Mitt namn är Nils Höög och jag kommer ifrån en by vid namn Pålgård som ligger vid Hammarstrand som ligger invid indalsälven som ligger ca 10 mil sydöst om Östersund.

En tidig decembermorgon 1976 hände något märkligt, jag kände en olustig klaustrofobisk känsla. Jag pressades genom en trång mörk "kanal" påväg mot en helt ny för mig okänd värld.

Väl ut trivdes jag bra, jag lyckades bli ompysslad och bortskämd, var det något fel så var det bara till och skrika. Efter några år började min moders buk att svälla, den växte och den växte och just innan den var på väg att spricka så hände något märkligt. Magen började plötsligt läka vatten och mamma måste söka upp ett sjukhus.

Morgonen därpå hade jag lyckats bli storebror till något som lät som nått i stil med en upphakad brandvarnare, vi döpte honom till Erik. Därefter ploppade det ur en Emil och en Stina med några års mellanrum.

Snart fick jag börja i en skola. När jag där hade förverkat ett antal pennor och block så var det dags att ge sig av in till staden (Östersund). Där tillbringade jag ett år vid Palmcrantzskolan där jag lärde mig allt om motorer, kopplingar, elsystem och knutkors.

En dag packade jag ner det viktigaste + lite till och förflyttade mig söder över, närmare bestämt till Västerås där jag stannade i två år, och passade samtidigt på att gå flygteknisk linje när jag ändå var där.

En dag kom ett förseglat kuvert neddimpande i mitt brevinkast, avsändare:försvars makten, jag drog ett djupt andetag och suckade det var åter dags att åka norröver. Efter 10 månader innanför grindarna hos fältjägarna var det åter dags att sätta sig i skolbänken, den här gången blev det ett naturvetenskapligt basår.

Efter ett hårt och slitsamt år var jag äntligen färdig, och kunde återigen andas ut, jag kunde lugnt luta mig tillbaka i fotöljen och vila min matta utmärglade lekamen.