Borgenssituationen är ett mycket väsentligt skäl för kommuner och landsting att tillämpa aktiv styrning och samordning av kommun och företag. Genom borgen förvandlas aktiebolagen till något som närmast skulle kunna liknas vid enskild firma / handelsbolag med oinskränkt betalningsansvar. Detta kräver en aktiv ägardialog med de kommunala företagen, med utgångspunkt från såväl politiska som affärsmässiga och finansiella risker, som måste konkretiseras i relevanta nyckeltal för planering, samordning och styrning.

Borgensfrågorna är viktiga att bedöma beträffande vilka beslut och beteende som de ger i organisationen. Det kan gälla exempelvis överinvesteringsproblem genom att helägt bolags förpliktelser i praktiken klaras ut av ägaren. Kommunal borgen som strategiskt verktyg i finansieringssammanhang kommer sannolikt att avta i betydelse framöver, beroende på att kommunerna allt oftare inrättar s k internbank- funktion och koncernkonto. Detta innebär att intern vidareförmedling av lån ersätter borgensinstitutet i ökad utsträckning. Utvecklingen stämmer också in på marknadens krav på en motpart från den enskilda kommunen och dess bolag (koncernen), vid upptagandet av lån. Trots detta har kommunala borgensåtaganden ökat med drygt 70% i Skåne och 45% i Norrbotten under perioden 1990-1994, vilket tyder på att de kommunala företagens lånebehov av olika anledningar är stort.

Nyckeltalet totala borgensåtaganden i förhållande till totalt eget kapital bekräftar denna trend. I Skåne är totala
borgensåtaganden mer än dubbelt så stora som totalt eget kapital 1994. 1990 var det totala egna kapitalet törre. I Norrbottenär volatiliteten lägre avseende detta nyckeltal, men trenden densamma.Borgen per kommuninvånare är dock i genomsnitt relativt låg i Skånes kommuner (15 538 kr), och i Norrbottens kommuner(25 406 kr) ligger det runt riksgenomsnittet som 1994 var 24 309 kr.

Av totalt infriade borgensåtaganden avser mer än 90% indirekt infriade borgensåtaganden förlusttäckningsbidrag, aktieägartillskott, efterskänkning av lån etc.) både i Skåne och Norrbotten. Totalt (direkt och indirekt) har drygt 900 Mkr infriats i Skåne och Norrbotten 1990-1994, och tendensen är att storleken på borgensinfrianden ökar. I Skåne har kommunerna infriat borgen till främst kommunala företag, och i Norrbotten till kommunala företag och till näringslivet. Skillnaderna förklaras bl a av att regionerna har helt olika infrastrukturella förutsättningar, samtidigt som man till viss del gjort olika riskbedömningar för borgensåtagandena.

Proportionellt sett har kommunerna infriat avsevärt mycket mer till föreningar, näringsliv och till gruppen övriga kommunalaföretag, än till kommunala bostadsbolag, bostadsrättsföreningar och egnahemsägare. Sannolikt kommer kommunerna att infriaen större andel av sina borgensåtaganden till bostadsförsörjningens gäldenärer i framtiden, av bl a följande anledningar:
1. Skattereformens konsekvenser (höjd fastighetsskatt, ökade driftskostnader för bostadsbolag etc.)
2. Räntebidragsavtrappningen i kombination med ett allmänt högt räntebidragsberoende (18% i riksgenomsnitt 1994)
3. Arbetslöshet, nedskärningar i socialförsäkringar etc. minskar hushållens möjligheter till att öka (och i värsta fall bibehålla)
sina boendekostnader

Prognosen för borgensinfrianden 1995 i Skåne och Norrbotten är ca 400 Mkr, förutsatt att förhållandet mellan direkt ochindirekt infriade borgensåtaganden är detsamma som 1990-1994. Under antagande att Sveriges kommuner infriar lika stor andel av sina borgensåtaganden som Skåne och Norrbotten gjort, kommer totalt infriade borgensåtaganden i Sveriges kommuner att ligga runt 3 200 Mkr för 1995.

Få kommuner har en av fullmäktige antagen policy för borgensteckning, eller tar ut avgifter av gäldenären för att åtaga sig borgensansvaret. Detta trots att infriandet av borgen blivit allt vanligare. Dessa instrument måste utvecklas i samtliga kommuner för bättre styrning och kontroll.

Pris: 140 kr, exklusive moms. KEFUs medlemmar erhåller 20% rabatt på ovanstående priser.