|
I mars-april 1996 for jag, min bror samt en kompis till oss, till Sarek för att bestiga den 2089 meter höga Stortoppen i Sarek massivet. Stortoppen (eller Sarektjåkkå enligt samerna) är den högsta toppen i Sarek och den näst högsta i Sverige (efter Sydtoppen i Keb).
Vi utrustade oss enligt alla konstens regel för att vistas ute i fält under en dryg vecka. Vi valde att gräva snöbivack så tält lämnades hemma.
Vi utgick från Surova (Stora sjöfallet norr om Sarek) och efter två dagar så hade vi nått fram till den dal (Pielajaure) som skulle bli vårt hem under veckan. Vi fann en perfekt snödriva där vi grävde en mycket stor och bekväm snöbivack.
Det visade sig ganska snart att de gaskök samt gastuber som vi tagit med oss för våran "expidetion" inte fungerade speciellt bra, trots att vi inhandlat vinteranpassad gas. Detta ledde till ransonering av matkokning och vatten smältning. För att lyckas få tag på vatten blev vi tvugna att skida ca 8km tor till en fjällbäck som inte frusit.
Dagen innan toppbestigningen beslöt vi oss för att lata oss maximalt. Vädret var kanon med några plusgrader och strålande solsken. Vi passade på att göra korta utflykter i närområdet, samt skida efter vatten.
På bestigningsdagen skidade vi från Pielajaure till foten av Stortoppen via Mikkaglaciären. Till en början var vädret perfekt, men efter vi nått toppen slog det över och blev otroligt disigt och mulet. Vi såg inget. Nedstigningen gick bra, fast det tog en väldans lång tid. När vi kom tillbaka till Pielajaure kunde vi inte finna vår snöbivack pga vädret.
|
|
