+ Gu qin is to appear with the songs Sweet and Outlines on a CD compilation released by Febus Productions called Electronic Soundscapes. Released in the spring of 1999.

+Gu qin appeared on the national radio show P3 Demo on the 4th of September 1998 with their song Outlines. This show is broadcasted once a week presenting new and upcoming bands not yet signed. This is what Pelle Gustavsson had to say about the band (sorry, in Swedish):

"Som en förebådare för hösten som snart är här med sina grå skyar å blanksvarta vattenpölar i asfalten. Det här va duon Gu qin från Lund med låten Outlines, ett exempel på att syntmusik inte alls måste va trist å förutsägbar som så ofta är fallet -  med tanke på alla dessa Depeche å bodymusic-kloner som det går 15 av på dussinet. Gu qin gör helt enkelt bara intressant å välkomponerad musik å att dom sen använder syntar verkar bara vara ett medel för ändamålet. Gu qin det är två personer. Rickard Lautrup å Fredrik Magnusson. Å man får väl verkligen säga att dom tagit sig ett passande namn med tanke på deras något minimalistiska framtoning. En gu qin är nämligen oxå namnet på en sjusträngad kinesisk sittra som har funnits i flera tusen år. Gu qinen den dyker ofta upp i kinesisk litteratur som ett kärlekens instrument. Många unga kineser är det som har spelat på en Gu qin för att locka till sig sin älskade. Å  kanske har det å göra med att Gu qinen låter som den gör. En västerlänning som hörde instrumenetet för första gången sa så här: Tänk er den vackraste tänkbara musiken framförd på silkessträngar som ger ifrån sig ljud tystare än när ett bi surrar. Snacka om å få lugn i själen."

+Gu qin were chosen as one of the months best demo's in MM, Swedens biggest magazine for musicians! This is what Hans Andersson said about the music (sorry, in Swedish again...):

Jag kan bli imponerad av en demo av flera olika skäl. Ibland är det helt enkelt för att jag gillar musiken. Andra gånger kan jag låta mig impas bara av väl genomförda ambitioner.
Ett exempel på det är när jag fick större delen av Ace of Base första album i demoform nån gång i början av decenniet. Inte var det väl musik jag älskar (det är det fortfarande inte), men jag insåg att här var några som visste vad dom höll på med, varför dom höll på med det och vad priset för kalaset - i arbete och investeringar - låg på. Klockrent.
Det finns inga planer på att Gu qin ska kunna bli ens tillnärmelsevis lika stora som Ace of Base. Skälet är att dom gör subkulturmusik, nämligen tradsynt (om än en modern, sofistikerad variant), och kan därför definitionsmässigt inte nå samma groteskt breda publik. Men i övrigt är målmedvetenheten, ambitionsnivån och den klara bilden av vad man vill åstadkomma adelsmärken också här.
Det handlar om en duo, men det är en ganska ovanlig sådan. Gu qin består nämligen av kompositören, arrangören, producenten och sångaren Fredrik Magnusson och textförfattaren Rickard Lautrup. Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att texterna skulle vara någon sorts säljbar skillnad eller adelsmärke för Gu qin, men jag kan inte påstå att så skulle vara fallet. De engelska texterna är förvisso välskrivna (läs dem på bandets webbplats) men kan väl lämpligen beskrivas som kongeniala för genren.
Vilket också år precis vad musiken är. Det handlar verkligen om synthmusik i den klassiska skolan, molltonad, lite ödsligt storslagen och rätt dyster. Men det som gör Gu qin intressanta är bandets sinne för vad som är relevant. Man har en sagolik känsla för helheten och dess detaljer. Arrangemangen är klockrena, egentligen ganska detaljrika, men med varje insats mycket väldefinierad. Resultatet blir en sparsmakad känsla som egentligen är illusorisk. Det är mycket på gång, men inget går ivägen för eller slår ihjäl något annat.
Tradsynt måste uppenbarligen inte göras enbart med antika synthar. Gu qin använder samplingar och loopar i stor utsträckning, även om TR-808-sound och modulerade analogsekvenser också ingår.
Sånginsatserna är bra, enkla och rena, återigen genrespecifika, men utan det patetiska brösttoner och konstiga manér som utmärker stilens avarter.
Låtarna? Jodå, ingen tuggummipop förstås, men en låt som Otherworld sitter rätt bra efter tredje genomlyssningen. Jag kan inte hjälpa att jag tycker den kommer för sent på demon.
Slutomdöme: man märker att detta är ett verk präglat av kärlek, höga ambitioner och erfarenhet (medlemmarna har jobbat ihop - i andra band - i åtta år). Gu qin håller fanan högt, vilket inte bara kommer att ge ett rykte inom syntsubkulturen, utan redan nu leder till en gratis MM-prenumeration.

+Gu qin is hopefully to perform live soon again! Please check out this page for info!!