Det här är ett utdrag ur kapitlet "Notation - att skriva rätt".
Det är balkarna som håller ihop grupperna till lättlästa figurer. Här är några exempel
på hur en notbild bör se ut:
Det är ganska vanligt i (kanske mest äldre) vokalmusik att se denna typ av notation där varje separerad not motsvarar en textstavelse.
Det finns också normer för hur notskaften bör se ut. Balansstrecket går vid b linjen. Nothuvuden över b får skaften nedåt, medan nothuvuden under b får skaften uppåt. Notskaftets längd ska normalt motsvara en oktavs omfång (dvs 3½ mellanrum), och placeras höger om noten om skaftet går uppåt, och vänster om noten om skaftet går nedåt.
Om det förekommer två eller flera hjälplinjer, Vid ackord förlängs skaftet så att dess
förlängs skaftet till mittlinjen: fria del motsvarar en oktav:
En enstaka ton (eller upprepad med sammanbindande balk) som ligger på mittlinjen har skaftet nedåt.
Sammanhanget har också betydelse för skaftens riktning. Dels
för tonen på mittersta linjen och dels för toner ovanför
och under. T ex.
I en grupp med flera noter brukar tyngdpunkten avgöra. Det innebär att skaften går uppåt om noterna ligger övervägande under h-linjen, och skaften går nedåt om noterna ligger övervägande över h-linjen.
Det finns förstås undantag. I t ex gitarrmusik där flera stämmor brukar noteras på samma notsystem, och alltså måste skiljas åt, kan det se ut så här:
Ett vanligt sätt att notera körmusik, är att två stämmor skrivs på samma notsystem med skaften åt var sitt håll:
Vid sekundintervall eller ackord där sekundintervall ingår (med gemensamt skaft) placeras det lägsta tonhuvudet till vänster
Även balkarnas riktning bör vara korrekt. Det är melodilinjen som bestämmer lutningen på balkarna. Här är några exempel:
Här följer balkarna den stegvisa respektive språngvisa melodin........medan det i vissa fall passar bra med en "balanserad" balk, allt för att uppnå en så lättläst notbild som möjligt.
Balkarnas lutning vid följande intervall i enstämmig notering:
Stegvis (sekunder) Ters - oktav
Undvik detta!
I pianomusik är det ganska vanligt med balkar som sammanbinder noter från båda systemen.
Här eftersträvar man förstås också balans.
Några övningar i notering:
Sätt ut skaft och balkar med rätt längd, riktning och lutning, samt fördela notvärdena på taktgrupper.
T ex:
Korrigera och förenkla följande felnoteringar. Utgå från taktgrupper eller takthalvor.
Tre sorters bågar brukar förekomma i musiklitteraturen:
Bindebågar binder ihop toner.
Legatobågar anger en sammanbunden artikulation
.Fraseringsbågar markerar en sammanhållen fras.
Bindebågar noteras vid tonhuvudena:
Vid separata skaft skrivs bågarna så här:
Om skaften har olika riktning skrivs bågen ovanför:
I vokalmusik används ofta en båge (legatobåge) för att visa att flera toner ska sjungas på en stavelse. En sådan tonföljd inom en båge kallas melism. Motsatsen, alltså att sjunga en stavelse på varje ton, (eller att notera en fristående not för varje stavelse) kallas syllabiskt sångsätt (syllabisk notskrift).
|
Melismer |
Syllaber |
