5. Analys.

Västvärldens syn på homosexualitet idag är något splittrad. Homosexuella män antas ofta vara överdrivet feminina, och homosexuella kvinnor förväntas vara manhaftiga. Detta är en sned bild av verkligheten eftersom de flesta homosexuella är helt vanliga människor. Samhället är i stort präglat av fördomar och gamla kristna värderingar.

För att utveckla en personlighet, en identitet, måste en människa kunna jämföra sig med andra. Att få sin sexualitet och sina behov av närhet och kärlek osynliggjorda eller t o m fördömda medför givetvis en rad psykiska problem. Av rädsla för att bli mobbad och utfryst av både familj och vänner är det mycket vanligt att man, särskillt som ung homosexuell förtränger sina känslor, med depressioner som följd. Det är tyvärr inte ovanligt med självmord bland unga homosexuella. Det är också vanligt med reaktionsbildning, att man vänder sina känslor och får en överdriven negativ inställning till homosexualitet. Varken psykiatrisk eller medicinsk behandling kan dock förändra en människas sexuella eller känslomässiga dragning till en person av det egna könet. Möjligen hindra henne från att ge uttryck för den. Att få vara den man är, utan att förneka en så stor bit av sig själv som sexualiteten, är oumbärligt för den psykiska hälsan.

Trots att man först på 1800-talet erkände homosexuella som en grupp är det uppenbart att homosexualitet alltid funnits och alltid kommer att finnas. Det är oerhört intressant att se hur synen på homosexualitet förändrats genom historien. Tyvärr måste man nog konstatera att den västerländska synen, i och med kristendomens genombrott, inneburit att många homosexuella fått lida onödigt mycket. Det måste ha varit svårt att veta exakt var gränserna gick för vad som var förbjudet eller rent av belagt med dödsstraff. Ur psykologisk synpunkt verkar det rimligt att anta att vaga definitioner i förening med hotet om extremt hårda straff lade grunden till den närmast paniska sexualskräck som kännetecknar västerländsk kristenheten ända in i vår tid. Att förställa sig hur situationen är för homosexuella i muslimska länder där attityderna och behandlandet av homosexuella närmast påminner om medeltiden är nästan omöjligt.

En intressant aspekt på varför homosexualitet inte accepteras är att det egentligen handlar om kvinnoförakt. Homosexuella män anses inte vara lika manliga som heterosexuella och det upplevs som hotande. Det kan vara en av många förklaringar till varför många upplever homosexualitet som hotande och avskyvärt. Det är dock ett fascinerande faktum att homosexuella relationer inte alltid setts ned på och man kan inte låta bli att undra över varför den kunskapen inte är mera allmän. Det totala förvanskande av inte bara historien utan också litteraturen, biologin, socialantropologin, sociologin osv, påminner närmast om det man ägnade sig åt i de gamla kommunistiska öststaterna, där man fortlöpande skrev om historieböckerna så att de skulle passa de styrandes syften. Denna mångkulturella förfalskning har ryckt undan grunden för de homosexuellas identitetsutveckling. Många homosexuella tror därför att de är helt ensamma om en besynnerlig sexuell läggning, avvikelse eller perversion.

I bland hör man frågan; Hur blir man homosexuell, och varför? Detta är ett omstritt problem. Dels råder det oenighet om vilka anledningar det kan finnas till att en människa blir homosexuell, och dessutom kan man ifrågasätta om frågeställningen är relevant över huvud taget. Huvudproblemet inte är varför man blir homosexuell, utan varför man inte får vara det. Forskare har inte funnit någon enhetlig förklaringsmodell till varför vissa människor är homosexuella. På samma sätt som man inte kan påverka sin hudfärg eller sin ögonfärg, kan man inte påverka sin sexuella läggning. Sexualiteten är en del av människans djupaste identitet och personlighet. Det finns inga vetenskapliga bevis för att den sexuella läggningen kan förändras. Genom extremt självförakt, orsakat av samhällets attityder mot homosexualitet, och en allmänt förekommande rädsla för homosexualitet (homofobi), kan en homosexuell människa ibland tvingas att förtränga och förneka sin homosexualitet. Detta självförakt leder ofta till psykiska problem. Men själva homosexualiteten är inte något sjukligt eller abnormt. Ingen av alla de studier som har gjorts har dock kunnat fastslå varför vissa personer utvecklar en homosexuell identitet. Det gemensamma har dessutom också ofta varit att söka efter fel och avvikelser från det "normala".

Kärleken mellan människor, i vilken form den än ter sig, är en av de högsta manifestationerna av mänsklighet. Det vore i det närmaste en dödssynd att neka någon detta. Alla har total frihet att vara den man vill så länge man inte inskränker på någon annans rätt till detsamma.
Vi är alla människor, vi älskar, vi lever, och vi dör.
Heterosexualiteten har inte patent på kärleken.

Till Huvudmenyn  [1] [2] [3] [4] [5]