Bågskytte - Allmänt
Pil och båge hör till ett av dom äldsta avståndsvapen som finns. Det har använts av dom allra flesta folkslag till både jakt och stridsvapen. England är det land som höll kvar pil och båge till strid längst nämligen ända fram till så sent som under sextonhundratalet. Som man utövar bågskytte i dag har man bara gjort sedan sekelskiftet. Man blev olympisk gren redan 1900 i Paris, sedan hade man det 1904 i St. Louis, 1908 i London och 1920 i Antwerpen. Efter detta tog man bort bågskytte som olympisk gren för att sedan ta tillbaks den 1972 i München. Första världsmästerskapet arrangerades 1931. Den första svenska bågskytteklubben bildades i Stockholm 1928. Svenska Bågskytteförbundet bildades 1940 och anslöts till Riksidrottsförbundet (RF) 1950.
Konstigt nog skrevs den första instruktions boken till bågskytte redan 1883 av den svenska idrottens fader Viktor Balk, att det sedan dröjde 45 år innan sporten kunde utövas i organiserad form bevisar svårigheterna att skaffa tillförlitlig utrustning. Bågarna man hade på den tiden kunde brista om skytten höll bågen spänd några sekunder för länge, och pilarna man hade skulle ju tillverkas av grenar och det är ingen lätt sak att få till tre pilar som är raka och har samma vikt. Sportens uppsving kom under 40-talet när man lanserade en ny stålbåge. Numera använder man först en stock i trä eller något slag av lättmetall och till lemmar glasfiber- eller carbonlaminerade trä lemmar. Och pilar av lättmetall som är gjorda på fabrik så du ska kunna få exakt lika pilar, men fortfarande kan man ha problem att det skiljer några hundradels gram på pilarnas vikt och det gör ganska mycket på 90 meter. Men trots detta har den moderna utrustningen medfört att vanliga skyttar lyckas med förr sedda nästan ouppnåeliga skjutresultat.
Bågskytte är den sport som är mest utspridd internationellt med ca 55 länder som är med i den internationella federationen (FITA). Trots detta är Sverige ett av världens bästa länder, se bara Magnus Petterson som är flerfaldig världsmästare inomhus (senast 1997 och 1999) och som dessutom tog olympiskt silver sommaren 1996, men vi hör även till dom som har utvecklat sporten till den som den är idag. Eftersom man har kommit på bättre utrustning har det medfört ökade skjuttekniska krav, bättre kunskaper om muskel- och nervfunktioner, nya träningsmetoder har lett till man bl.a. har måste utvecklat en bättre skjutteknik. Tidigare har en nybörjare i stort sett behövt praktiserat sig fram till en mer eller mindre riktig skjutstil. Detta medförde att man förut kunde se lika många skjutvarianter på skjutlinjen som skyttar.
Man har därför under dom senaste åren utvecklad detta och kommit fram till att man ska försöka lära ut ett grundläggande rörelsemönster, eller som man kallar det en grundstil. Det är viktigt att man lär sig grundstilen ordentligt innan man börjar gå in på mer avancerad skjutning. Man ska lära sig den så ingående att den sitter i ryggmärgen, mönstret ska gå automatiskt utan att man ska behöva tänka på vad man gör.Tävlingsformer
De vanligaste tävlingsformerna som man använder i Sverige är tavelskytte, jakt- och fältskytte, samt förut en långdistansskytte som kallas cloutskytte (flaggskytte), denna form används inte längre men användes senast på 80-talet. I vissa länder bl.a. i USA tävlar man i flight shooting (längdskytte), det går ut på att man ska försöka skjuta så långt som möjligt. Vissa stater i USA tillåter jakt av fisk med pil och båge, i Polen och Danmark får man även jaga djur, däremot i Sverige är all jakt av levande djur förbjuden (1996).
Tavelbågskytte
Tavelbågskytte förekommer både som utomhus- och inomhus sport. De vanligaste tävlingsronderna utomhus är FITA-ronden som omfattar 144 pilar, samt Amerikaronden (900-ronden) med 90 pilar.
Inomhus tävlas numera på FITA-ronder samt PAA och Chicagorond. De två sist nämnda ronderna används mycket sällan, detta beror nog på att världsrekord endast noteras för FITAs ronder.
FITA-ronden (Federationsronden) utomhus
Denna rond omfattar 144 pilar, som skjuts i trepilsserier med 36 pilar på vardera 90, 70, 50 och 30 m för herrar och 70, 60, 50 och 30 m för damer, juniorer och oldboys. De långa avstånden skjuts ibland med sexpilsserier. Måltavlorna är tioringade och indelade i fem färg fält, centrum (10-9) är gult, sedan följer rött, blått, svart och vitt. På de två längsta avstånden används 122 cm måltavla och för de övriga 80 cm. Man skjuter denna rond vid mästerskapstävlingar.
"Amerikaronden" (900-ronden)
Ronden omfattar 30 pilar på avstånden 55, 45 och 35 m oavsett ålder och kön. Man skjuter på tioringad 122 cm FITA-tavla på samtliga skjutavstånd. Ronden har visat sig lämplig för nybörjare och såna som inte kan träna så mycket så att dom inte klarar av FITA-ronden.
FITA inomhusronder
FITA:s inomhusronder omfattar 2x30 pilar och skjuts i trepils serier. Den ena ronden skjuts mot 40 cm tioringad- eller om man vill tre spots tapet (måltavla) på 18 m, för yngrejuniorer på 12 m och likadan tapet, knattar skjuter 12 m och 60 cm tapet. Detta på FITA:s tapeter med deras färgkombination. Den andra ronden skjuts på 25 m och en 60 cm tapet, för yngrejuniorer 18 m och 60 cm tapet. Denna rond finns det inga mästerskap i. Alla mästerskap går på 18-metersronden (första).
PAA-ronden
PAA-ronden omfattar 60 pilar och skjuts i 5 pilserier. Avståndet är 18,3 m. Tapeten är fem ringad svart med vitt centrum. Denna rond skjuts aldrig i Sverige nu för tiden.
Chicagoronden
Chicagoronden omfattar 2x24 pilar och skjuts i 2x3 pilserier, skjutavståndet är även här 18,3 m. Tapeten är femringad enligt FITA:s färgkombination 40 cm. Poäng beräkningen är 9, 7, 5, 3, 1. Vid cloutskytte skjuter man 36 pilar på ett avstånd av 165 m för herrar och 125 m för damer och juniorer.
Jakt- och fältskytte
I fältskytte förekommer i huvudsak bara två ronder, den svenska ronden där man själv ska bedöma avståndet fram till tavlan när man kommer fram till stationen, och den internationella ronden där skjutavstånden skall vara uppmätta och i regel också angivna vid skjutstationen. Eftersom att den svenska formen är vanligast så väljer jag att bara skriva om den. Den består av en jakt- och en fältrond. Tävlingsbanorna förläggs i regel till kuperad och pilvänlig skogsterräng. Målen placeras så att alla kan skjutas på samtidigt utan risk att man träffar en medtävlare, och att man lätt kan hitta en pil som man bommat. Skjutplatserna placeras så att man utnyttjar oregelbundenheter i terrängen för att försvåra avståndsbedömningen.
Jaktronden omfattar 15-20 mål, skjutavstånden varierar mellan 5 och 60 meter beroende på vilket djur man ska skjuta på, skytten känner inte till avståndet utan vet bara mellan vilka avstånd just det djuret ska stå på. Man använder djurfigurer som mål, dessa är försedda med hjärtring och en kroppskontur som även har med ointressanta delar som öron och svans, detta bara för att det ska bli så verklighets troget som möjligt. Varje skytt får skjuta med max tre pilar för varje mål. Poäng beräkningen går till som följande, poäng räkningen i jakt är 15,12,10,7,5,2p beoende på vilken pil som träffar vart på djuret. Bäst är att skjuta första pilen i hjärtringen så det ger 15p. Sedan sjunker det allt eftersom som ni kan se ovan. Fält omfattar också 15-20 mål, skjutavstånden är också dom samma som för jaktronden. Men som mål används tvåringade tapeter (tavlor), som är antingen vita med svart centrum eller svarta med vitt centrum. Här skjuts fyra pilar mot varje mål, träff i inre ringen ger 5 p och i yttre 3 p. Skjutplatserna kan varieras så att man har flera olika måltavlor eller skjutpålar på olika avstånd. Detta innebär att man kan få skjuta en pil mot varje tavla på ett ställe
eller också på olika avstånd. Dom vanligaste fältskyttetävlingarna har en jakt- och en fältrond som man sedan räknar ihop och får en slutsumma, men man kan även ha två jakt- eller två fältronder.Viktiga säkerhetsbestämmelser
Allmän försiktighet måste alltid iakttagas när man använder vapen av något slag och pil och båge är inget undantag för denna regel.
· Bågen får på tävling inte dras upp, vare sig med eller utan pil på annat ställe än på skjutlinjen.
Denna regel bör även följas på träning så att inget oförutsett händer.
· Det är förbjudet att sikta och släppa pilen rakt upp i luften, detta p.g.a. att nedslagsplatsen är helt omöjlig att förutse.
· Skytt skall alltid kontrollera att ingen befinner sig inom målområde före skjutning. (Gäller även bakom måltavla.)
· Tränande nybörjare och juniorer skall alltid stå under uppsikt av instruktör eller erfaren skytt.
· All jakt på levande djur med pil och båge är förbjuden enligt svensk lag! (1996)Allmänt om skjutteknik
Jag nämnde tidigare att en bra grundstil är viktigt, och att det är viktigt att man har en bra instruktör redan från början, detta beroende på att det tar lika lång tid för dig att lära dig ett felaktigt rörelsemönster som ett bra och det tar ungefär tre gånger så lång tid att lära om. Det vanligaste felet hos både nybörjare och instruktörer är att dom vill skjuta mot tavla och räkna poäng alldeles för tidigt, långt innan dom hunnit med att lära sig rörelsemönstret någorlunda, detta brukar hämma och det kan vara svårt att sedan försöka rätta till de fel som har uppstått. Man kan då behöva lägga ner onödigt mycket tid bara för att få till en sak som hade kommit av sig själv om man hade tagit det lite lugnt med poäng och tavla. Det bör även påpekas att man bör ha en lätt båge från början för att man skall lära sig rörelsemönstret, man kan inte lära sig rörelsemönstret helt utan tavla eftersom det tar flera år att få det att gå av sig självt.Kläder och tävlingsdräkter
Det är mycket noga hur man klär sig inom bågskytte. Skjuttröjan ska smita åt runt kroppen så inga veck bildas vid armhålor och på armarna, men tröjan får inte heller sitta åt så hårt att den hämmar ditt rörelsemönster. Det är viktigt att man ser till att man har tillräckligt varma kläder för väderleken. Med nerkylda muskler går det inte att göra sitt bästa. Alltså en förutseendeskytt har alltid med sig ombyte. Regler för tavelskytte och fältskytte är att man måste ha en klubb tröja eller en vit tröja utan några tryck med undantag för klubbmärke.
Förr var reglerna helt annorlunda nämligen på följande sätt:
Vid tavelskytte måste man ha vit skjuttröja med ärm och vita byxor (damer kjol) eller av klubb- eller distrikt fastställd tävlingsdräkt (skjuttröja).
Vid fältskytte måste man ha vit skjuttröja med ärm och blå byxor (damer kjol) eller av klubb eller distrikt fastställd tävlingsdräkt (skjuttröja). Vid dåligt väder får man använda skydds kläder.Träning
För att lyckas i en idrott gäller det inte bara att träna teknik och trimma i grejerna man har utan också att träna fysiken och det psykiska. Alla dom grejerna är lika viktiga för dig som skytt. Det är faktiskt så att 1/3 är fysik, 1/3 teknik och 1/3 psykiskt. Därför gäller det att man tränar alla dessa grejer. Störningsmoment under en tävling kan leda till att du tvivlar på din förmåga, för då du måste skjuta bra det vill säga alla pilar efter samma rörelsemönster blir du lätt stört och detta försämrar dina resultat.
Därför bör man träna sin mentala kontroll och här är några tänkbara moment som man kan prova med.
1. Häng upp två olika tavlor på en vägg framför dig.
2. Studera alla detaljer på ena tavlan i fem minuter.
3. Studera nu den andra tavlan och försök att helt glömma den förra tavlan.
Ett annan sätt är att placera ett antal röda nålar i ring, på en vägg, med en gul nål i centrum, koncentrera blicken på den gula nålen tills du inte ser dom röda nålarna längre. Om man gör detta under en tävling kan det se ut så här, du koncentrerar dig på skjutningen när du står på skjutlinjen och glömmer vad du pratade om bakom väntelinjen.Instinktivt bågskytte
Det hörs på namnet att det är ett äkta och okomplicerat sätt att skjuta på, det var på detta sätt våra förfäder livnärde sig med jakt med pil och båge, inte bedömde dom avståndet först och sedan tog upp båge och siktade, utan dom spände bågen och försökte känna avstånd och elevation. Därför kunde de med ganska stor precision träffa även rörliga villebråd, där avståndet hela tiden ändrade sig. För att denna känsla skall fungera måste man ha en hög förankringspunkt i ansiktet, så att avståndet mellan öga och pil inte blir för stort. Med exempelvis långfingret i mungipan tränar man snart upp en instinktiv känsla för avstånd, så att pilen faktiskt träffar där man tittar. Man tror att denna känsla ska nog fungera på alla avstånd mellan 10 och 50 m, dessutom övar man upp känsla för hur båge och pil arbetar tillsammans, detta är nyttig även för fristilsskyttar.Material - Allmänt
Båge
Historiskt sett är bågen minst 20 000 år gammal. Användningsområde, precisionskrav och tillgängligt tillverkningsmaterial har påverkat dess utformning under tidens lopp. De äldsta typerna var i regel raka och tillverkade av ett trästycke, den mest kända av dessa är nog den engelska långbågen som gjordes av idegran.
Men även recurvebågar (bakåt böjda lemmar) har förekommit. Den turkiska stridsbågen från senare medeltiden var en laminerad båge, den tillverkades av trä, horn och senor som limmades ihop på ett sätt som man senare inte har kunnat kopiera.
De raka bågarna har använts i tävlingssammanhang ända fram till i vår tid, men ersattes under 40-talet av den svenska stålbågen, även den typen är idag ut konkurrerad av dagens tävlingsbågar som i regel är tillverkade i glas- eller carbonlaminerat trä i längder mellan 60 och 70 tum. De kortare bågarna är lämpliga för dom med kortare draglängd, t.ex. damer och juniorer. Dragstyrkan varierar mellan 20 och 45Ibs (pound). En Ibs är ungefär 0,5 kp som motsvarar 5N (Newton).
De starkare bågarna används oftast av fältskyttar och tavelskyttar med bra fysik. En båge med s.k. arbetande recurve medför att bågen arbetar jämnare och den känns mjukare att dra. Recurvbågen ger mer kraft till pilen eftersom recurven fungerar som en hävarm. Men en recurv kan dock inte göras hur stor som helst eftersom precisionen då försämras, en bågtillverkare måste därför få till rätt balans mellan kastförmåga och stabilitet.
Bågar med arbetande recurv har följande fördelar:
· De ger bättre kast (ca 20% i förhållande till en rak båge).
· De är mjukare att dra därför att dragmotståndet är jämnare under uppdragets sista del.
· Spänningen blir jämnare fördelad i lemmen än vid en rak båge.
Men idag finns det även s.k. compundbågar som är utväxlade så att man har två hjul, ett uppe och nere, dessa hjul är inte helt runda utan när man dragit tillräckligt långt så blir det lättare (let off), så att man skall kunna stå och sikta längre tid. Man kan ha t.ex. 65% Let off vilket betyder att när du står i fullt uppdrag så håller du bara upp 65 % av bågens styrka! Denna del i bågskytte blir bara större och större, speciellt i utlandet där jakt är tillåten, eftersom det går att ha starkare bågar.Motionsskytt eller mästare
Vad fodras egentligen för att skjuta båge för nöjet och vad fodras för att skjuta på elitnivå. Det är en fråga som alltid kommer upp när man sysslar med nybörjare. För att skjuta för nöjet, eller med andra ord dra upp bågen, sikta och skjuta pilen, för detta är kraven inte högre än ett friskt öga och att man har normal rörelseförmåga i armarna. Det är nämligen visat sig att många skyttar med fysiska problem har blivit mycket duktiga. Bågens dragstyrka kan varieras ganska mycket så att bågen kan anpassas för varje person, många olika handikapp och olika förutsättningar.
Vid vissa tävlingsronder krävs dock att bågens dragstyrka är tillräckligt stor för att pilen skall orka fram med precision på dom längsta skjutavstånden.
När det gäller psykiska förutsättningar är det däremot svårare att ställa några speciella krav på vad som krävs för att bli bågskytt, en elitskytt blir givetvis mer belastad än en som tar skjutningen som en avkoppling.
En undersökning har visat att mästare i olika sporter har många av dessa egenskaper:
· De älskar tävlingar.
· De är fysiskt och psykiskt starka.
· De är avspända även under stress (tävlingspress).
· De har självtillit, men även självinstinkt (medvetna om sin begränsning).
· De är träningsvilliga och villiga att lära sig.
· De är systematiska i allt de tar sig för.
· De har organisationsförmåga.
· De har lätt att lära repetitiva rörelsemönster.
· De är ansvarsmedvetna och fungerar bra i grupp.
· De är oftast ganska intelligenta.
· De har ett positivt tänkande.
En människa kan givetvis inte ha alla dessa egenskaper, men har man några av dessa finns det stora förutsättningar för att bli en bra bågskytt, men även en bra idrotts man i stort sett alla sporter. Vissa av egenskaperna är givetvis bra att ha som bågskytt, för att få reda på vilka måste man undersöka en bågskyttemästare. Det är många som försöker göra detta genom att studera en mästares teknik och utrustning, för att sedan träna in den tekniken och köpa sådan utrustning, detta är bågförsäljare mycket medvetna om och tar därför lite extra betalt för en sån båge.
Man har i USA intervjuat mästare under olika gånger och kommit fram till att sakerna som är uppradade nedan har dom gemensamt:
1. Dom koncentrerar sig på vad dom gör just för ögonblicket.
Dom går igenom momenten steg för steg och koncentrerar sig på momenten som inte ska fungera reflexmässigt, de utestänger alla tankar som kan påverka skottet negativt. (De funderar aldrig på hur konkurrenterna skjuter.) De tänker aldrig i tre-pilsserier utan dom tänker på varje skott för sig.
2. Dom avskärmar sig från omgivningen under en tävling.
De avskärmar sig inte helt från andra skyttar, vänner och bekanta bakom linjen, dom engagerar sig inte i sånt som inte har samband med deras skjutning. Man skall helst försöka "tömma" hjärnan så att man inte tänker på någonting speciellt, men det går också bra om man tänker på något annan än på motståndarnas poäng och skjutning. Alla har olika knep för att inte tänka på motståndarna under pauserna mellan serierna.
3. De tränar systematiskt och mot ett bestämt mål. De tränar alla delmomenten och har som målsättning att lära sig något vid varje träningstillfälle och lägga upp träningsprogram för ibland flera år framåt. De tränar mest på sina svagheter och ändrar aldrig mer en sak i taget vare sig det gäller teknik eller material. Många av mästarna har oftast en egen instruktör eller rådgivare.
4. De är noga med sin personliga utrustning. De ägnar lika lång tid på att trimma material som att träna teknik eftersom ett misslyckande får absolut inte bero på utrustningen.
Markus Sundström, Sundsvall 1996-11-30
Senast ändrat: 1999-04-01