Jag ser tågstationen som en plattform där det flyktiga
frodas, en temporär scen vars själva väsen är tillfälligt.
Det är en plats som är i direkt konflikt med vår föreställning
av hem. Det är en knivudd som skiljer min situation (mitt hem) från
flykt (rörelse, resa). Jag frestas att se den som en rondell, en manisk
plats att fly ifrån så fort det är möjligt.
Men det är inte alltid som jag är på resa när jag besöker
tågstationen. Det är måhända här som jag tar
mig tid att fundera på mitt liv och andras. Det finns stunder då
jag bara sitter här med en kopp kaffe i handen och betraktar människorna
som passerar framför mig. Jag tittar och förundras...
Jag samtalade med elva av de tolv konstnärerna och bad dem beskriva
sina verk och dess betydelse. Det följande är resultatet av dessa
intervjuer:
| Annica Einarson | Kenneth Pils |
| Anna Stina Erlandsson | Hannu Remes |
| Agneta Göthesson | Johan Rosenquist |
| Christina Göthesson | Maria Brofelth Svalsten |
| Mats Hjelm | Lotte Nilsson Välimaa |
| Åsa Hodel | Peter Westman |
Annica Einarson
Verket tar något mycket privat och flyttar ut det i en publik miljö. Något mjukt och inbjudande förmår att uppstå i en omänsklig stressfylld miljö. Hennes verk blir till bördig jord där tankar och reflexioner kan börja att slå rot.
Anna Stina Erlandsson
"Den gamla charkuterifabriken är och förblir
Agneta Göthesson
Hon är klädd i vitt och städar ett litet utrymme, väggarna,
golvet och taket. Hon upprepar processen om och om igen...
"Driftkraften i våra liv finns i processen, i att orka om och
om igen."
Christina Göthesson
Christina Göthesson har helt enkelt fotograferat ett träd,
sågat ner det, kapat upp det till brädor, transporterat det till
centralstationen och byggt en vägg av brädorna som sedan fotografiet
av trädet projiceras emot.
Verket får mig att tänka på det sinnestillstånd en
person befinner sig i när den kommer till en station i en ny stad.
En tid för reflexion kring vad som har lämnats kvar, välkända
ansikten som redan falnar. Den oväntade smaken av ett okänt land,
privata konversationer, en våg av drömmar och förväntningar,
rädslor och säkerhet.
För många ansikten! ...en paralyserande känsla?
Taxi!
Mats Hjelm
Två parallella videosekvenser i ultrarapid. Den övre visar
en bussresa, den andra visar en tunnelbanefärd. Samma sträcka
ovan jord och under jord.
Den statiska kameran följer stadens rörelse. Upp och ner. Den
blir en tunnel som utan urskiljning absorberar allt som befinner sig framför
dess kliniska öga. Två kvinnor utmärker sig. De reser båda
till samma plats vid samma tid. De är båda försjunkna i
sig själva inåtvänt lekande med sina tankar. Det finns en
dialog dem emellan. Något gemensamt, familjärt. Det är som
när karaktärerna introduceras i öppningscenen på en
film. FORTSÄTTNING FÖLJER...
Åsa Hodel
Ett hamsterhjul förstorat till mänskliga proportioner. Som
bild får det mig att tänka på
vardagliga rutiner, den irriterande känslan av att fångas i en
repeterande monoton rytm. Verket föreslår sinnestillståndet
hos människan fångad i sin egen cykliska existens. Men verket
uppvisar också en lekfullhet och humor som motvikt.
Verket befinner sig på ambivalent mark. Å ena sidan är
det en lek, barnslig och säker; å andra sidan är det ögonblicket
då det störande i en situation blir uppenbarat. Det som du trodde
var en ofarlig lek visade sig bli blodigt allvar.
Curriculum Vitae
Kenneth Pils
En betraktelsemaskin. En monter för observation och jämförelser.
I montern visas en målning av ett idealiserat 1600-tals landskap.
Färgen är målad på glas och delar av den har lämnats
genomskinliga så att tågstationens vänthall syns igenom.
Pils koncentrerar sitt resonemang till denna enda bild. Han skapar en spänning
i motsatserna mellan dessa två världar: Förgrunden med det
idealiserade landskapet och bakgrunden med tågstationen. Det blir
en konversation mellan drömmar och verklighet.
Hannu Remes
En bild av en solnedgång där ett antal olika klockor är
fästade vid nederkanten. Det handlar om att reagera på en situation
som annars skulle gå obemärkt förbi. Han ber om uppmärksamhet
och proklamerar möjligheten att glädjas till dess ära.
Hallå! Ring i klockorna jag sjunker!
Johan Rosenquist
"Parfymen som cirkulerar från fläkt till fläkt representerar
ett romantiskt ideal."
Tjugosex elektriska fläktar placerade i en cirkel. Varje fläkt
är bestruken med parfym.
Installationen gör mig medveten om luften jag andas, om den fysiska
kontakten med andra människor. Jag tänker på lukten av tobak
från en fuktig rock eller lukten av stark mint som når mina
näsborrar i ett trångt väntrum.
Maria Brofelth Svalsten
Utgångspunkten för Svaltens verk är själva rummet.
Hennes anslag är en intuitiv reaktion på platsen. Det blir till
en dialog mellan henne själv och arkitekturen i rummet. Hennes ingrepp
transformerar rummet, förvrider det, eller förenklat använder
befintliga former för att spegla och förstärka en form.
Hennes verk har potential att bli ett landmärke för att uppmärksamma
en plats. Det är kanske under denna förtrollning som tågstationens
väsen kan förklaras.
Lotte Nilsson Välimaa
Lotte Nilsson Välimaa använder förlorat och bortglömt bagage och resväskor som utgångspunkten för en noggrann och mödosam process. Väskorna har samvetsgrant täckts med fjädrar. De är arrangerade som om de var levande väsen, kroppar, snarare än borttappade föremål. I processen har de förlorat sin praktiska nytta; samtidigt som de återfått uppmärksamhet, minne. Fjädrarna ger en mjuk och skör mantel åt mötet med de annars hårdhudade objekten. De påkallar ett försiktigt närmande från betraktaren, ett slags "Hanteras varsamt!"
Peter Westman
"Hade jag varit så glad över kycklingen så skulle
jag inte ha tittat in i kameran."
Jag kommer att tänka på reklam. -försöker han att sälja
någonting, I så fall vad, Kycklingen? Verket föreslår
inte någon ståndpunkt i ärendet. Nyckeln till verket ligger
i stället i ansiktet, i ögonen, i själva leendet. Visar de
en uppriktig känsla?
Det frågar: Kan du se igenom masken in i mina tankar, mitt rätta
jag, Kan du lita på det yttre, Kan du se mig utan fördomar? Den
sista avgörande ledtråden till verket finner jag i titeln: HOMOWESTMAN.
Det är ett självporträtt, mannen själv!
Curriculum Vitae
Text by: Daniel Wetter