Immelns historia
Immeln är ursprungligen ett samlingsnamn för Gyvik, Dönaberga,
Vrångafälla och Skarvik. Namnet Immeln sägs komma från 'den lummiga', av att det över sjön varje kväll drar in en vägg av dimma. Första gången benämningen Immeln används är från Skånska Rekogniceringskartan utgiven 1812. Från en handfull gårdar växte så samhället när järnvägslinjen Kristianstad-Immeln färdigställdes 1885. Samtidigt sattes ångslupen 'Framåt' i trafik på sjön. Dess ursprungliga syfte var att transportera trävirke som skulle med tåget. Senare öppnades båten även för persontrafik. I slutet av 1800-talet påbörjades brytningen av granit, en industri som skulle göra Östra Göinge berömt i hela världen. Denna stenbrytning sattes igång till stor del beroende på ett stort intresse från Tyskland. I och med stenbrytningen kom alla stenarbetare och med dem kom också spriten och det vilda levernet. Som ett motdrag öppnade nykterhetsrörelsen en loge.' Skogstiljan', år 1904. 1913 fick Immeln sin första skola. Under 2:a världskriget exporterades det sten till Hitlers tänkta segermonument i Tyskland.
Lyckligtvis så genomfördes aldrig detta. Åren efter 2:a världskriget började stenbrytningen att avta. På 60-talet lades järnvägen ner. Järnvägsstationen är idag vandrarhem. I takt med att alla affärer och dyl. fick slå igen så minskade också invånarantalet i Immeln. Men på 70-talet, med 'Gröna Vågen' så fick byn ett uppsving.
Idag så kan man märka en stadig inflyttning av barnfamiljer. Sjön utgör en stor del av Immelns attraktionskraft. Många turister kommer för att uppleva den storslagna naturen runt om sjön, antingen för egen hand genom en hyrd kanot eller turistbåten M/S Immeln.
Bildgalleri