Här har jag samlat några av mina dikter. De flesta är korta, och relativt gamla.
Jag upptäckte nu att de flesta faktiskt är skrivna samma dag. En härlig sommardag 1995 när jag
var med en av mina vänner och hans familj i deras sommarhus på en ö på västkusten.
Så kan det gå.
Jag hoppas du kan hitta någon du gillar.
Skulle du inte göra det så titta in lite senare. Det kommer fler.
Nån gång.
klicka på ett av diktnamnen.
sandkorn
drunkna
död
gryning
handduk
maskros
ögonblick
parad
sand
skrik
tanke
vår
vinter
Livet
rasar
jag kämpar
Får inte
förlora
Kaos
Snurrar
Virvlar
dränks
Kippar efter
Luft
Klarar inte
Dras ner
Kylan
omsluter mig
Jag skriker
Allt
Kommer mot mig
omsluter mig
slut
Klick
Denna förbannade kabeltv
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Alla tror
Ingen vet
Den kommer
när den vill
snabbt och hårt
eller utdraget
Smärtan
Finns kvar
Men gör jag?
Alla tror
Ingen vet
Vad döden bär med sig
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Känslorna finns där
Vill komma fram
Jag öppnar mig
och låter dem flyga fritt
I gryningsljuset
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Din kropp blöter ner min handduk.
Ingen fara-den torkar igen.
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Jag ser dina ögon
Blå viol
Du ser på mig
Förgätmigej
Och ler stilla
Röda rosor
Du rör dig sakta mot mig
Jordens alla blommor
Du ser på mig igen
de vackraste som finns
Och går förbi
maskros
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Duken blåser iväg. Kvinnan springer efter, svärande.
Den landar på den lurviga hunden. Han biter sönder den med ett glatt morrande.
Mannen tänder sin pipa och ler mot kvinnan. Hon bär tygremsor i sina händer.
Hon ser mannens leende och skäller ut honom och hunden.
Hunden skäller tillbaka och kvinnan går in i det gula huset.
Middagen är förstörd.
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Vågorna slår
En efter en
mot stranden
En havetsvaktparad
Dess musik är underbar
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Vinden för med sig all sand
Och jag vänder mig om
Kornen faller som i ett timglas
ur min hand
Jag hörde ej att du kom
Du står där och ser på mig
Jag låter resten av sanden falla
Allt ler
utom dina ögon
när du säger hej
Dina ögon är så kalla
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Ett sandkorn i en öken
det är vad jag betyder för dig
Jag har ingen rätt att existera
du skiter i mig
Men då känslan av tristess
förgör allt annat
Då är jag ditt spader ess
då finns jag där likt förbannat
Andreas Persson 970209
Till toppen av sidan.
Skriken bryter natten
Lika barmhärtigt som en frontalkrock
Ingen lyssnar, säger du
Och jag tror dig
Jag tar ett sista bloss på ciggaretten
och går in
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Hur skall jag kunna veta
vad du tänker
När jag inte vet
hur du tänker
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Solen
fyller min kropp
med kraft
Vinterns tunga vätskor
tjocka och trögflytande
Dräneras
Våren slår till
som en storm
överöser mig med liv
som jag villigt lapar
i mig
Andreas Persson, Bohus-Malmön 26 maj 1995
Till toppen av sidan.
Vintern är kommen
Hösten ligger bakom oss
Jag hoppas att våren åter
vill besöka oss nästa år
Träden står nakna i kylan
fryser i mörkret
som omsveper oss alla
med sin kappa
gjord av den grövsta väv
Kom nu, du oändliga
som alltid finns
men aldrig syns
O mörker
Stanna hos oss
Till våren
Till sommaren
Och lägg dig sedan
djupt nedsjunken
i den dvala
Ingen annan kan
sova som du
Till våren
Till sommaren
Till ljuset
som väcker oss
träden, löven, växer
igen
Vi reser
Ryggen rätas ut
Bördan lyfts från
våra axlar
Lätta vi flyger
högt som fågeln
I skyn
Andreas Persson våren 1994
Till toppen av sidan.