klicka på ett datum.
000104
991219
991218
991217
991216
991216
Min första dagboksanteckning här på nätet. Det känns som jag behöver skriva om saker som har
hänt innan dagens datum. Om du har läst min (ytterst) korta biografi, så vet du vad som hände
med min lillebror. Jag saknar honom fortfarande mycket, trots att snart sex år har gått sedan
han dog.
Tyvärr finns det mycket mer skit att berätta, men vissa saker vill jag inte dela med mig av, det
finns många orsaker. Dom vill jag inte heller skriva om, det skulle såra människor jag bryr mig om
och det är inte skälet till att jag skriver.
En sak jag dock måste berätta, mest för att skrivande för mig är ett slags terapi, är Richard.
Han var en mycket god vän till mig som jag träffade när jag kom hit till Uppsala. Han bodde på
min korridor ute i Flogsta, en "studentförort" till Uppsala med runt två tusen studenter samlade
i tio sjuvånings betongklumpar till hus. Han hade tyvärr ett alldeles för stort samvete. Allt
lidande i världen som man ser på TV, läser och hör om och avfärdar med en axelryckning följd av
en uppgiven suck strömmade rakt in i honom och lagrades där. Till slut blev det för mycket och han
begick självmord.
Det är svårt att beskriva känslorna man känner när någon man tycker om så abrupt
försvinner och jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera allting. Allt jag har gjort den
senaste månaden är att stirra in i väggen. Det känns som om alla känslor, all vilja och alla mål
sugs in i ett svart hål som skapats i bröstet för att sedan ersättas av total apati. Detta har,
förstås, inte varit direkt positivt varken för mina studier eller mitt liv i allmänhet. Ännu värre
är att Richards självmord har slitit upp alla gamla sår som fanns tidigare.
"Hur mår du idag, då?"
"Jo tack, bra", svarar man och skriker inombords.
Livet är bara ett rent helvete för tillfället, tackar som frågar, vore kanske ett mer korrekt svar.
Men det säger man självklart inte.
Det känns lite onödigt att sprida sådan julglädje.
Till toppen av sidan.
991217
Idag måste jag erkänna att saker och ting har fått något av en kontur. Det totala svarta har för
tillfället, förhoppningsvis för alltid även om jag inte tror det, fått vika undan för något som
mer liknar glädje; eller snarare ett slags vilja att göra något. Kanske beror det på att jag verkligen
satte igång med min hemsida igår (det grafiska utseendet har varit klart i mer än sex månader), att
jag verkligen började skriva. Det finns väl andra orsaker också. Jag har till exempel varit
över hos en kompis här i Flogsta och druckit lite vin och käkat lite ost och kex. Satt inte helt fel.
Sen har jag också, med risk för att börja öppna mig mer än vad jag tänkt från början, varit och talat
med en kurator för andra gången. Jag har alltid varit skeptisk till allt vad psykologi heter (förutom
när jag själv utövar det, förstås), men med tanke på den återvändsgränd jag hamnat i kände jag mig
tvungen att göra något radikalt (enligt min mening).
Det verkar som att det gör lite nytta. Kanske skulle jag till slut ha fått mig själv att börja inse
vad jag pysslar med, men det känns alltid skönt att ha någon att snacka med. Och någon flickvän har
man ju tyvärr inte. Okej, nu har jag visat hur patetisk jag egentligen känner mig, jag försöker dock
ta mig upp. Det är inte det lättaste att göra och det lär väl ta sin tid. Men då får det väl göra det.
Nu får man väl se hur det hela fortlöper. Jag skall väl på något sätt försöka omforma min sorg (och
helst dåliga självförtroende när jag ändå är i farten) och arkivera den istället för att bara försöka
packa ihop allting i en boll och kasta ner det i en brunn. Första gången jag gjorde det, när Henrik dog,
trodde jag att brunnen var bottenlös, men se det var den inte. Dessutom blev det något slags översvämning
som gjorde att allt flöt upp till ytan. Det tog lite tid, men nu märker jag att det inte var värt fristen
jag fick. Dags att börja mangla det undermedvetna och lära det att jag faktiskt bestämmer.
Jag hoppas mitt undermedvetna tror mig.
Nåja, det finns så mycket att göra. Det finns ju en fysisk verklighet man måste ta itu med också, tråkigt
nog. Två omtentor den tionde januari och en tenta den elfte. Roligare jullov kan man tänka sig.
Life sucks and then you die...
Till toppen av sidan.
991218
Hej igen. Klockan är tjugo över fem på morgonen den nittonde, men det här får väl räknas till
gårdagen ändå.
Idag har jag faktiskt gjort lite nytta. Jag skall vara med i en novelltävling på en svensk
Stephen King-fanclub på nätet med namnet Följeslagarna (för er som inte läser SK är det (det svenska)
namnet på andra delen i eposet Det svarta Tornet), och jag har idag skrivit färdigt första utkastet.
Imorgon får det bli ytterligare en genomläsning och redigering följt av ett inskickande. För er
som är intresserade kommer jag lägga upp novellen (som bara är ca två sidor) på min
Kingsida nångång nästa vecka. Hoppas det kan erbjuda något nöje. I övrigt
så har faktiskt dagen avlöpt relativit lugnt. Jag har skrivit ut omslag till ett par kompisars demo
(om ni vill veta mer så kolla denna sida. Just nu finns
inte så mycket där, men det kommer.)
Från klockan tio fram till nu har jag varit på en korridorsfest hos en
kompis här i Flogsta. En flaska vin och några öl satt inte helt fel, men det trevliga sällskapet
var bättre.
Nu funderar jag dock på om jag skall gå och lägga mig eller kolla på nån actionfilm typ Dödligt vapen
IV. Tröttheten har inte riktigt slagit till än...
Till toppen av sidan.
991219
Här kommer min sista anteckning innan jag åker till Jönköping för att fira jul. Det börjar dra
ihop sig till julklappshandel och pengarna är snart slut. Hur kommer det sluta?
Jag har inte gjort mycket idag, jag kollade på Dödligt Vapen IV precis nyss (jag var nog en aning
trött igår ändå.. ). I övrigt gjorde jag en sista redigering av min novell och skickade den till
Följeslagarna. Jag hoppas att domarna (där jag är en, förutom när det gäller det jag har skrivit)
tycker att den är bra, faktum är att jag nästan är nöjd med den själv. Det är svårt att få ihop ett
storverk på två sidor, nu har jag dock gjort något, och det känns bra. Alla negativa tankar får mindre
utrymme; helt klart positivt. Apatin har lättat på sitt benhårda grepp en aning, kanske kommer jag
faktiskt kunna plugga lite under jullovet.
Vi får väl se...
Till toppen av sidan.
000104
Det blev inte så mycket pluggat under jullovet, tyvärr. Jag har inte kommit
igång mycket bättre här i Uppdsala, men jag skall (förhoppningsvis) sätta
igång på allvar imorgon. Jag tror att jag kan ta två av tre tentor, i så fall
får jag om inte annat mina nödvändiga poäng för fortsatt bidrag från CSN.
Det lär behövas
I övrigt har det varit en lugn jul, jag var hemma hos min mor och lillebror,
(jag fick aldrig någon chans att skriva där), och katten. Den trettionde åkte jag och några kompisar
till Åland för att fira nyår. Det blev en lyckad liten fest, vi åt gott och drack en (hel) del. Jag
drack äkta champagne för första gången i mitt liv, en aning överskattat enligt min mening. Eftersom
vi var på finsk mark nöjde vi oss inte med ett klockslag. Det blev nyår både finsk och svensk tid,
och som om inte det räckte var det en kille från Wales där också, så vi prickade in det brittiska
nyåret när vi ändå var igång. Inte alls dumt, faktiskt.
Nu sitter man ju dock här igen och det är dags att återgå till verkligheten. Frågan är bara om jag
vill göra det. Jag är inte helt säker, det kan jag ärligt säga. Än så länge är vi bara tre (av tolv)
på korridoren som har letat oss tillbaka, men de andra droppar väl on så småningom. Det kommer sex
eller sju nya den här terminen, det kan bli roligt. Eller inte.
Nåja, det ger sig väl med tiden. Nu är det dags att gå och lägga sig så man kommer upp imorgon och
kan ta tag i musikhistoria, harmonilära och gehörsträning. Mycket på en gång.
Det kan bli mer om jul och nyår, om jag kommer på fler små roliga saker, vill säga. Nu är jag
mest trött. Jo, novelltävlingen är avgjord, men jag får inte veta resultatet förrän nästa vecka. Äntligen
har man något att se fram mot.
Till toppen av sidan.