RUMÄNSK MUSIK - uppsats, 5 p, inom ramen för Rumänska 1-20 p, Lunds universitet 2000. Björn Roslund
(Samtliga bilder och musikexempel är urtagna i denna version)
Innehållsförteckning
Förord
Folkmusik Doina, Balad, Bocetul, Colinda, Hora, Bekanta musiker inom folkmusiken, Folkmusikinstrument: Bucium, Nai, Cimpoi, Cobza, Ocarina, Taragot, Tilinca, Tambal.
Konstmusik
Kortfattad musikhistorisk översikt, Berömda tonsättare, Dirigenter, Musiker, Symfoniorkestrar, Operahus.
Något om populärmusiken
Källor
Förord
Rumänsk musik och kanske i synnerhet rumänsk folkmusik (och för all del även annan östeuropeisk musik) har på mig som uppväxt i Sverige med dess musiktradition en mycket uppfriskande och intresseväckande verkan. Mot den västeuropeiska/amerikanska musikens ofta välbekanta harmoniföljder och rytmmönster, ofta tryggt vilande i symmetriska former ställer sig en stor del av den i sig mångfacetterade rumänska folkmusikens oförutsägbarhet starkt kontrasterande vad gäller t ex harmoniväxlingar, melodisk utformning och växlande eller oregelbundna taktarter.
När en uppsats nu ska skrivas inom ramen för realia-delen i kursen IT-rumänska 20p känns det helt naturligt att välja ämnet rumänsk musik eftersom jag till vardags arbetar som lärare i musikteori på alla stadier. Avsikten med detta arbete är dock att forma en grundläggande sammanställning av rumänsk musik. En beskrivning av en del typiska sångtyper inom folkmusiken, några karakteristiska musikinstrument såväl som kortfattade porträtteringar av viktiga musikpersonligheter i den rumänska musikhistorien fram till idag. Jag håller alltså här en allmän linje i mina beskrivningar och går inte in på musikvetenskapliga studier med musikteoretiska analyser, tolkningar och beskrivningar av t ex karakteristiska rytmstrukturer, skalsystem eller harmoniska mönster. Detta skulle annars vara mycket lockande utifrån min yrkesverksamhet som musikpedagog att ta itu med, men det får än så länge anstå som ett eventuellt presumtivt projekt. Internet är en betydande informationskälla att ösa ur, men jag har också hämtat fakta från musiklexikon och andra böcker. Jag har även rumänienfödda musiker i bekantskapskretsen att tacka för en del muntligt förmedlad kunskap.
Folkmusik
Rumänsk folkmusik framstår ursprungligen som en förening mellan den uråldriga dakisk-romerska traditionen och den ortodoxa kristenheten - bysantinsk musik. Den karakteriseras av en stor mångfald arter, former och rytm- och melodistrukturer som kan gestaltas såväl lyriskt och episkt som dramatiskt. Utförliga redogörelser skulle kunna göras om var och en av dessa sångtyper, men här skall endast några grundläggande drag beskrivas och ett fåtal sånger exemplifieras.
Doina
Sånger utan direkt anledning, men som ofta börjar med orden "frunza (foaie) verde" vilket betyder gröna blad (löv). Beteckningen "Rubato" innebär en sorts friare deklamation än de exakt föreskrivna notvärdena. Man gör små förändringar av tidsvärdena eller av grundtempot, små tänjningar på vissa toner och förkortningar av andra toner.
Bocetul
Klagosånger som förekommer vid sorgehögtider, recitativiskt framförda av sörjande kvinnliga anförvanter. Förr i tiden kunde man anställa s k bocitoare som gick runt och utförde dessa sånger.
Balada
Berättande sånger som reflekterar tillstånd och/eller känslor hos folket, ofta med någon historisk anknytning. Många har inslag av ritualer som t ex bröllop, begravningar eller skördefester.
Colinda
Rumänsk julsång av strofisk typ, knuten till en social tradition bland både unga och gamla. Barnens kringvandring i hemmen där sång utbytes mot någon form av belöning (kringlor, nötter, pengar) är ett typiskt exempel.
Hora
Rumänsk folkdans förekommande både i städerna och på landsbygden. Utföres av män och kvinnor i alla åldrar vid högtidliga tillfällen som bröllop, folkfester, nationaldagar och andra traditionella högtider. Den långsamma och vaggande rytmen, ofta i 6/8 eller 2/4 är karakteristisk, men horan kan också vara livlig och snabb.
Inom den rumänska folkmusiken finns många populära och folkkära sångare och andra instrumentalister. Här är några exempel:
Maria Tanase, Maria Lataretu, Ioana Radu, Mioara Velicu (bilderna ovan i nämnd ordning) och dessutom bland andra Aurel Tamas, Gica Petrescu, Maria Ciobanu, Maria Dragomiroiu samt Sofia Vicoveanca är alla exempel på populära sångare och sångerskor i rumänsk folkmusik.
Gheorghe Zamfir - den kanske populäraste artisten på instrumentet nai (se nedan), alltså det rumänska namnet för den välkända panflöjten.
Dumitru Farcas - virtuos på instrumentet taragot.
Constantin Gherghina - trumpetare.
Toni Iordache - tambalist
Tudor Pana - violinist
Bland många olika folkmusikensembler kan nämnas t ex Ansamblul Folcloric, Ansamblul Cindrelul, Formatia George Udila.
Folkmusikinstrument
Bucium - är ett av de äldsta kända blåsinstrumenten, mest använt i lantmiljö. Det finns fem olika Bucium och längden kan variera från 1,5 m till över 3 m. De kan vara raka eller böjda, koniska eller cylindriska till formen. Tonförrådet är mycket begränsat då instrumentet använder toner ur naturtonsserien.
Nai - (eller muscal) är en rumänsk panflöjt. Det finns en mängd olika storlekar med vanligtvis mellan 18 och 23 pipor. Den är oftast stämd som en G- eller D-durskala. Genom lutning av flöjten kan man också få fram halvtoner.
Cimpoi - rumänsk säckpipa med dess karakteristiskt skarpa och vassa ljud. Den har enkelt rörblad och cylindrisk borrning i alla pipor och luftbehållaren är som regel av getskinn. Den är känd sedan gamla tider och man kan hitta den kanske framförallt i norra Oltenia, Muntenia, Dobrogea, Moldova, västra Transylvanien och Banat. Benämningarna kan variera lokalt. T ex ciumpoi, simpoi, cimponi, simponi.
Cobza - rumänsk luta med 10 strängar, ca 60 cm lång. Används i synnerhet som ackompanjemang till många gamla karaktärsfulla ballader, men fungerar också som soloinstrument, kanske speciellt i Dobrogea. Instrumentet tros ha kommit till Rumänien från Turkiet.
Ocarina - ett flöjtinstrument tillverkat av bränd lera och har en morots-aktig form med 8 fingerhål grupperade fyra och fyra. Taragot - ett ovanligt instrument som till utseendet påminner både om klarinett och oboe och låter liknande saxofon. Kommer från orienten via Turkiet.
Tilinca - det enklaste flöjtinstrumentet, öppet i båda ändor och 50-80 cm långt. Olika toner erhålles genom att man helt eller delvis täcker för nederdelen med pekfingret. Tilincan som oftast kan påträffas i norra Moldavien har ett tonomfång på drygt 2 oktaver.
Som exempel på andra flöjtinstrument kan nämnas Fluier dobrogean, Cavalul, Fluierul gemanat.
Tambal - är i huvudsak ett ackompanjemangsinstrument bestående av en resonans-"låda" över vilken strängarna är spända i grupper. Strängarna anslås med två träklubbor. Två typer av tambal finns: en liten, äldre typ, bärbar som används i mindre ensemblesammanhang, och en större typ anpassad för större ensembler/orkestrar.
Konstmusik
Kortfattad musikhistorisk översikt
Den kultiverade musiken liksom kultur och civilisation i övrigt i Sydösteuropa har följt andra utvecklingsmönster än de i central- och västeuropa. Kulturen på Balkan har varit resultatet av blandningar mellan det antika Grekland, influenser från Mellanöstern och den bysantinska kulturen. Under århundraden stod den kultiverade musiken i Karpaterna/Donau-områdena att finna i kloster och enstaka furstehov. Under 1400-talet var klostret Putna i norra moldavien känt över hela sydöstra delen av Europa för sin säregna sammansmältning av folklor och bysantinsk sång.
Medan hoven i västeuropeiska länder lät enskilda musikpersonligheter utveckla sin kreativitet, sörjde det turkiska herraväldet för en "avindividualisering" i det musikaliska skapandet fram till 1700-talet. Under renässans och barock förekom dock temporära upp-blomstringar kring vissa musikpersonligheter med europeisk ryktbarhet som t ex lutspelaren Valentin Bakfark i Brawov, orgelspelaren i Cqianu eller tonsättaren, musikforskaren och teore-tikern Dimitrie Cantemir* (1673-1723). Cantemir var bekant med ett flertal kulturer och talade en stor mängd språk. Han assimilerade den bysantinska, europeiska och orientaliska musiken såväl som rumänsk folkmusik och utförde ett väsentligt arbete särskilt för den rumänska och turkiska musiken.
Genom uppror framförallt mot turkarna under 1700-talets slut banades väg för en nationell musikkulturutveckling i västeuropeisk riktning. Bland professionella musiker i den första generationen med utpräglad musikalisk national-känsla kan nämnas exempelvis D Florescu, I Cartu, Carol Miculi (en av Chopins favoritelever), Ciprian Porumbescu* och A Flechtenmacher. I samband med att musikkonsevatorierna i Iasi (1860) och Bukarest (1864) inrättades uppstod den andra tonsättargenerationen som medverkade till europeisk standard med namn som C Dimitrescu*, G Musicescu och E Caudella. Mycket betydelsefull för grundläggandet av den rumänska folkmusikforskningen var Teodor Burada, bl a genom "Almanah musical" 1875-77. Folkmusiken har samlats och publicerats, men också bearbetats och använts i konstmusiken av kända utländska tonsättare som F Liszt, J Strauss och i synnerhet Bela Bartok.
Den första rumänska operetten var Baba Hîrca av Flechtenmacher 1848, den första symfonin av Stephanescu 1869 och den första baletten var Doamna de aur (Damen av guld) av L Wiest 1870. Bl a som en följd av Enescus* stora gärning förs konstmusiken upp på världsnivå och tiden 1918-44 präglas av konstnärlig mognad. 1920 grundas den rumänska tonsättarföreningen och 1928 folkmusikarkivet i Bukarest. Bidragande för profilerandet av den rumänska musiken var t ex inslag av bysantinsk musik, polymodalitet , polyrytmik och förekomsten av icke-tempererade intervall . Kända namn förutom Enescu som bör nämnas här är exempelvis Paul Constantinescu*, Mihailovici, Andricu, Martian Negrea* och Teodor Rogalski*.
Några exempel på tonsättare från vidare generationer som bidragit till utvecklingen av den rumänska musiken är följande: Tonsättare födda på
1920-talet: Pascal Bentoiu, Tiberiu Olah, Stefan Niculescu.
1930-talet: Nicolae Brîndus, Mihai Moldovan, Sorin Vulcu, Vasile Spatarelu.
1940-talet: Fred Popovici, Serban Nichifor.
1950-talet: Liviu Danceanu, Sorin Lerescu, Adrian Pop m fl.
En del tonsättare följer utvecklingslinjerna i de tyskspråkiga länderna medan andra är mer influerade av franska tonsättare. Vissa ägnar sig åt elektroakustiska experiment och ytterligare andra tar upp senromantikens tonalitetstradition.
Berömda tonsättare
Dimitrie Cantemir (1673-1723) studerade musik både i Iasi och i Istanbul och var en mästare att hantera orientaliska instrument, t ex tanbur. Genom sina musikteoretiska insatser är han väl ansedd såväl i den rumänska musikkulturen som i den turkiska. Han sysslade med jämförande och sammanställande studier över orientalisk och europeisk musik och han uppfann ett slags musikaliskt notationssystem som han via en berömd avhandling spred bland turkarna. Med hjälp av detta system noterade han bl a den turkiska folkmusiken och efterlämnade värdefulla uppgifter om de bysantinska och rumänska musikinstrumenten, folkloren och musiken. Man kan säga att Cantemir var den förste rumänske professionelle musikern och tonsättaren som nått världsrykte.
Ciprian Porumbescu (1853-1883) upplevde inte ens sin trettioårsdag, men hann under sitt korta liv förankra sitt namn i den rumänska musikhistorian både som tonsättare och dirigent. Han studerade bl a för Miculi i Rumänien och för Anton Bruckner i Wien. Porumbescu var också körledare och komponerade kanske främst körmusik med patriotisk bakgrund, men även in-strumentalmusik på folkmusikalisk grundval. Ett känt stycke är Balada för violin och piano, som också transkriberats till cello, men det mest kända är den rumänska nationaloperetten Crai nou (1882). Musikkonservatoriet i Bukarest bär hans namn.
Constantin Dimitrescu (1847 - 1928) Tonsättare, cellist och dirigent, verksam i Bukarest både vid musikkonservatoriet, där han under sina 43 år som lärare skapade den rumänska celloskolan, och som orkestermedlem och dirigent. Hans skapande kan bl a karakteriseras av melodicitet och med inslag av folk-lor. Han var en av föregångarna inom den rumänska kammarmusiken bl a med 7 stråkkvar-tetter, men han skrev också 3 cellokonserter (varav speciellt en spelas) och några sceniska verk. Dimitrescus solostycken präglas ofta av virtuositet vilket märks inte minst i det mycket kända stycket Dans taranesc (Lantlig dans) op.15 för cello och piano.
George Enescu (1881-1955) Enescu föddes i Liveni-Vîrnav och dog i Paris. Han var förutom tonsättare även violinist, lära-re, pianist och dirigent och betraktades som en av den tidens största interpreter. Efter inledande studier (för Caudella) i Rumänien fortsatte han vid Musikkonservatoriet i Wien (1888-94) för att sedan slutföra sina studier vid Musikkonservatoriet i Paris (1895-99) för bl a Jules Massenet och Gabriel Fauré. (Han var den första utländska student som erhöll guldmedalj) Han var före-gångsman inom den rumänska musiken, en mångsidig och aktiv musiker som t ex grundade flera kammarmusikensembler, instiftade kompositionspriset "George Enescu" 1912 i Bukarest, bildade en symfoniorkester i Iasi ("George Enescu") 1918 och grundade den rumänska tonsättareföreningen 1920 (vars ordförande han var under perioden 1920-49). Han var dirigent för Bukarests filharmoni 1906-46, formade i sin lärargärning en hel generation rumänska violinister, gav ett otal konserter (med flera uruppföranden) i rumänska städer och byar, skrev artiklar och höll vetenskapliga föredrag. Han var hedersledamot av Rumänska Akademin, men också ledamot av musikinstitut och konst- och vetenskapsakademier runt om i Europa. Enescus kanske mest kände elev var den israeliske violinisten Yehudi Menuhin. Som violinist, pianist och dirigent gav Enescu tusentals konserter i Europa och Nordamerika och samarbetade med världens främsta artister och ensembler. Enescus violinspel kännetecknades av en utsökt ton, fyllig klang och en "vokal" sångbarhet och uttrycksfullhet i fraseringen. Som tonsättare har han efterlämnat ett ganska begränsat antal opus (ca 50), kanske till följd av det i övrigt mycket aktiva musikerskapet. Men han komponerade i ett flertal genrer och här måste nämnas några viktiga verk: Rumänsk Rapsodi nr 1 och 2 (1901), Sonat nr 3 för piano och violin (1926), Operan Oidipus (1931), Svit för orkester nr 3 (1938). Enescu utförde ett monumentalt verk genom att framhäva det personliga hos en särpräglad musikkultur i internationella sammanhang. Han förenade den rumänska folkmusiktraditionen med moderna uttrycksmedel i ett personligt och originellt skapande. Begrepp som måttfullhet, jämvikt, lyrism, nyklassisk stränghet kan stå som kännetecken för Enescus musik. Han var också en stor melodiker och instumentatör. Han säger själv: "Musiken är ett språk som kommer från själen och kan skapa kärlek och broderskap mellan dem som är åtskilda av olika trosuppfattningar och traditioner".
Paul Constantinescu (1909 - 1963) föddes i Ploiesti och studerade i födelsestaden, sedan ock-så i Bukarest och Wien. Han framstår kanske främst som en utmärkt pedagog - i synnerhet beträffande folkmusikens harmonik - men var även verksam som dirigent, folkmusikforskare, instrumentalist, tecknare och, inte minst, som tonsättare. Constantinescu skrev symfonisk musik (violinkonsert, konsert för harpa), kammarmusik (Sonatin för violin och piano), opera (O noapte furtunoasã), solostycken (t ex Sonatin i bysantinsk stil för solocello) och dessutom sånger, körmusik och filmmusik. Den folkliga språkmelodin med inslag av bysantinsk melodik är hans främsta kännetecken. Constantinescu var något av en pionjär inom balett- och filmmusik där han skapade ett djärvt tonspråk unikt för rumänsk musik. Livfull och färgrik instrumentation är ytterligare kännetecken hos Constantinescu.
Martian Negrea (1893-1975) var tonsättare, lärare och dirigent. Efter studier i Sibiu och Wien var han lärare vid Ciprian Porumbescu-konservatoriet i Bukarest. Liksom hos Constantinescu inryms de flesta musikaliska former och genrer i Negreas skapande. Quartet i Ess-dur, två rapsodier symfonisk svit "Prin Muntii Apuseni", filmmusik, ett rekviem till minnet av Enes-cu, en sonatin för piano, och operan "Marin Pescarul" (med egen libretto efter en novell av Sadoveanu) m m. Negreas musik präglas av melodiinspiration med folkloristisk genklang och utvecklad effektrikedom beträffande orkesterkoloriten. Han skrev dessutom läroböcker i har-moni, kontrapunkt, men också musikologiska och historiografiska studier.
Theodor Rogalski (1901 - 1954) var tonsättare, dirigent och pianist. Efter studier i Bukarest och Leipzig kom han till Paris och studerade för bl a Ravel, vars mästerliga orkesterbehandling säkerligen satte sina spår hos Rogalski som med sin stora koloristiska känsla i sin tur betraktas som den störste rumänske mästaren i orkestrering. Han var dirigent för Rumänska Radioorkestern och Bukarests filharmoniska orkester, men också lärare vid Porumbescu-konservatoriet i Bukarest. Bland Rogalskis verk kan nämnas "Sonat för piano" (1919), "Stråkkvartett" (1925, som vann första pris i Enescu-tävlingen), symfonisk musik som t ex "Fresca antica" (1923) och "Trei dansuri românesti" (1950, t ex "Joc din Ardeal). Som ytterligare karakteristik kan man kanske säga att Rogalskis musik är präglad av folklig anda men inte utan djupsinnigt tänkande.
Mihail Jora (1891-1971) var förutom musikchef vid rumänska radion, lärare i harmonilära och komposition även rektor för Musikkonservatoriet i Bukarest och under ett halvt sekel (vid sidan av Enescu och Constan-tinescu) en av de mest framträdande personligheterna inom den rumänska musikkulturen. Han var verksam också som musikkritiker, skrev vetenskapliga artiklar och medverkade i konferenser och radioutsändningar. Bland Joras verk märks över 100 sånger, övrig vokalmusik som t ex "Ballad för baryton, kör och orkester", kammarmusik som t ex två sonater för violin och piano (1951,1962), symfonisk musik "Symfoni i C" samt inte minst sex baletter, t ex "La Piata" (1928), "Curtea veche" (1948), "Întoarcerea din adâncuri" (1959). Joras musik har ett kraftfullt ironiskt-sarkastiskt konstnärligt temperament med skarpa melodiska linjer och assymetriska rytmer. Han var lärare för flera tonsättargenerationer och en sporre för mellankrigstidens nationella konstnärliga rörelse.
Dirigenter
Sergiu Celibidache (1912-1996) studerade först piano i Rumänien, sedan i Berlin vid "Music Hochschule". Celibidache dirigerade Berlin Philharmoniker, Radioorkestern i Stock-holm, Stuttgart Orchestra, och från 1979 till sin död, Munchen Philharmonic. Han dirigerade också Kungliga Kapellet i Köpenhamn, La Scala-orkestern i Milano och La Fenice teaterorkester i Venedig. Dessutom höll han kurser och undervisade i musikologi och dirigering i Tyskland, Frankrike, Italien och USA. Inte minst är han känd som Bruckner-tolkare, men var också specialist på den franska impressionistiska musiken (Debussy, Ravel). Ett märkligt särdrag hos Celibidache var att han - med undantag för sina sista levnadsår - i hela sitt liv vägrade göra skivinspelningar.
Sergiu Comissiona (1928-) engagerades redan i tonåren som violinist av Rumänska stats- ensemblen, och vid 17 års ålder fick han göra sin dirigentdebut efter att en annan dirigent lämnat återbud. Efter studierna, bl a för Silvestri, anställdes Comissiona vid rumänska statsoperan och vid Bukarests filharmoniska orkester. Han började i slutet på 60-talet framträda mer i internationella sammanhang. 1967 blev han chefsdirigent för Göteborgs Symfoniorkester. Han har varit dirigent för bl a New York, Berlin, och London Philharmonic orchestras, Boston Symphony Orchestra, Philadelphia och Cleveland orchestras. För närvarande är Comissiona chefsdirigent för Vancouver Symphony Orchestra (där han anses som "the man responsible for bringing the Vancouver Symphony back to musical halth"), men han innehar även andra betydelsefulla poster som t ex förste gästdirigent för Jerusalem Symphony, förste gästdirigent för George Enescu-Filharmonin i Bukarest m fl. Han turnerar fortfarande flitigt runt hela världen och verkar trots sin ålder stå på toppen av sin karriär. Comissiona uppskattas och karakteriseras kanske framförallt för sin stora känslighet och värme. Han har gjort en mycket betydande insats för framförandet och spridandet av den svenske tonsättaren Allan Petterssons (1911-1990) musik.
Några ytterligare kända dirigenter under de senaste decennierna är Ion Baciu, dirigent för Moldaviska filharmonin i Iasi och även under en period rektor för "George Enescu -konservatoriet" i samma stad, Marin Constantin, Horia Andreescu, Mihai Brediceanu, Iosif Conta, Emanuel Elenescu, Mircea Cristescu m fl. På Sverigebesök ett par gånger de senaste åren har även Ion Marin varit.
Instrumentalister
Radu Lupu, (1945-) pianist som debuterade 12 år gammal med ett prog-ram bestående av egna komositioner. Studerade 1962-69 i Moskva bl a för Neuhaus (som också var S Richters lärare). Han har vunnit flera 1:a-pris i internationella pianotävlingar, t ex Van Cliburn Competition 1966. Lupu framträder över hela världen och har gjort en stor mängd skivinspelningar.
Dinu Lipatti (1917-1950) dog endast 33 år gammal av leukemi, men blev ändå en av sin generations mest omtalade pianister. Han studerade för Musicescu i Bukarest och i Paris för bl a Paul Dukas (komposition) och A Cortot (piano). Under åren !939-47 då Lipatti gjorde omfattande turneer i Europa, t ex i Tyskland, Italien, Paris (där F Poulenc tillskriver honom en "divine spirituality") spreds hans berömmelse snabbt. Han gjorde även en del inspelningar (Chopin, Mozart, Enescu) och blev professor för en mästarklass i piano vid Musikkonservatoriet i Geneve.
Mihaela Martin Efter andra pris i den prestigefyllda Tjajkovskijtävlingen, första pris vid Tibor Varga-tävlingen och segern i Indianapolistävlingen var hennes väg öppen för en internationellt uppmärksammad karriär med konsertresor genom Europa och Förenta Staterna. Sedan år 1992 undervisar Mihaela Martin vid musikhögskolan i Köln. Hennes instrument, en J.B. Guadagnini från år 1748, kan höras också på talrika skivinspelningar. Under säsongen 1998/99 har Martin uppträtt som solist med bl a Helsingfors stadsorkester, Belgiens nationalorkester, Beethovenorkestern (Bonn), och med duoaftnar i Bryssel, Gent och Bukarest.
Angela Gheorghiu, tog sångexamen i Bukarest 1990, och gjorde internationell debut (Covent Garden) 1992. Hennes utsökta lyriska sopran gav henne snabb framgång i verk som in La boheme (Mimi), Turandot (Liu), Massenet's Cherubin (Nina), Carmen (Micaela), och 1994 titelrollen i La traviata, vilken blev hennes stora genombrott. Hon är gift med Roberto Alagna, tenor. Se även: www.operastuff.com/people.html
Silvia Marcovici, violin, har bl a studerat för Stefan Gheorghiu i Bukarest. 1969 vann hon första pris i Marguerite Long/Jacques Thibaud Competition i Paris, och 1970 vann hon första pris i George Enescu-tävlingen i Bukarest. !972 inbjöds hon av Leopold Stokowski att spela med London Symphony Orchestra i Royal Festival Hall. Sedan dess har hon samarbetat med en mängd dirigenter (t ex Claudio Abbado, Sergiu Comissiona, James DePreist, Placido Domingo, Neeme Järvi, Zubin Mehta, André Previn, Mstislav Rostropovich) och uppträtt med ett otal symfoniorkestrar i Europa och USA (t ex The Royal Philharmonic Orchestra, Royal Concertgebouw Orchestra, L'Orchestre National de France, New York Philharmonic, Los Angeles Philharmonic, Chicago Symphony). Hon uppträder regelbundet även i Sydamerika och Japan. Bland hennes inspelningar märks de 10 Beethovensonaterna och Sibelius violinkonsert med Göteborg Symphony Orchestra under Neemi Järvi. Silvia Marcovici bor i Strasbourg och är gift med violinisten Diego Pagin.
För övrigt kända och nämnvärda musiker är pianisterna Valentin Gheorghiu och Dan Grigore, violinisten Ion Voicu samt sångarna (och sångerskorna) Nicolae Herlea, Dan Iordachescu, Elena Cernei, Eugenia Moldoveanu.
Slutligen några exempel på aktuella artister inom den alltmer framväxande rumänska populärmusiken och rock/dansmusiken. De är hämtade från "Magazinul Victoria", ett av de första e-handelsföretagen i Rumänien. Sedan får väl framtiden utvisa vilka grupper eller artister som kommer att överleva och åtnjuta en mera bestående popularitet.
Populärartister: Gabriel Dorobantu, Monica Anghel, Anastasia Lazariuc, Adrian Daminescu, Madalina Manole, Dan Spataru, Mirabela Dauer, Sandra Ladosi m fl.
Ungdomsgrupper eller artister inom Rock/dans: A.S.I.A, Valahia, Voltaj, Stefan Banica jr., Angels, Exotic, Holograf m fl.
Källor
Böcker Sohlmans Musiklexikon. Stockholm (1979). Popovici, Fred: Romanian Music, past and present. Bukarest (1986).
Internetadresser
Arts in România, http://home.vicnet.net.au/~romclub/florin/arts.htm
Mer om Silvia Marcovici: http://www.alpas.net/uli/Muzica/Silvia.htm Angela Gheorghiu www.operastuff.com/people.html
Dinu Lipatti, Radu Lupu http://pubweb.nwu.edu/~ays017/
vidare: www.music.ro/clasic.htm om tonsättare, orkestrar, operahus: www.cimec.ro/arte/arte.htm www.cimec.ro/muzica/Pers/Muzicieni.htm www.cimec.ro/Muzica/Inst/index.htm www.cimec.ro/Muzica/Inst/filarmonici.htm http://www.rotravel.com/music/bv_phil/index.htm http://www.enescu.pcnet.ro/infos/cluj.htm
Magazinul Victoria: www.magazinulvictoria.com