Om det var onda föraningar eller lite "fingerspitzgefühl" som gjorde att Erik Klockar och undertecknad förra året tog oss ner till Alingsås för bevittna Har-SM låter jag vara osagt. Men med tanke på vilka följder det fick för oss i ÖBIK var det tur kan man konstatera i efterhand. Vi kunde på plats studera det alldeles utmärkta arrangemanget, och vi fick med oss erfarenheter som vi hade nytta av vid vår planering av årets upplaga av Har-SM som gick av stapeln på marker runt Södertälje och med Ing 1 som basläger.

Nu var det väl i sanningens namn så att Erik fick stå för det mesta av arrangemanget av årets Har-SM, tillika det första med officiell status. Att det är lite speciellt att arrangera ett officiellt SM såg man inte minst på Erik när vi väl kommit till den tidpunkt då alla deltagarna stod och trampade i korridorerna och väntade att det hela skulle dra igång. Jag undrar om jag inte såg en svettpärla i panna på Erik, strax ovanför de av utebliven sömn lätt rödsprängda ögonen, med mobiltelefonen konstant klistrad vid örat för att få kläm på alla domare och markledare och se till att alla vista var, när och hur inför morgondagen.

Väl inne på Ing 1´s mäss hälsades alla välkomna av ÖBIK´s ordförande Erik Blomqvist och varm glögg hjälpte till att hålla stämningen och kroppstemperaturer uppe. På kvällen sjönk nämligen temperaturen ne mot det kritiska sträcket, frågan vara bara hur långt det skulle sjunka. Dock var det en fråga som just då bekymrade föga - julbordet stod uppdukat och avnjöts under sedvanliga hedersbetygelser.

SM-morgonen var kall och klar, lottningen av mark och domare var avklarad kvällen innan. Domare, hundar och hundförare samt press och övriga intresserade gav sig iväg till sina respektive provytor. Jag hade fått Sune med Bilbo på min lott, eller om det var tvärtom, efter en kort ordväxling konstaterades att jag körde. På vägen till vår provruta diskuterades taktiken - skulle vi satsa på fälthare som finns i ett ganska stort antal och på lättdriven mark eller försöka ge oss på skogsharen som gärna håller till i den delen av marken som är starkt kuperad och karnske riskera att tappa drevet. Vi bestämde oss för den relativa flacka delen av marken. Och det tog inte många minuter förren första väckskallet kom och på strax var första haren på benen. Första tappen kom på ett fält där haren trixsat vid ett brett dike. Under tappt arbetet reser Bilbo en räv som springer rakt i famnen på oss, och Bilbo kan kallas in från rävlöpan. Sune är fundersam på vad han egentligen drev från början, men vi kunde konstatera efter avspråning att det var hare. För att inte hunden skall ta an räven igen förflyttar vi oss en bit, det står inte länge på förren nya väckskall hörs och 10 m från oss reser Bilbo nästa hare som tar "den rätta svängen". Jag har dömt många gånger på den här rutan och när haren tar den rätta svängen kan man stå mitt i och bara njuta. Här här jag dömt flera förstapris på hare. Men som norrlandshund är inte Bilbo helt övertygad om att de bruna rackrarna är ricktiga harar egentligen. Man hör på skallet att han är lite skeptisk till tyskarna. Drevet tystnar och Bilbo söker upp oss och det ser nästan ut som han frågar om alla 08-harar luktar så här märkligt. Vi ger honom en rejäl chans att resa om, men bestämer oss snart för att vi måste ha tag på en riktig hare. På vägen dit reser Bilbo ytligare en fälthare men tycks fortfarande inte att det är tillräckligt intressant.

Skogsharen hade mycket riktigt legat still och Bilbo hade inga direkta slag att arbeta på trots att vi provar på några säkra ställen. Vi rör oss i marken och i skogskanten ner mot några åkrar hittar Bilbo slag efter en fälthare som gått upp och lagt sig på en bergssida. På sitt efftektiva sätt tar det inte många minuter innan jösse får ta till långa benet. Nu har även Bilbo insätt läget och det är bättre intensitet i skallet. Men tyskar är som tyskar är och haren sätter kurs mot åkrarna och vid motstående sida blir det tappt igen och vi ser en förtvivlad hund som försöker reda ut var den uslingen tog vägen. När vi kommer fram till tapptplattsen trodde jag att Sune skulle dåna.
- Så här mycket har spår har jag inte sett i hela mitt liv, blev Sunes kommentar. I princip var hela åkerkanten full i harspår och det var inte lätt för en ovan skogshund att reda ut. Men bilbo gav sig inte och lyckades få tag på rätt hare, som gett sig av på en mindre grusväg. Och nu hade han gett sig den på att han skulle ha tag på haren, hittade avhoppet från vägen, reste haren som gått upp på en liten bergskant. Ni gick det ricktigt, riktigt bra och skallet ekade. Härligt, nu var det bara transportsträckan fram till en prisvalör kvar. Men det ville sig inte ricktigt idag för Bilbo, så vi kopplade åter upp och gav oss åter igen in i skogen igen. Nu hade så mycket tid gått åt att hoppet var mer eller mindre ute för att få till ett pris som kunde stå sig i konkurrensen och vi styrde kosan mot bilen. Men Bilbo ville annorlunda, i ett kärr fick han äntligen tag på en ricktig hare. Nu fick han visa vad han kunde prestera med rätt färg på haren. Det var bara att sätta sig och njuta och lyssna till skön beaglemusik i skogen . Det var som om han ville visa att han minsann var en duktig harhund. Drevet buktade tapptfritt runt om oss, vi satt tysta och bägge hade vi nog samma tanke i huvudet. Tänk om....

Det blev inget pris för Sune och Bilbo idag, med facit hand kanske skulle vi gjort annorlunda. Men nu vet både Sune och Bilbo att tysken är lite annorlunda och att bör nog låta även en rutinerad hund få en chans att träna före ett prov.

Hur gick det då för de anda deltagarna? Nio av hundarna hade hare uppe, en föredrog för dagen rådjur med ägarens goda minne och en hund var inte särskilt inspirerad denna dag. Sju av hundarna gick till pris på hare och allra bäst lyckades Bengt björkmans Tasebo Birka/Sydsvenska med 1+3 hare 46 EP och 145 SM-poäng. På andra plats kom Svävhults Joker /Halland också han med 1+3 hare 48 EP men med 144,5 SM-poäng, alltså slagen med minsta möjliga marginal. Kontrollräkningen utfördes flera gånger av olika personer i fullmäktige men vi kom alla fram till samma resultat. Inom parentes kan jag nämna att förra Har-SM följde jag Michael Gustavsson och hans hund, som då hade en dålig dag och det var en mycket förtvivlad Michael som återvände efter provdagens slut. Det måste ha varit en skön revansch för Michael och Joker, ett speciellt grattis från mig som led lika mycket som du.

Trea kom Ralf Lundqvists Passkyttens Wilma från Ångermanland som fick ihop 2+2 hare 44 EP och 137,5 SM-poäng. På fjärde platts kom Stig Erikssons Murkorsets Lady Moon/Mälardalen med 1 hare 48 EP och 124,6 SM-poäng. Femte plats belades av Åsundaskogens Hubertus/Västsvenska med ägare Leif Johansson, de fick ihop 2 hare 44 EP och 106,2 SM-poäng. Lotta/Skaraborg med ägare Kjell Andersson kom på en sjätte plats med 2 hare 42 EP och 104,4 SM-poäng. På sjunde plats återfinner vi fjolårsvinnaren Ziggy/Östsvenska med Hans Liljeholm och de fick ihop en 3 hare med 38 EP 87 SM-poäng. Bilbo/Jämtland-Härjedalen, ägare Sune Bodin, Ullikas Poker/Wärmland-Dal, ägare Uno Westman, Harbovallens Jänta/Hälsingland, ägare Sune Pettersson samt Mjällgavelns Lady-My/Gävle Dala, ägare Roland Johansson deltog alla med äran, men lyckades inte fullt ut denna dag.

Jag vill avslutningsvis å ÖBIK och provledningens vägnar tacka deltagare, domare, markledare, markägare och sponsorer för att ni gjorde det möjligt för oss att genomföra detta första officiella Har-SM.

Och till Sydsvenska Beagleklubben säger jag - Lycka till och arbeta för att vi ska utveckla Har-SM så att ännu fler lokala beagleklubbar deltar hos er.

Hans Andersson

Tillbaka till Har SM.