Råolja blir bensin-, diesel-, och oljeprodukter
I raffinaderier förädlas råolja till nya produkter. Råolja är en svart trögflytande massa som har bildats för flera hundra miljoner år sedan. Råolja är av organisk natur, vilket betyder att oljan har bildats av djur och växter som begravts på havsbotten. Efter hand har sedan lera, sand och söndervittrade bergarter bildat olika bergslager och de döda mikroorganismerna (växterna och djuren) har då kapslats in i dessa nya bergslager. Energin i mikroorganismerna har genom värme, tryck och olika bakterier omvandlats till kolväten, och just kolväten är det huvudsakliga innehållet i olja. Den största delen av oljan har bildats på havsbottnarna.
Men olja finns ju på land också!
Det beror på att jordens landyta har höjt sig, att havsvikar blivit utfyllda men även på grund av den rörelse som alltid funnits, och fortfarande finns, genom till exempel jordbävningar. Allt detta har gjort att oljan har vandrat och ofta förflyttat sig långa sträckor, till skillnad mot exempelvis kolet som alltid finns kvar där det skapades.
Oljan har efter det att den kapslats in blandats med naturgas och saltvatten. Sedan har den trängt upp genom jordskorpan, ända tills ogenomträngliga lager stoppade blandningen och förde den vidare till de porösa sand- och kalkstenslagren. Där samlades blandningen i valvformationer och oljan, gasen och vattnet började att separera, gasen steg uppåt och oljan lade sig ovanpå vattnet.
Det är denna oljan som man nu borrar efter, och olja har hittats runt om i världen, både på land och i vattnet. Den moderna oljeindustrin "föddes" den 27 augusti 1859, då Edward Drake hittade olja vid en lyckosam borrning.
Borrning och förädling av råolja
Borrning av råolja, kan ske på många olika sätt, på plattformar, på båtar eller med ett torn (används vid borrning på land). Negativt ur miljösynpunkt redan här är att det går åt fruktansvärda mängder med energi vid borrningen efter olja.
Oljan som man har borrat upp, forslas med hjälp av pipelines (grova ledningar eller rör, som forslar olja eller naturgas) in till land. Man fraktar även oljan på båtar, men det är mer sällsynt.
Den olja, som man har fraktat in till land, råoljan, är i sig helt värdelös, den måste förädlas för att kunna användas, vilket sker i raffinaderier.
I raffinaderierna hettas oljan upp, vilket gör att det bildas avgaser som är farliga för miljön. Den överhettade oljan leds sedan in i en fraktioneringskolonn där det är varmast längs ner. När den överhettade oljan leds in i kolonnen, övergår den i ångform, de heta oljeångorna stiger sedan uppåt i kolonnen och passerar små "klockor", där varje beståndsdel i råoljan har sin egen klocka, beroende på hur många kolväten den innehåller. Ju färre kolväten desto högre upp i kolonnen. Bensin har sin plats, olja och diesel likaså.
För att bensinen skall gå att använda och bli bra måste den "krackas", vilket betyder att den måste brytas ned och avspjälkas, längre molekyler bryts alltså ner till kortare bitar, det vill säga lättare kolväten. Den krackade bensinen och dieseln körs sedan direkt ut till mackarna (se intervjun med Daniel på Shell) med lastbilar, och i Sverige har vi infört ett återvinningssystem, som går ut på att tankbilen som lämnar bränslet, tar med sig bensin-, och dieselångorna som samlats i mackens tankar. Det innebär ett helt slutet system som är mycket miljövänligt, men däremot så är ju alla transporter med tankbilar inte lika miljövänliga.