Med trunken full av minnen - ELA Tisdag 5 Augusti 1997
Med fulla bagage reser barnen från tjernobyl hem igen. Den bästa packningen är alla minnen.	VÄNERSBORG Da vstretji - Vi ses igen. De 19 Tjetnobylbamen låmnade Igår Vänerskolan och Vänersborg. Med sig hem till Vitryssland har de kläder, cyklar och presenter. Och - viktigast av allt - massor av minnen, upplevelser och nya erfarenheter.

Dagen har knappt hunnit börja då de 19 barnen tar sin packning och,äntrar bussen som skall ta dem till Såtenäs. Kramar och löften om brevskrivande avlöser varandra. Adresser byts: De svenska ledarna försöker sig på lite ryska i avskedsfraserna, och de ryska bamen
svarar med ett svenskt "Hej då".
Känslorna inför hemresan varierar, men de flesta tycker nog att det skall bli roligt att komma hem och träffa familjen.
- Jag längtar efter mamma. Litegrann, säger Rita,12 år. Och efter mina syskon. Jag har tre
bröder och en syster som väntat på mig.
Misha, som är året äldre, är däremot mte alls noga med att åka hem. .
- Jag vill gärna komma tillbaka till Sverige, men det bästa vore om jag fick stanna direkt, säger han.

Hang Over häftigast
Höjdpunkterna under de två veckor de varit i Vänersborg har naturligtvis varit mänga.
- Nordens Ark, minns Rita. Jag vet inte ens om de djuren vi såg där finns i Ryssland:
- Liseberg var roligast, slår Misha fast, och berättar att han åkte Hang Over två gånger och att det var det allra häftigaste. Top Spin var inte dålig heller.
Solen, badandet och glassen är andra minnen som de tar med sig hem.

- Vi kommer att minnas allt, säger Rita och Misha med en mun.
Med sig hem till Vitryssland har barnen mängder av skänkta saker. Kläder framför allt, men också varsin cykel. Under den sista veckan fick de dessutom köpa sig något, för pengar som de fått.
- Jag köpte en kamera, berättar Misha. Den är nog roligast att ha med sig hem.
Rita har använt sina pengar till att köpa presenter till sina bröder och sin syster.
- Jag hade redan fått så mycket kläder,hon, och visar stolt den rosa tröjan hon har på sig, en tröja med texten Mulltorps skola.
Lars G Thorstensson, som varit med och hållt i trådarna från allra första början, är helnöjd med de två veckorna.
- Den största incidenten är en tappad plomb, och det säger ju lite om hur små problem vi haft, konstaterar han nöjt då han efter kramar och vinkningar pustar ut med en kopp kaffe på trappan.
- Förhoppningsvis har vi gett de här barnen ett äventyr att minnas, säger han. De har fått nya perspektiv och fått se hur det kan vara i ett annat land. Man kan hoppas att de tar tillvara det som var bra, och själva får vara med och säger bestämma om sitt lands framtid.
Hur det blir nästa sommar vill han iåta vara osagt.
- Det behövs en fastare organisation om vi ska göra om det hela nästa år, funderar han.
Kanske, kanske inte ...

Om du vill läsa mer om vad som är på gång 1998. Gå till På gång 1998.

Vi vill redan på förhand tacka alla som på olika sätt vill hjälpa till med "Tjernobylbarnens" sommarvistelse här i Vänersborg.

Det finns också möjlighet att genom Tjernobylbarngruppen få fadderbarn i Vitryssland. Tre av de barn som var här sommaren 1997 har fått Svenska faddrar.

Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon.

Tillbaka till dokumentets början