En browser, www-klient, webläsare, tolkare eller bläddrare (från eng, browse - bläddra) är en applikation vars syfte är att läsa/tolka html-markeringar. Egentligen var en www-klient tänkt som ett litet tillbehörsprogram, ett redskap, med vars hjälp man kan bläddra igenom de olika dokumenten som finns på nätet.I samband med Internets frammarsch och den enorma populariteten av World Wide Web började webläsarna växa från små tillbehörsprogram till stora applikationer på upp till en bra bit över 10 MB. Tillverkarna började tävla med varandra om att skapa den "bästa och vackraste" läsaren. Grundidén med html är att låta tittarna bestämma hur de vill se på dokumenten, tillverkarna ville däremot ge den möjligheten åt Web designers. WWW-klienter började mer likna ett desktop publishing-redskap än en vanlig bläddrare. Fanns det inte en passande markering för att åstadkomma en viss effekt skapade då tillverkarna sina egna och kallade dem "tillägg till html". Inte nog med att de flesta av dessa nya tillägg inte hade någonting med den logiska strukturen att göra, de skapade en total förvirring och frustration bland web-designers samt som de gjorde html plattformsberoende. Frustrationen kom från det faktum att tillverkarna ville varken acceptera html-standard eller varandras tillägg och gjorde designers besvikna när det visade sig att deras fantastiska skapelser såg ut som "skräp" i andra läsare.
Att skriva för en specifik läsare kan ställa till problem. Att sidorna ser bra ut i en av dem betyder inte att de se lika bra ut i alla andra. En bra idé är dock att titta på sina dokument i olika www-klienter. Det är också ett bra sätt att lära sig de olika markeringarna och deras tolkningar. Ha även i tankarna att den www-klient som är inne idag kan vara ute i morgon och då är du tvungen att skriva om dina dokument för att anpassa dem till den www-klient som kan råka vara inne just då. Håller du dig däremot till standarden är risken att behöva skriva om dina dokument obefintlig. De absolut första hemsidorna som skrevs för 6 - 7 år sedan är fortfarande felfria. Faktum är att ju längre man håller på med html desto striktare markerar man. Man inser att det är det enda som håller i längden och inte behöver någon underhållning.