[Hem]
[Göra sommar]
[Fjällguiden Register]
[Nästa kapitel]
Fjällguiden
E. Laisans dalgång
Vägen runt sjön Laisan börjar 4 km söder om Hemavan. Först asfaltväg till Laisholm, därefter grusväg fram till E12 Blå Vägen omedelbart söder om Tärnaby.
I detta kapitel ingår också den 18 km långa vägen mellan Tärnaby och Hemavan. Kapitlet börjar med det populära blomsterfjället Gieravardo.
Innehållsrik, naturskön rundtur, lämplig som cykeltur både från Tärnaby, 38 km och från Hemavan, 45 km.
Det blomsterrika Gieravardo är en del av Jofjället och kan nås från flera håll.
Den populäraste stigen går upp från Portbron,5 km söder om Hemavan utmed E12. Tyvärr har arbetsmaskiner till TV-masten kört sönder vägen.
En annan stig går 2 km längre söderut i Västansjö. Via den nya bron över Umeälven vid Kroki'avan, sid 27, kommer man också upp till Gieravardo.
Gieravardos berggrund utgörs till stor del av kalksten, vilket medför en spännande flora med bl a flera orkidéer.
Gieravardo består av två små toppar, den norra med TV-mast och meteorologisk station som också kallas för Skorvfjället.
Från Portbron leder stigen genom en frodig högörts-björkskog med manshög tolta, stormhatt och gräset hässlebrodd.
I bottenvegetationen är ormbär, förgätmigej och många ormbunkar vanliga. Hägg och rönn lyser upp med sina vita blomklasar på försommaren. Längst nere vid marken växer orkidén korallrot. Den bleka korallroten är saprofytisk, dvs den saknar klorofyll och lever tillsammans med svampar.
Högre upp upphör skogen och stigen går ihop med en bredare väg. Här växer ett litet bestånd av den sällsynta orkidén lappnycklar, en mörk fåblommig släkting till den allmänna Jungfru Marie nycklar.
Gieravardo är ett mycket artrikt och omväxlande fjäll dominerat av kalkrika skiffrar, men här och var bryter surare bergarter fram. Videsnår avlöses av fjällsipps- och kråkrishedar.
På den låga södra toppen med sina branter, block och skrevor växer bl a purpurbräcka, finbräcka, tuvbräcka, gullbräcka, fjäll- och raknörel, fjälltrav, fjällskråp, fjällhavre och mycket annat.
Andra lite ovanliga fjällblommor är klippveronika och skrednarv.
Klippveronikans djupt blå stora blomma med röd iris är en av fjällets allra vackraste blommor.
I närheten växer både fjällgentiana och lappgentiana.
Fjällgentianan slår ut sina djupblå blommor endast när temperaturen överstiger +10 C. När ett moln drar förbi solen kan blomman snabbt slå ihop och bli osynlig.
I en kall nordvästbrant brukar man kunna hitta blommande fjällgröna sent på sommaren.
Jofjällets fiskeområde
Samma leduppfarter som för Gieravardo, se ovan.
Ett system av stigar och rastskydd gör det lätt att fiska i området.
Som till alla andra fiskevatten behövs fiskekort. Länsstyrelsens fiskekort gäller här.
Väg upp till Laisaliden 4 km från E12 Blå Vägen.
Från P-plats nedanför hotellet utgår två leder. Leden mellan Laisaliden och Hemavan, 9 km, över De Sju Små Bergen är en mycket välbesökt kalfjällsled. Vanligast är kanske att gå den i riktning från Hemavan, Tärna Fjällpark, till Laisaliden. Se också under Hemavan.
Vallentjakke/Marinstugan
Sommarleden till Syterstugan via Vallentjakke/ Marinstugans rastskydd startar vid Laisalidens nedre parkering.
Leden går först brant uppför Nuolpen till Nuolptjärn. Den alpina miljön förstärks ytterligare när leden fortsätter upp längs Mortsfjällens toppkammar.
Som högst är man 1.413 möh.
Vid Lilla Murtsertoppen ansluter led från Hemavan till Syterstugan, se under Hemavan. Till rastskyddet är det ca 8 km.
Ca 5 km efter rastskyddet går denna led samman med leden Solberg – Syterstugan. Efter ytterligare 7 km är man framme vid Syterstugan.
Sträckan Laisaliden – Syterstugan är totalt 20 km.
I slutet av byn Laisholm viker en väg av ner till Gammställnäset.
Som redan namnet antyder är detta en av de äldsta boplatserna i Tärna.
Längst ut på näset har en 120 m lång boplats från stenåldern undersökts. Sammanlagt har ca 150 fynd tillvaratagits.
De mest anmärkningsvärda fynden är de keramikskärvor av asbest som passats ihop till ett kärl.
En kopia av detta kärl, Laisankrukan, finns utställd i Sinneriket på Fjällparken i Hemavan.
Laisankrukan har daterats till ca 1 000 f.Kr. och är därmed en av de äldsta kända asbestkärlen.
På boplatsen har en omfattande tillverkning av pilspetsar skett. Mängder av förarbeten till pilspetsar och avslag i kvarts har hittats och kan fortfarande hittas i sanden.
Här har också påträffats flera föremål från senare tid.
En eldslagningssten och ett djurhuvudformat bronsbeslag är daterat till järnåldern under 700-talet e.Kr.
Ett täljstensbrott vid sydöstra spetsen av Sörtjärnen nås via 200 m fin stig som börjar 100 m efter att asfaltvägen upphört.
Täljsten och den här funna speciellt fina varianten steatit, som är klart mörkgrön, har mycket säregna egenskaper.
Den kan sågas, skäras och poleras. Dessutom har den utomordentliga värmehållande egenskaper varför den använts bl.a. till kaminer.
En ljusare täljsten finns vid Lövlund, se sid 81.
Leder från Solberget, p-plats
Från p-plats överst i fritidshusområdet kring f.d. Fjällgården utgår en led med relativt lätt stigning upp till kalfjället.
Där vidtar flera alternativ. Stabre vindskydd och Syterstugan.
Rakt fram, norrut, går leden förbi Stabre vindskydd, 7 km, går sedan samman med leden från Laisaliden, se ovan.
Den en gång mäktiga Tärnaglaciären syns på Murtsertjåkkes östbrant. Glaciären uppmättes och fotograferades redan i slutet av 1800-talet.
Vid öppningen av Syterskalet går leden samman med Kungsleden. Till Syterstugan är det totalt 18 km från Solberg.
Gurkfjället, Stuore Gurke
En stig går österut upp till toppen av Gurkfjället, 895 möh.
Storslagen utsikt. Härifrån syns midnattssolen på midsommarafton. Eftersom horisonten är fri rakt norrut syns solskivan kl 12 på natten från denna lilla topp även om Tärna ligger 10 mil söder om Polcirkeln.
Sarvestjåkke och Laisaliden
En stig viker av västerut utmed sydsluttningen av Vallentjåkke och Sarvestjåkke ner till Laisaliden, 10 km.
Vildren och älg fångades förr i fångstgropar. De äldsta groparna är daterade till 5000 f.Kr.
Fångstmetoden har sedan använts ända fram till1000-talet e.Kr. Här i Solberg finns 24 st fångstgropar som är lättåtkomliga från Laisholmsvägen.
Torr fin stig knappt 1 km.
På en sandås ligger ett system av 24 gropar. Varje grop var en gång ca 2 x 3 m bred och 2–2,5 m djup.
Groparna är grävda i en sandås som sträcker sig tvärs över renarnas vandringsväg.
Mellan groparna byggdes staket av grenar. Groparna täcktes med ris och löv, som gav vika när renen sprang över.
Grop nr 17 är speciellt viktig. Här lyckades man 1951 åldersbestämma byggandet av en grop.
Sanden från denna grop slängdes vid grävandet ut på myren strax nedanför. I dag ligger denna sand 30 cm under markytan.
Med C-14 metoden framkom att sanden kastats ut på myren under slutet av 800-talet e.Kr.
Om det var föregångare till våra tiders samer eller jägarfolk från norska kusten som jagade i fjällen under sommaren är fortfarande obekant.
Mera om fångstgropar kan du läsa i Ernst Manker: Fångstgropar och stalotomter, 1960.
Laisans badstrand
Hundra meter efter fångstgroparna, från Hemavan räknat, går en kort väg ner till badplatsen i Laisan.
Sandstrand och långgrunt, varför vattnet snabbt blir varmt en solig sommardag.
Den kilometerlånga sandstranden vid sjöänden nås enklast via liten väg/led till Laisans fritidshusområde efter ytterligare 100 m längs Laisholmsvägen.
Leden Tärnaby-Syterstugan
Ovanstående väg/led till Laisans fritidshusområde utgör också del av leden mellan Tärnaby och Syterstugan.
Leden på andra sidan vägen upp genom skogen är relativt blöt och brant. Leden från Solbergets p-plats, se ovan, är bättre.
För sträckan till Tärnaby, se sid 23.
Led till Gäutavardo
På gångavstånd från Tärnaby går led upp till Gäutavardo. Leden börjar 100 meter norr om vägskälet mellan N. Fjällnäsvägen och E12 Blå Vägen. Relativt lätt når man här kalfjället och får vidsträckt utsikt.
[Hem]
[Göra sommar]
[Fjällguiden Register]
[Nästa kapitel]