Lösningsdraget är det första draget, och det som sätter igång problemet. Ett vackert lösningsdrag förhöjer problemets värde, men är det efterföljande variantspelet slätstruket, så faller säkerligen problemet igenom i turneringsdomslutet.
I stället för termen Schackproblem föreslog en gång vår ende svenske problem-Stormästare Bo Lindgren, Lidingö termen Schackpoem! FIDE använder numera genomgående termen Schackkomposition. Detta inkluderar då också studier.
I ett bra schackproblem skall varianterna harmonisera, d v s de skall visa samma idéspel och hänga samman. Problem, där i lösslitna bivarianter, den svarta kungen blir matt här och där utan att problemet har någon egentlig själ, betraktas mer som kuriosa på schackbrädet än verkligt ändamålsenliga kompositioner.
Vi ser ett exempel:
Sahovska kompozija 1990
Hedersomnämnande
Matt i tre drag
Är problemet bra? Författarnamnet antyder att det inte är vad skit som helst, och att problemet erhållit Hedersomnämnande i en Jugoslavisk internationell turnering visar att problemet är bättre än många andra.
Utropstecken därför att detta är ett oväntat lösningsdrag-. I denna röriga komposition drar vit kung, och till en ruta där han åker på två D-schackar 1.- Dxd4+ och 1.- Dxf5+. Till yttermera visso ges svart kung ett flyktfält (f4).
Efter 1.Kf2! hotar vit 2.Te1+ Kf4 3.Lh2 matt. Med sitt lösningsdrag 1.Kf2! skapar vit hela det följande scenariot och ger svart de tre försvarsmöjligheterna 1.- Dxd4+, 1.- Dxf5+ och 1.-Kf4 mot hotet 2.Te1+. Man säger att lösningsdraget är tematiskt.
Vi skall nu titta på harmonin i varianterna. På draget 1.- Kf4 följer 2.Lh2+ Ke4 3.Te1 matt. Denna variant är i harmoni med hotvarianten 2.Te1+ Kf4 3.Lh2. De två varianterna visar reciprokt spel, d v s vits andra och tredje drag omkastas.
I D-schackvarianterna 1.- Dxd4+ och 1.- Dxf5+ följer Dxd4+ Kxd4 3.Kf4 respektive 2.Dxf5+ Kxf5 3.Ke3. Dessa två varianter är sinsemellan helt analoga, drag för drag, med D-offer och därefter avdragsmatt med vit kung, ena gången lateralt och andra gången diagonalt.
Vi ser att i det här problemet har vi visserligen ett svårfunnet "problematiskt" lösningsdrag, men problemets värde ligger i det senare parvis uppträdande harmoniska variantspelet.