förlorar bara. Jag kan inte säga att detta är rätt eller fel jag kan bara säga vad jag känner just nu. Vidare fann jag det roligt att du hade valt honom framför mig. Ångesten är en del av mig så jag kan ju lika gärna suga åt mig all och låta andra slippa