HEJ !!

Jag undrar vad som rör sig i ditt huvud precis nu. Kanske är du bara ute och surfar och hamnade här av en händelse eller så har du avsiktligen letat dig hit, det spelar ingen roll. Möjligen har vad du läst hittills väckt ett intresse för IAEA och vad IAEA sysslar med och jag tänkte ösa vatten på din kvarn med att berätta lite om min erfarenhet av IAEA.

Efter gymnasiet kände jag att jag ville ta ett break i mina studier och vidga mina vyer lite. Istället för att följa mina kompisars exempel och åka till USA som Au-Pair blev det Nya Zeeland med IAEA (- ibland tar man ett och annat lysande beslut!!!)

Nya Zeeland får väl de flesta att tänka på får men jag valde att jobba med mjölkkor, som agri-mix. Ett par veckor före avresan fick jag min placering; en familj med två små barn på en gård med 240 kor!!, -jag trodde inte det var sant, kunde man ha så många kor?

Vi hade en Stop-over i Singapore och efter ett 4-dagars gemensamt seminarie på Nya Zeeland var det dags att åka ut till våra gårdar. Visst var det nervöst att träffa den familj du skulle leva tillsammans med under så lång tid men det var mest spännande.

När jag kom i början av oktober var kalvningperioden i det närmaste över så på gården blev mina huvudsakliga sysslor att ta hand om kalvarna, se till att de yngsta fick mjölk och att de äldre grupperna fick kraftfoder och tillgång till bra bete ( en hyfsad utmaning att få 60 kalvar att gå åt samma håll samtidigt, men det är sant som de säger, att hunden är människans bästa vän!) Kvigorna skulle flyttas till nytt bete och sen mjölkningen förståss.

Jag hade barnen på morgonen men mjölkade varje eftermiddag. Att mjölka de 240 korna tog 1½ h och de sista månaderna klarade jag av att göra det själv. Saken är den att 240 kor inte alls är många för en Nya Zeeländsk gård, 400-500 är mer normalt. Hela produktionen är väldigt olik vår svenska mjölkproduktion så det var väldigt roligt att prova på. Andra viktiga sysslor var att hålla hagarna fria från ogräs och att bygga och laga staket.

Inomhus var det förutom barnen, tvätt, städ och matlagning men jag kände mig verkligen som en i familjen så det var mer som man hjälpte till än att man jobbade.

Jag lärde mig verkligen massor under den här tiden och trivdes suveränt i min familj men ändå är det man minns bäst allt det här runt omkring! Alla saker man gjorde, allt man såg och alla underbara människor man träffade. Vi trainees blev en enda stor familj som gjorde mängder av saker tillsammans. Alltid var det något på gång. Dels var det pubkväll varje onsdag sen var vi iväg i stort sätt varje helg. Var det inte forsränning, fallskärm, Bungy-jump eller hike på Mt Ruapehu så var vi och badade, åkte skidor, gick på bio eller bara träffades för träffandets skull!! Det är ganska exakt ett år sedan jag kom hem men jag känner fortfarande att jag har alla mina bästa vänner spridda över hela världen.Att åka med IAEA är det absolut bästa jag har gjort i mitt liv.

Det var SÅ mycket som var SÅ positivt. Dels att det är ett internationellt utbyte så att du träffar folk från världens alla hörn, dels så är det en suverän arbetserfarenhet, ger dig helt andra perspektiv på hur jordbruk och trädgårdar kan fungera. Sen i och med att du bor med din familj ute på landet, lär känna dina grannar och tar del av alla seder och traditioner så upplever man landet på ett helt annat sätt än om man kommer som turist.

Det kändes också bra att ha en väl fungerande organisation bakom sig om nu något skulle gå fel. Ja, det är så mycket men bara en sak till...det slutar inte när man kommer hem! Äventyret och upplevelsen är inte slut när programmet är slut utan hemma står Alumni med öppna armar så det bara fortsätter och blir bättre och bättre- nya vänner, nya fester!!

Så är det så att du bara har möjligheten så ÅK!! Så ses vi på träffarna när du kommer hem!

Kram Birgitta ( Trainee i NZ 95/96)