Veni Vidi Vici del 1 - NDC

Årets första tävling Nacka Dacka Cup hölls i samma hall där Kraftverket blev bästa klubb på SM-99, denna gången ( 4/3) åkte vi dock med en kraftigt decimerad trupp eftersom sjukdom och skada fått många på fall. Vi åkte ändå hem med flera framgångar. 

Två nya stjärnor tändes på Kraftverkets klara tävlingshimmel. Marianne Jansson och Björn Carlsson kom såg och segrade med bravur i respektive viktklasser. Björn Carlsson nybliven gulbälte dock kallad "judo-björn" i folkmun på klubben visade att han kan mer än judo. Med en tät och effektiv guarde neutraliserade han sina motståndares slag och sparkar. Björn visade att han lärt sig några slag och plockade poäng med sin gyakutski, men skyfflade in poäng med olika kast såsom soto maki komi, osoto gari och uchi mata. Även i newazan var Björn dominerande. Björn vann således Herrar -69kg.

Marianne Jansson tog permission från Halmstad och visade att man kan vinna utan jujutsuträning bara man är vältränad och har mod. Marianne tävlade utan respekt för motståndarnas vikt eller bältesfärg. Marianne visade flera gånger prov på god tajming när hon kastade sina motståndare på låga Ippon seoinage. Med mod och frenesi vände hon flera till synes hopplösa lägen i newazan. Marianne tog guld i damer +62kg.

Frida Mårtensson berättade för mig innan sin första match att hon lovat sig själv en kaka om hon tog en poäng och en bakelse om hon tog två poäng. Det blir nog många bakelser i det Mårtenssonska hemmet. Framför allt minns jag den sista ura mawashi gerin, den sparken skulle nog snarare tillhöra idévärlden än den diffusa sinnevärlden om Platon fick bestämma. Frida var dock lite trögstartad och kom inte igång ordentligt förrän sista perioden på bronsmatchen som hon vann stort. Det blev alltså brons i damer -62kg.

En annan trögstartad var Lena Larsson som först efter ett tag plockade fram rätt jäklar anamma och visade att hon har stiliga gyaku tski . Om Lena lär sig tända till från start kommer hon plocka hem massor av medaljer, teknik och motivation har hon redan.

Goce Nakev gjorde en bra insats men fick tyvärr dra det korta stråt i en jämn och intensiv match, tyvärr blev det inget återkval för Goce. Jag fick vänta hela nio timmar mellan invägning och min första och sista match. Max Nakev gjorde dock sitt yttersta för att hålla mig vaken och såg till att jag var ordentligt uppvärmd inför min första match. Tyvärr fick jag bara gå en match. Jag mötte en taktisk Raymond Matocka från Kalmar som hela tiden låg steget före så jag fick jaga poäng. Det blev dock en rolig och intensiv match som Raymond vann.

Anna Dimberg var en strålande coach som coachade oss till framgångarna. Jörgen Sjögren deltog som domare med flera bra domslut. Ett tack till alla supportrar på läktaren också. 

Vid tangentbordet/ Jan Olsson