Bodhidharma
Kinesisk kampkonst har en lång historia, som åtminstone
sträcker sig tillbaks till den buddhistiske munken Bodhidharma. Han
vandrade kring år 520 e.Kr. från Indien till Kina och grundade
den Zen-buddhistiska traditionen. Han ska ha undervisat munkarna i klostret
i Shaolin i fysiskt stärkande övningar och andningsövningar,
för att de bättre skulle klara den krävande meditationen.
Ingen vet naturligtvis exakt vad Bodhidharma lärde ut, men man brukar
räkna med att det fanns en koppling till yoga, eftersom Bodhidharma
kom från Indien. Dessa övningar ska ha utgjort basen för
det som med tiden blev Shaolin Kung Fu.
Kung Fu betyder egentligen bara kampkonst, och inom kinesisk Kung Fu
finns det många olika skolor. En skiljelinje går mellan inre
och yttre skolor, där Tai Chi är ett typexempel på en inre
skola, där fokus ligger på den inre kraften.
Karate
Karaten utvecklas på Okinawa. Den kinesiska kampkonsten når
dit på 1300-talet och där finns också en lokal kampkonst.
Under 1600-talet bekämpar befolkningen framgångsrikt japanska
ockupationsstyrkor och det tycks vara då man utvecklar bruket att
härda händer och fötter mot trädstammar o dyl, för
att kunna slå hål på japanernas rustningar av lackat trä.
1874 reser en man vid namn Konryo Higaonna till Kina för att gå
i lära hos Kung Fu mästaren Ryo Ryoko och tar efter 15 års
studier med sig kunskapen tillbaka till Okinawa. Där kallar man Konryo
Higaonnas kampkonst Naha-te, efter staden Naha där han verkar. Higaonnas
främste elev och efterträdare Chojun Miyagi grundar så småningom
Goju-ryu Karate. Parallellt grundas Shurin-ryu Karate, en annan stil, och
det har senare blivit flera, som växt fram ur de andra två.
Kampkonsterna och Zen
Alla kinesiska kampkonster, samt den nära ättlingen Karate,
har en gemensam rot i Kung Fu Shaolin, kunskapen som först sägs
ha kommit från Bodhidharma. Då Bodhidharma först och främst
var Zen-buddhismens grundare, är det ingen överdrift att säga
att Zen är något som rör vid kampkonsternas själva
livsnerv.
Det vakna öppna sinnelag som odlas inom Zen är idealet för
kampkonstutövaren. Det är ett utomordentligt sätt att förhålla
sig både under ett träningspass och under en verklig fight. Det
öppna sinnelaget gör dig effektiv och närvarande. Det är
också ett sätt att vara fri från rädslor och aggressioner
som annars lätt skulle göra dig till offer. För den som når
så långt inom kampkonsten att hans kunskap är ett verkligt
dödligt vapen är naturligtvis självbehärskning och självkännedom
av stor vikt.
Att träna Karate
Karate träning har tre olika inriktningar: Kihon - grundträning
av styrka, uthållighet och tekniker. Kata - tekniker som satts ihop
till en serie vilken tränas utan partner. Kumite - parträning
av tekniker. I den dagliga träningen varvas dessa olika typer av träning.
Att träna Karate är alltså mycket omväxlande, du
vet inte i förväg vad träningen kommer att innehålla.
Karate ger också en fullständig träning, styrka, uthållighet,
smidighet, koordination, mental träning.
Att träna Karate är hela tiden en utmaning, det är fysiskt
krävande, men kräver också koncentration, disciplin, sammarbete.
Att träna är att umgås med sig själv. Det gäller
i allra högsta grad om kampkonst. Du möter dina egna begränsningar
både fysiskt och psykiskt. Den fysiska träningen är en väg
till självinsikt.
Länkar:
Internationella Okinawa Goju-ryu Karate Federationens hemsida:
IOGKF Home Page
