3.1 Psykoanalys.
Det var vid sekelskiftet den österrikiske läkaren Sigmund Freud började formulera de tankar som skulle revolutionera vår syn på själen och psyket. En av anledningarna till att Freud var kritiserad av samtidens medicinska etablissemang var att han öppet diskuterade människans sexualitet. I det synnerligen pryda och sexualfientliga klimat som rådde i dåtidens Centraleuropa var en sådan diskussion mycket opassande. Under sin livstid skapade Freud flera olika och bitvis motsägande teoretiska modeller för att förklara homosexualitet. I sina avhandlingar om sexualiteten från 1905 tyckte han sig inte kunna ge någon riktigt bra förklaring till fenomenet men avfärdade åtminstone tanken på att det skulle vara en degeneration.

Freud stod inte främmande inför tanken att homosexualitet förutsätter ett medfött anlag men gjorde också den viktiga åtskillnaden att den varken berodde på någon störning i könsidentiteten eller i hormonbalansen. Han beskrev homosexualitet som en avvikelse enbart vad gäller valet av sexualobjekt. I hela sitt liv vidhöll Freud också tanken om att människan föds bisexuell och att utvecklingen av såväl homo- som heterosexualitet sker under barnets första levnadsår. Freud menade alltså att alla barn har en medfödd bisexualitet, och för att utveckla en heterosexualitet måste bisexualiteten överges, eller sublimeras. Därför kan man inte hävda att heterosexualiteten är det "normala" tillståndet. Att heterosexualiteten blivit det "normala" beror snarare på de normer som samhället satt. Freud betonade att man inte skall betrakta homosexuella som sjuka. Han motsatte sig att psykoanalysen skulle användas för att bota homosexuella. Han menade framför allt att det inte skulle gå.

Det har också funnits en rad andra teorier inom den psykoanalytiska skolan som numera främst har ett historiskt intressevärde. Teorier som försökt förklara homosexualitetens uppkomst med hur familjen såg ut kallas familjestrukturella hypoteser. Den vanligaste är att homosexuella i högre grad än andra skulle vara sent födda i syskonskaran, s.k. sladdbarn. En annan teori är att homosexuella män skulle ha växt upp med större andel kvinnliga familjemedlemmar, t ex bara systrar. Det är ganska lätt att pröva dessa och liknande hypoteser. Sådan forskning har entydigt visat att det inte finns någon speciell familjestruktur som är kopplad till homosexualitet.

3.2 Psykosociala teorier.
En annan historiskt intressant teori är hypotesen om förförelse. Enligt den kunde unga pojkar förföras till bestående homosexualitet av "fula gubbar". I dag är de flesta medvetna om att förförelse inte innebär någon risk (eller chans) för den förförde att bli homosexuell. Ytterligare en teori är att människor inte är varken homo-, bi- eller heterosexuella, utan kort och gott sexuella. De uppdelningar vi gör skulle ha att göra med våra olika erfarenheter och det sociala trycket, samt bero på människors behov av att kategorisera.

På senare tid har också resonemang kommit fram där man menar att det är övervägande positiva upplevelser som gör att en person blir homosexuell. Och att man faktiskt blir homosexuell för att man "har lust till det". Denna teori omkullkastar inte bara de flesta psykoanalytiska förklaringarna. Det kullkastar också mycket av resonemanget inom den homosexuella rörelsen. Åtminstone förr var det vanligt att homosexuella hävdade att de skulle accepteras eftersom "vi inte kan rå för att vi är som vi är, eftersom vi är födda sådana".

Till huvudmenyn    [1] [2] [3] [4] [5]