Många av oss tycker nog att man alltid arbetat med god kvalitet och ständiga förbättringar. Vid tiden innan industrialismen och löpande bandet fanns möjlighet för alla att se resultatet av sitt arbete och bedöma kvaliteten på produkten. Med Taylors arbetsdelning, med löpandebandprincipen försvann möjligheterna till det. När alla jobbar med att specialisera sig på en del av en vara, blir helhetssynen svår att nå.

Men i början på 80-talet började intresset för mer systematiska sätt att ständigt utveckla kvaliteten öka.

I stort sett kan trenden sammanfattas i fyra olika spår: Det första spåret betonar kvaliteten i de varor man producerar (T50, ISO 9000). Det andra spåret fokuserar servicenivån och tjänsteutbudets kvalitet (Service Management) Det tredje spåret lägger tyngden på hela organisationens förmåga att leverera kvalitativa produkter - varor OCH tjänster - (TQM, SIQ etc). Det fjärde och sista spåret handlar om förmågan till ständig kvalitetsutveckling (Lärande organisation, Kaizen-tänkandet etc)