Cassels Donation
av Jörgen Wiberg

Byggnader är monument över tidsepoker; människors vilja drömmar och förhoppningar. Det är därför det här kåseriet kommer att handla om en byggnads tillkomsthistoria. En byggnad som spelat en central roll i mitt liv och som dessutom säger mycket om den tidsanda då den uppfördes.

Sekelskiftet representerar en mycket expamsiv period i Grängesbergs historia och det tydligaste tecknet på det är Cassels donation som egentligen inte passar in i dagen samhälle med gruvnedläggelse, förfall och arbetslöshet. Men mitt i allt detta står huset ändå där och påminner om det som har varit.

Kanske just därför blev chocken så stor i Grängesberg den 1 maj 1992 när vi fick reda på att Cassels brunnit ner till grunden. Men aldrig har ett samhälle varit så enat, som i kampen för återuppbyggnaden av detta hus. Men det är inte så konstigt egentligen; Cassels är det finaste vi har.
akgrunden till den väldiga expansHär följer historien bakom tillkomsten och hur det kunde komma sig att enkopiua av Londons gamla börshus kunde hamna i ett gruvhål som Grängesberg.

Bakgrunden till den väldiga expansionen i Grängesberg under senare delen av 1800-talet var att den spröda, svårsmidda fosforrika, grängesmalmen då äntligen kunde tas tillvara genom den revolutionerande Thomasprocessen som gjorde att att man kunde bränna bort fosforn från malmen och framställa smidbart järn av den. Här fanns det plötsligt pengar att tjäna...
Dessutom kom järnvägen till Grängesberg vid samma tid vilket naturligtvis underlättade transporterna.

En av de stora finansiärerna bakom järnvägsbygget var Sir Ernest Cassel. Han föddes i Tyskland 1852 (han tog sitt efterman efter födelsseorten) och var vad man med ett modernt begrepp skulle kunna kalla finansvalp, redan vid 22 års ålder hade han en årsinkomst på 22 000 guldmark, vilket var en avsevärd summa pengar.
Ryktet om den företagsamme ynglingen spred sig till det engelska kungahuset och Cassel fick i uppdrag av den dåvarande engelske kungen Edward VII att förvalta den kungliga förmögenheten. Detta gjorde han genom att placera pengar i snabbt stigande aktier, däribland Grängesbergsaktier.
Han intresserade sig också i själva gruvdriften och såg på ett tidigt stadium fördelarna med ett järnvägsbolag som var direkt knutet till gruvan. Han blev därför en av grundarna till Trafikaktiebolaget Grängesbergs-Oxelösunds Järnvägar, 1896. Malmen kunde då fraktas direkt från Grängesberg till Oxelösunds hamn, vilket både gynnade exporten och stärkte aktiekursen. Något som låg i bankiren Cassels intresse.

Sir Ernest affärer i Grängesberg gick lysande och det var det som gav förutsättningarna för den donation på 250 000 kronor "till gruvarbetarnas väl" som Cassel skrev i sitt donationsbrev.
Syftet var att han efter engelsk förebild skulle höja arbetarnas bildningsnivå och kulturella medvetenhet. Samlingshuset, det nuvarande Cassels, skulle innehålla en sal för såväl "arbetarnas sammankomster, överläggningar och fester och som till föredragshållande, dock må lokalen ej utnyttjas som predikolokal".
Med andra ord får ingen agitation förekomma. Det kravet gäller än idag och är främst avsett för att hålla fackföreningsrörelsen borta. Cassel var ju kapitalist. Det är främst detta som gör att Cassels inte är det Grängesbergs Folkets Hus som det faktiskt kallades för från början.

Donationen skulle förvaltas av en styrelse som också skulle se till att det blev avkastning på de pengar som inte användes vid själva byggnationen så att det fanns medel till det framtida underhållet. Medlemmarna i den första styrelsen var: fd. landshövdigen i Stockholms län, R Themptander, grosshandlare CF Liljevalch jr, disponent Vollrath Tham, förvaltare AE Salwén samt Grängesbergs första präst Wilhelm Ahlgren.
Arbetarna fick alltså inget som helst inflytande över "sin" donation. Den första arbetaren invaldes i styrelsen först 1918.

Den 10 januari år 1900 kunde samlingshuset invigas. Det var mer än fullsatt, 800 personer trängdes i aulan. Varje grruvarbetarfamilj hade fått en biljett, dessutom var det en mängd specialinbjudna potentater, både från en närmaste omgivningen som från Stockholm och Göteborg.
Biskop Ekman invigningstalande om hur viktigt det var att arbetarna skaffade sig kunskap, vilket var själva syftet med donationen.
Man beslutande även att skicka ett telegram till kungen, Oscar II som också svarade senare på kvällen och uttryckte sin glädje över uppförandet av huset.

 


Grängesbergs Orkesterförening konserterar
i Cassels på 1940-talet

Grängesbergs Orkesterförening under
Åke Bengtssons ledning spelar in bland annat

Tunbergs gånglåt
på skiva i Cassels aula 1972.
Mer om Grängesbergs orkesterförening

Samlingshusets verksamhet gick över förväntan. I april 1901 kunde styrelsen redovisa följande siffror; läsrummet hade haft 900 besök per vecka. Föredrag och konserter hölls minst två gånger per månad. Undervisnig i sång och musik hölls regelbundet. Godtemplarna hade möten varje vecka. Det fanns aftonskola där gruvarbetarna i studiecirkelform undervisades i svenska, engelska, geometri, räkning, mineralogi, fysik samt enkel bokföring. Undervisningen sköttes av folkskolärare samt förvaltare från gruvan.

Av all denna verksamhet är det egentligen bara konsertverksamheten som är kvar idag. Seriösa musiker anförda av Cassels beskyddarinna Elisabeth Söderström har under åren vallfärdat gruvorten mitt i skogen för konserter och skivinspelningar. Detta beror främst på att Cassels som konserthus anses ha en akustisk som är bland de bästa i landet.
Till och med Ring så spelar vi med Hasse Tellemar har sänts härifrån och så har naturligtvis undertecknad gjort några synnerligen nervösa soloframträdanden i samband med Kommunala Musikskolans terminsavslutningskonserter.

casselsbrand.JPG (12867 bytes)
Radio Dalarnas gripande rapport från brandplatsen

Men några småpojkars lek med smällare på Valborgsmässoafton 1992 kunde ha fått musiken att tystna för evigt. På förmiddagen den 1 maj fanns nämligen bara ytterväggarna kvar.
Men två och ett halvt åroch 300 miljoner kronor senare skiner åter Cassels nyputasde fasad mot den djupblå Grängesbergshimlen likt Atens Akropolis.
Gruvarbetarna finns inte mer, gruvgångarna där de slet för sitt dagliga bröd är fyllda med vatten. Men kulturens boning är lika välbesökt som alltid och tacke vare den kan Grängesberg skryta med ett kulturliv som få andra bruksorter i Sverige.

Tack Sir Ernest!

 

För ytterligare information går det bra att besöka Cassels egen hemsida på www.cassels.com.