Göteborgs Sjöscoutkars historia i sammandrag intalad av Hans Yngström januari 1999 ]ag var på mitt första scoutlager 1930. Det var ett flickscoutläger. En dag skulle vi gå en poängpromenad och startade med att jag skulle klättra över en stenmur, men snubblade och stukade ena foten, Så jag kunde inte följa med, utan blev placerad på en gräsmatta på en filt med en liten trevlig blåvingeflicke som underhöll mig, medan de andra fortsatte tävlandet. 1957 flyttade jag från Stockholm till Göteborg ocb 1958 kom jag med i Göteborgs Sjöscoutkår. Jag jobbade på en annonsbyrå, och en av kunderna, Linpoeters, hade en reklamchef, Tore Blom, som var en viktig ock energisk person inom sjöscouterna och tog med mig ut till kårstationen Pa Brannö och jag var såld. ]ag ska försöka att berätta kårens historia och göra det helt ur minnet, och de årtal som jag då och då nämner kan vara fel något år åt ena eller andra hållet. Det finns också luckor i det jag vill berätta. Från 30- och 40-talet finns inte mycket material kvar och dessa två årtionden behöver fyllas ut av några som var med då och som vet vad som hände. Det fanns i Göteborg en gymnastiklärare och reservoffeicer som bette Ebbe Lieberath. Han var lärare på Högre Latinläroverket, nuvavarande Hvitfeldska. Kring 1910 reste han till England, och upptäckte scoutrörelsen som just hade startat och fick tag i Scouting for Boys - en bok skriven av förgrundsgestalten lord Baden Powell. Han såg genast att scouting var något för svenska ungdomar och han tog initiativ till att starta Svenska Scout forbundet 1912 ocb 1913 var han med ocb bildade Göteborgs Sjöscouter. Det fanns tidigare en scoutliknande verksamhet som hette Riddarpojkarna, som leddes av en pastor Klingener. Den gruppen gick over i Göteborgs Sjöscouter. 1 lokalen finns inramad en handskriven rulle från november 1913, med de första medlemmarna och deras adresser. Man ser där att de flesta medlemmarna bodde kring Linnegatan. På Linnegatan fanns Janssons Möbelhus.En son till ägaren, Kalle Jansson, kom 1916 med i Göteborgs Sjöscouter. Han var då 12 år gammal. Han är vår äldste nu levande medlem. Han har berättat för mig att 1916 seglade han med kårens koster (antagligen Sandra eller Odin) från Göteborg till Stenungssund. Den första seglingen blev ett starkt minne för honom. När han blev lite äldre skaffade han sig en egen koster och gick med i Segelsällskapet Fram där han var aktiv i många år. Han har sommarstuga i Vassdal på Brannö. Vid Sjöscoutfemkampen i Göteborg 1986 var Kalle Jansson prisutdelare (ombord på Viking). Han berättade då om sin segling 70 år tidigare och att han samma sommar - 1986 - hade seglat från Stenungssund till Göteborg med en son och suttit vid rodret hela vägen. Första kårchefen hette Tage Svalander och han var en energisk människa. Redan tidigt fick kåren en större båt, en koster, som man kunde göra lite längre seglingar i, och dessutom hade Tage en segeleka, Skopan. Man träffades till att börja med i ett kontorsrum på Köpmansgatan och betraffande lokaler därefter, kännerjag inte till var man höll hus.Inte förrän kåren på 40-talet kom in i Sjöfartsmuseet. Tidigt fick kåren också tillgång till en stuga på Ängholmen, mellan Saltholmen och Långedrag. I stadsarkivet har kåren en hylla med papper av alla de slag, från de första tjugo åren. Där finns protokoll, bokföringsböcker, räkningar, korrespondens, loggböcker och dessutom bilder på glasplåtar som har överförts till negativ och sedan kopior. På dessa bilder ser man i flera fall båtar som kåren hade med sjöscouter ombord och det finns också bilder från stugan på Ängholmen. På våren tog medlemmarna kårens fana på spårvagnen och åkte ut till Långedrag. På 30-talet hade kåren en stor blåsorkester som spelade i olika sammanhang. Viktigt var då att medlemmarna med musikkåren i spetsen vandrade Långedragsvägen ut till Ängholmen, där kårchefen höll ett litet tal inför den vårmönstring man då hade. Första världskriget pågick och han manade medlemmarna att tänka på fosterlandet och vara beredda till försvar om det skulle behövas. Kårens koster Odin lånades en dag av en advokat, som efter segling förtöjde den i Långedragshamnen. På natten kom storm, båten slet sig och hamnade uppe på piren. Det kom då och då förfrågningar till kåren om medlemmar kunde ställa upp som gastar på större segelbåtar. Det var bestämt emellertid att styrelsen måste godkänna en sådan gastplats, så att det fanns kontroll på att det var en skötsam ägare till båten. På 20-talet var det ett större evenemang på Gustav Adolfs torg och då deltog medlemmar från kåren såsom vakter invid kajen till stora hamnkanalen, med uppgift att rädda i kanalen fallne personer. På 10- och 20-talet var det få medlemmar som hade telefon, så när kontakt skulle tas måste man antingen gå hem till personen, eller skriva brev. Detta gör att det finns en bhl del korrespondens bland kårens papper. En pojke skrev till kårchefen att han var medveten om att han inte betalat medlemsavgiften, men hade nu pengar och undrade om han efter arbetets slut på lördagen kunde få gå hem till kårchefen och betala medlemsavgiften. En annan pojke jobbade på Nya Varvet och han skrev till kårchefen att arbetarna sa att han inte kunde vara medlem i kåren och i fackföreningen samtidigt, utan måste välja. Han undrade om det verkligen kunde vara så. Dessutom sa arbetarna att sjöscouterna stal åror på Nya Varvet. Tage Svalander avgick som ordförande mot slutet av 20-talet och ersattes (tror jag) under några år av Erland Ekström. 1930 eller 1931 blev Jan Sjödal kårchef och det var han under 25 år. Under 30-talet var verksamheten ganska dålig, med bara ett få-tal medlemar, men karen hade lyckan att ha goda kontakter med Sjöfartsmuseets ledning och i början av 30-talet fick kåren flytta in i lokaler i Sjöfartsmuseet, med ingång mot gaveln vid kampanilen. Det var ett större rum där avdelningar kunde traffas, ett sekretariat och ett mindre rum för styrelsemöten, seniormöten med mera. 1944 sa ingenjör Karl Rudolf i Långedragsbolaget att kåren inte längre fick använda stugan på Ängholmen. Han föreslog att kåren skulle försöka köpa mark någonstans i skärgården och han erbjöd sig att skänka en del pengar för markköp. Jan Sjödal hade sett att det var några vikar på norra Brännö som verkade bra, och han skickade ut några pojkar till Brännö för att rekognoscera. Han hade närmast tänkt sig Vassdal, men pojkarna fann att Ersdal var mycket bättre. Kontakt togs med markägaren, Emil Rörberg, och 7000 m2 mark köptes. Inte ända ner till vattnet, strandskyddet var nog 50 meter, men ända var det en mycket bra tomt, som vi forfarande har kvar. Genast startade arbetet med att bygga en stuga uppepå berget. Det var Roland Gatt och John "Tjontan" Kristiansson, som var pådrivande. Arkitekt Beckman ritade huset som stod klart 1947 Huset bestod då av nuvarande stora rummet, fast gönstren var i gaveln mot lekplatsen, medan det mot stranden inte fanns några fönster, men en dörr ut mot en liten inbyggd veranda. Köket var hälften av dagens storlek, med vedspis samt en liten sovhytt med 3-våningsbädd. I stora rummets vägg mot hallen fanns tre våningskojer. Hallen plus tvättrummet var ett ledarrum. Ingången var där nuvarande ingången till ledarrummet är. Kårens dåvarande båtar, Albatross och Faludden, såldes för 300 kr och bohusjullar beställdes från Tjörn för 600 kr. Kåren har fortfarande Tott och Bölja som alltså köptes 1948-1950. Början av 1960-talet var en stor byggnadsperiod på kårstationen. Båtskjulet byggdes och stranden arrenderades på 25 år av byalaget. Båtskjulet gjordes så stort att fyra jullar kunde få rum där, för då hade vi ju Knoll, Tott, Bölja och Smack. Samtidigt byggdes. Sjöboden, vid kårens tomtgräns mot öster, och ovanför sjöboden en liten bod med två toalettrum och färgbod. Toaletterna bestod av tunnor som tömdes i buskagen nedanfor båtskjulet. SKF hade importerat italienare i slutet av 40-talet, eftersom det var mycket ont om arbetskraft. De bodde i baracker i Gamlestan, men omkring 1960 flyttade de från barackerna till lägenheter och SKF skänkte då en av barackerna till kåren. Den transporterades på pråmar till kårstationen, det bars upp en massa material och logementet byggdes. 1962, när logementen byggdes, slogs pojk och flickscoutförbundet ihop. Flickscouternas ledare var mycket rädda om sina barn och krävde att det vid läger skulle vara minst en kilometer mellan påjkarna och flickornas förlaggning, och om lager hölls i skärgården skulle det vara ett sund emellan. Vi satte upp en masonitvägg mellan Adam och Eva och tyckte att det kunde räcka. Nästa byggnation kom då kåken renoverades, de stora fönstrena sattes in mot stranden, köket fordubblades, tvättrum och ledarrum byggdes. Därefter har tid efter annan verandorna kommit till. En energisk byggledare på kårstationen var Evert Nilsson, som med hjälp av sina seniorer byggde multis. Evert och Bengt Engström byggde 73-74 de två småstugorna. Kåren hade en vän Olof Trang på Sjöfartsmuseet, som stod klart 1931. Tack vare kårstationen på Brännö blev det mer fart på verksamheten. Ungdomar och även ledare stannade kvar och verksamheten ökade snabbt. Jan Sjödal följdes 1957 av Pelle Warberg, som var en mycket aktiv kårschef Pelle hade redan som 15-åring varit avdelningsledare på grund av bristen på vuxna ledare. Medlemsantalet ökade snabbt. Det bildades en avdelning på Jättestenskolan, dvs Vargungar, Patrullscouter och Seniorer, det fanns en Patrullscoutavdelning på dr Leborius gata i Guldheden och en i källaren på Änggårdens fritidsgård. Seniorna fick använda huset Klämman i Gathenhiemska Reservatet. När vi var som störst, i början av 60-talet, var vi 300 medlemmar. Det var lite väl mycket att klara på ideell arbetskraft. Medlemsantalet minskade och avdelningsarbetet koncentrerades till Sjöfartsmuseet- Men dar fick vi inte stanna längre, for att lokalerna behövdes till bland annat kursverksamhet. Jag talade med Fritid, som tyckte att vi kunde använda Änggardens Fritidsgard, en villa som lag långt inne i Änggården och som inte användes. Den lag inte sa bra till, ganska långt från sparvagnen. Nar Änggårdsborna upptäckte att vi hade börjat var verksamhet dar, ville de komma at huset igen, varfor vi återigen blev ombedda att flytta. Vi hittade ett snabbköp på Silvermyntsgatan nära Axel Dahlströms torg. Laget var bra och lokalen var ganska bra. Dar var vi några ar under början av 70-talet, tills Fritid sa att lokalen var for dyr och att vi måste se 055 om efter något billigare. Da bestämde vi 055 för att skaffa en lokal som vi kunde stanna i på sikt. Jag var ordförande da, och hade hört att husen i Klippans kulturreservat skulle renoveras. Jag gick dit en dag och kikade in genom trasiga rutor i skrapiga rum och hittade till slut Manbyggnaden till ladugarden och fann att den skulle passa 05s perfekt. Jag började skriva brev till bla stadsfullmaktiges ordförande sjökapten Hans Hanson, dar jag framhöll att ett kulturreservat måste också innehåla levande verksamhet och sjöscoutverksamhet skulle passa mycket bra dar, sarskilt med tanke på närheten till alven. Han svarade att det tyckte ban ocksa. En pappa satt med i fastighetsnämnden, som skulle avgöra frågan. Nar beslut fattades stod nio konkurrenter mot varandra, men vi vann.74 på sensommaren, nar det var dags att flytta in, brann det i malarnas forrad mot köket och den sidan av huset blev skadad anda upp till yttertaket. sa följde ny renovering * ring, ett ars försening, och först hösten 70 kunde vi flytta in. Det var fantastiskt att komma in till ett nyrenoverat bus, Historiska Museet intresserade sig för huset, de ville ju att det skulle vara tapeter och miljö som nar huset byggdes 1867 Vi fick lana en del opraktiska möbler som vi ställde in i finrummet. Byggherre till huset var arkitekt Karl Berg, som bar ritat en hel del hus i Göteborg. Uppe på berget, vid sockerbruket, ligger gamla Älvsborgs Slott, med ruiner och en rolig lekplats. Ladugarden hörde till slottet och anns redan på 1500-talet. Agorna gick uppför Älsdborgsgatan, Slottskogsgatan och ~, ~ in i Slottsskogen, som tillhörde slottet. Det fanns ingen manbyggnad, eftersom det var Landshövdingen i Göteborg som förvaltade Älvsborgs Kungsladugard. Han bodde ju inne i stan och gjorde besök endast under dagtid. Men 1867 bestämdes att gården skulle tas ifrån landshövdingen och bli en självständig enhet, da byggdes manbyggnaden. Ladugården bar brunnit i flera omgångar sedan 1500-talet, den äldsta delen från 1700talet ar den södra, som vetter mot Oscarsleden. I slutet av 80-talet kom n- marknadskrafterna igång och krävde marknadsmässiga hyror, även i det hus vi hyrde. Det blev allt dyrare ar for ar, och till slut hade vi inte råd att ha hela huset for 0ss själva, utan mot slutet av 90-talet flyttade vi upp på den inredda vinden, och nederdelen hade Dalheimers Hus. Kårens båtar har nämnts då och då: Sandra, Ofin, Skopan, Faludden, Albatross, de fyra bohusjullarna, kostern Rea - stor, klumpig och svårseglad i lätt vind. På 60-talet kom de första plastbåtarna, och vi köpte en Fingal från Fisksätra varv som fortfarande seglar i Anders Germundssons regi. En del yngre ledare arbetade som gastar under sommaren: Kent Svensson var gast på en i Marstrand, hos en svensk som bodde i London. Han hette Bengtsson, och hade en mahognyseglare, Ella, och en drake. Ella var byggd av Hjalmar Johansson i Langedrag och nar Bengtson dog testamenterade ban Ella till karen. Det var en mycket elegant och fin båt som såg mycket vacker ut när hon seglade. Men bon fordrade mycket arbete och många i kåren hävdade att vi inte kunde ha en så fin båt, sa hon såldes. På 70-talet tyckte vi att det vore bra med två likadana båtar, sa vi köpte två späckhuggare, direkt från varvet i Helsingör. De seglades i många år utan motor och en finns fortfarande kvar. Men många ledare tyckte att de var små och trånga, därför köptes en OE36:a, Excess, för 200 000. Då var det lite ojämnt med båtar igen: en stor båt och en lite mindre. 1 början på 90-talet, var det en man i Hinsholmen som hade en fin båt som han skulle ha för långsegling. Han såg kårens båtar, vi hade ju motorbåten Karin i Hinsholmen, och när han dog testamenterade han båten till kåren- Den hade ett värde på närmare 400 000 kr. Intresset for segling bland de äldre minskade, folk skaffade egna båtar, så Excess och den andra båten såldes. Sommaren 1998 har vi fortfarande den. gamla späckhuggaren och en ny Olsson 22:a. på 50-talet hade vi en motorkryssare, byggd i mahogny. Den såldes och kåren köpte istället en träsnipa, Vackra Karin. Den hade ungefär samma utseende som nuvarande Karin- I träsnipan fanns en tändkulemotor som måste värmas med blåslampa. När plastbåtarna kom köpte vi en Wiksundcolumbi (?), den båt vi nu har, från Norge. Det var en av de första arbetsbåtarna, mycket praktiskt för vår verksamhet. Vi har försökt undvika att ha motorer på båtarna, åtminstone under den tid jag varit med i kåren. För att en motor ska fungera, skall den helst skotas av en person, och aven koras av en person. Kårens båtar tvingas lyda under många olika körstilar, och respektive båtfogdar har sällan tid att under sommaren åtgärda akuta problem. Det har hänt då och då att vi har haft en snurra att sätta på en eka under våra Pingstläger och den har fungerat utmärkt. Första dan. *". ~ En gång fylldes en utombordare med bränsle från en bensindunk. Den gick inte och det visade sig att det varit linolja i bensindunken. Motorer kostar mycket pengar och det är svårt att få dem att alltid fungera. De behöver ibland helrenoveras och bör i största utsträckning undvikas Kostnader och utgifter: Landscouting har inga utgifter, och därför lägre kostnader och mindre arbete. Men vi måste ju håla oss med båtar av god standard som är valutrustade. Kåren har fått många båtar till. skänks under de gånga 85 åren. Jag har, sedan jag blev pensionerad för ett tiotal år sedan, bott i min stuga nära kårstationen och haft kårens telefon kopplad till min egen- Då och då har någon ringt och berättat att han har en träbåt och undrat om karen vill ta hand om den. Jag har frågat i vilket skick den varit och förstått att det varit mycket arbete, därför har jag försiktigt och vanligt (hoppas jag) avböjt. Ledarna har redan fullt upp med att sköta de båtar vi nu har- Någon gång har det accepterats och vi har tagit emot båten. Några seniorer bar fått överta den, utrusta den och ha den som sin egen. Kostnader har varit, under årenslopp: ~ lokal, stuga p~ Angholmen, senare BrannO, utrustning av olika slag, utbyggnad av k~rstationen (dar bar en del material skankts och det mesta av arbetet bar utforts av medlemmar). Inkomster bar det varit svarare med. Ledarna bar aldrig haft n~gon ersattning fOr det jobb de gOr. En avdelningsledare bar ju sin avdelning fran bOrjan av september till slutet av maj, i tv~ timmar per vecka, plus fOrberedelser, plus utflykter, Overnattningar pa helger, kanske Oppet bus pa k~rstationen under februarilovet, deltagit i Pingstlager och lager pa sommaren- Ledarna bar 8tt betala for Pingstlagret, men p~ sommarlagren bar det ibland varit gratis for ledare.Lokalhyror i stan bar varit en utgift som blivit allt stOrre med ~ren- K~rstationen bar bidragit med stora kostnader i eluppvarmning. Vintertid anvands den visserligen bara p~ helgerna, men rakningarna blir and~ digra. Aterkommande kostnader ar nytt kylsk~p, ny spis, mMarFarg, sm~reparationer.En stor kostnad ar att for varje medlem maSte en summa betalas in till Scoutdistriktet och Scoutforbundet.Inkomst ar medlemsavgifter. Det bar varit olika aSikter om medlemsavgiften: en del ~r bar den varit lag och ~i bar latit medlemmar betala for det de anvander. Nar en avdelning ar ute p~ BrannO, 8r ungdomarna d~ betala .n~gra kronor per natt. Vid segling med de stOrre batarna betalas ocksa en dygnsavgift.En annan syn bar varit att det ar enklare att ta en rejal avgift fran varje medlem och sedan lata allt Ovrigt inga fritt, utom deltagande i lager. 1 fOrsta alternativet blir det mycket arbete for ledarna i att inkassera avgifter. Det andra alternativet kan innebara stora kostnader for en familj med manga medlemmar, men det bar ffirekommit att vi tagit ordina- rie avgift for fOrsta barnet och halv avgift for syskon. Det kommunala bidragen ar andra in- komster: lokalbidrag, bidrag fOr a~ivitet, som man 8r per medlem och mOte. ~"-Dte g~r ocksa att soka bidrag, nar vi kOpte Rea fick vi bidrag fr~n allmanna arvsfonden. Andra inkomstkallor ar olika aktiviteter, saSom julbasar - arrangerad av tidigare central- gruppen, dvs fOraldrar, senare damklubben, som traffades regelbundet och sydde och . forberedde julmarknaden. Gruppen bestod av mammor, senare mor- och farforaldrar. Inkomster kom ocksa fr~n olika aktivite- ter. Vi blev en gang ombedda att medverka vid Kennelklubbens Internationella Hundut- stallning p~ Svenska MaSsan att skota upp- byggnad av alla boxar och sitta i kassor. Barnen gick omkring med sop sk~fel och ~'. ~ gjorde rent efter hundarna. Efter bundutstallningen var det en halv natts arbete att rOja upp: sopa tiotusentals kvadratmeter massgolv. Det deltagandet gav under flera ~r en summa pengar. Vi hade ocks~ ett flytvaStlotteri p~ B~tmaSsan under m~nga ~r. Det gick bra sa lange vi var ensamma, men sa smaningom upptackte aven andra foren- ingar iden och vi Flck konkurrens. p~ flytande batmaSsan i Langedrag var k~ren engagerad under 70-talet i sakerhets- tjansten. Karin l~g vid tornet, med besatt- ning beredd att hastigt rycka ut. *; En pappa som arbetade p~ skag~kont~ret (eller fOgderiet) bad oss hjalpa till nar de skulle flytta fran de gamla lokalerna till ett nybyggt bus och det gav oss arbete i n~gra helger. K~rstationen bar inte bara varit utgifter utan aven inkomster. SjOscouterna i Skane hade ju ingen skargard, deras narmsta Oar - lag i Blekinge eller GOteborg- De bOrjade att sommartid utnyttja karstationen for egna lager, och for detta Flck vi ersattning per deltagare. Ryktet om karstationen spred sig (nagon reklam bar vi aldrig gjort) och det bar blivit uthyrningar till internationella sommarlager och till andra scoutkarer. Fritid Majorna med ledaren Ing-Marie 'Bubblan' Larsson bar sedan 1980 haft lager pa karstationen vecka 27 for barn 10-14 ar bosatta i Majorna.Jag bar deltagit sedan starten och det glader mig att det program som jag tillsammans med Bubblan gjorde upp fortfarande galler. Det bar gett en stadig inkomst i manga ar, 8 000-10 000 kr for en veckas lager- Var och hOst bar skolor hyrt en eller flera dagar. Varnamo FolkhOgskola bar varit pa karstationen sju-atta ar och funnit att det ar en bra avslutning pa deras fritidsledarkurs. pa hostarna bar. skolklasser haft inskolningsdag, arrangerat av ritid- De bar fatt agna sig at rodd, de bar gjort 'reklamFllm' med video, fatt diskutera fritiden, vad de ska gOra och vad de vill gOra, de bar fatt spela musikinstrument.Manga larare bar uppskattat denna inskolningsform, for da bar de fatt traffa eleverna under otvugna former och lite pa avstand kunnat se vad de gar fOr.Jag horde en larare en gang som sa att 'den flickan bar aldrig sagt nagot i skolan, men bar pratar bon ju'.Uthyrningar bar gett inkomster, men ocksa utgifter och arbete for framfor allt stugfogdarna, nar det galler underhall.NaStan varje hOst arrangeras en sjOscoutfemkamp for tvamannalag nagonstans i Sverige. Vi bar ofta varit med och arrangerat nar den gatt i GOteborg. Ett ar hade vi fernkampen pa BrannO och da hade vi taxibat som gick over till Arken, dar simningarna agde rum. Jag bar alltid tyckt att det ar viktigt att vi, och framfor allt seniorerna, deltar i femkampen, da det ger chans till kontakt med andra karer och en mOjlighet att testa sina egna Fardigheter i sjOmaning, navigation, segling, simning och rodd.Har kommer vi in pa att det framfor for seniorer och yngre ledare behovs ett program aven utanfOr karens ram. Det bar t~rit inne- ~. ~ band~ i Djurgardsskolan, gymnastik i Burgardsskolan, med korgboll (som det bette pa den tiden). Lag bar deltagit i faltstafetten i Slottskogen - en skojig och omvaXlande tavling tiotusentals deltagare. Ett ar var vi med i Korpens sjumannaturnering i fotboll.Det gick bra till en bOrjan, men mot slutet hade vi svart att fa ihop ett belt lag. Ibland bar det arrangerats skidresor, nagra ganger till Norge och en gang till Kandersteg, scouternas bus i Schweiz.1920 reste en grupp ungdomar till Olympiska spelen i Antwerpen.Kristi Himmelfardshelgen bar ~land anvants av seniorerna for paddlin~nago~ stans, garna i Dalsland. Eller cykling i fyra dagar i Danmark. Trettonhelgen akte en gang en grupp seniorer till England for att bland annat se batmaSsan.Juniorscouter och patrullscouters verksamhet fOljer i mycket de teorier som lord Baden Powell la fram i sin bok Scouting for Boys 1908. Handighet ar en viktig del, den kan man fa utlopp for i sjOboden, pa karstatioen, BrannO.Teori ar forstaS viktigt, da det galler segling: att lara sig de enkla grunderna i navigation. Praktiskt sker det pa karstationen i Optimisterna. Dar far barnen for ~rsta gangen satta sig i en bat och lara ~~ vin- ~ darna. Nar de blir lite aldre, far de patrullvis . . " segla med jullarna i viken och da uppleva lite mer spanning. Seniorer som ar duktiga pa segling, Far efter sina ledares godkannande, segla ut pa en vikingasegling med jullarna, ett dygn. Nar de kommit tillbaka och allt gatt val, ar de godkanda och far segla utanfor viken. Nasta steg ar att segla de stOrre batarna med ledare.Det ar viktigt med kunskaper och sjOvett, kunskaper om naturen, sarskilt da den strandnara naturen. . Patrullindelning bar alltid ansetts viktigt. Att 15-20 barn ingar i en avdelning - det kan bli som i skolan. Darfor inforde scoutingen patruller, om en fem-sex-sju stycken, som hangde ihop hela aret. En av deltagarna i patrullen var patrulledare. pa sa satt tillhorde scouten aven en mindre grupp och patrullen fick da sattas samman sa att de trivdes tillsamans- Patrullen tavlar ocksa pa Pingstlagret, i Pingstfia och Rode Jack, och far da visa sina Fardigheter. 1 lokalen i stan sitter man patrullvis och hjalper varandra. Avdelningsledarna kallar, i bOrjan av hOsten, patrulledarna till ett mOte, da man talar om vad man ska gOra i avdelningen: nar man ska kunna en gemensam helg pa karstationen, vad tyngpunkten bor ligga pa i arbetet.Scoutlagen galler Forstas for alla, och den innebar i stort att man ska vara hygglig mot .varandra. Alla i en avdelning kan inte tycka om alla, men man ska vara hyggliga mot varandraDet bar varit Pingstlager pa karstationen i 55 ar utan avbrott med ungefar samma program och samma matsedel. pa Pingstafton bar man atit kOttbullar och makaroner, och pa Pinstdagen korv med mos. Barnen bar 8tt FOlja ett program, dar nagra seglar optimister, andra seg~ julle och ytterligare andra seglar inlana~ ~ tvamastade slupar- En gransbrannbollsturnering ingar i lagret. pa Pingstdagen gar patrulltavlingen langst ett spar som seniorerna lagt ut. Seniorerna ligger pa kontrollerna. De ar ganska trOtta, eftersom de bar nattseglat. pa kvallen pa Pingstdagen ar det lagerbal, deltagarna far ga upp pa berget och en bit bort.LagerbMen var tidigare mer allvarliga och vemodiga, med scoutsanger. Det bar blivit lite mer Frislappt under senare ar.pa annandagen fortsatter seglingarna, final halls i gransbrannbollen, prisutdelning och utnamning av ledare. Tidigare*ltnamndes ledare pa Allhelgons~elgen i Jo~~nnes~ kyrkan. Kyrkoherden Sven Johansson var pappa till ett barn som sa smaningom blev ledare i karen och vi hade god kontakt med honom.Nar patrullscouter blir 15 ar blir de seniorscouter, och det maSte markas tydligt att det ar skillnad mellan att vara patrullscout och seI)ior. Seniorverksamheten ar Friare. Dar ska seniorerna sjalva ta initiativ till verksamhet. Vilket de inte alltid gOr - till ledarnas Fortvivlan.Ledarna forsoket- hitta pa ett varicrat program och det uppskattas inte alltid. Men jag tror att ledarna ska vara envisa ~ch inte ~. ~ ge sig. Om de kommer med tio FOrslag, kanske det elfte ar bra.Seniorerna ar ocksa en resurs. De Far hjalpa till i olika sammanhang: vid serveringen pajulmarknaden, pa BrannO.jag bar alltid ansett att det ar viktigt att seniorerna kommer ut pa helgerna. Inte for att de alltid gOr ett Fantastiskt jobb, men For att de lar sig bur det Fungerar och vad som behovs gOras. Seniorerna ska fran bOrjan lara sig, att nu tillhOr de de aldre i karen. Tillsammans med ledarna ater de lunch och dricker kaffe framfor allt. De pratas och diskuteras om karens verksamhet, och de bor garna komma med egna inlagg och synpunkter pa ett otvunget satt.StyrelsemOtena bar under arens lopp varit ganska Oppna. Till mOtena bar kommit styrelsemedlemmar men aven andra medlemmar och ocksa seniorer. Det ar viktigt att mOtena blir en form av stormOten. Dar ska man besluta om nagot som ska gOras och &r chansen att direkt fraga om nagon ar villig att ata sig uppdraget. Den mOjligheten forloras vid mindre styrelser. Da kommer beslut uppifran, over medlemmarnas huvud. Genom stormOtet blir beslutet gemensamt, och utfOrandet blir ocksa gemensamt. Aven om stormOtes-styrelser ar jobbiga - for de ar de - sa ar de valdigt nyttiga for medlemmarna, framfor allt de yngre. Karen fungerar mycket battre med en stor styrelse.Styrelsen bar genom aren bestatt av ordforande och vice ordforande. Vice ordforande bar ofta varit en teknisk person, som haft hand om det batar mm- Sekreterare, kassOr, redaktor for Saltstank (som kommit ut sedan ca 1950), ansvarig for bidrag, medlemsregistrerare, avdelningsledare, stugfogdar pa Klippan och BrannO, batfogdar, garna nagon som hMler kontakt med distriktet. Bredvid styrelsen brukar finnas nagra rad: programradet som hMler kontakt med avdelningsledarna, stugradet som bestar av stugfogdarna, och batradet som bestar av batfogdarna, alla med varsin ordforande.BatradsordfOrandens uppgift ar ganska stor, ban ska ju se till att allt flyter. Det kan handa att nagon atar sig en uppgift pa hosten, men sedan pga studier eller annat inte maktar med. Darfor ar batradsordforanden en ganska viktig post.Till stugfogdarna pa BrannO hor ocksa uppgiften att skOta uthyrningen ~~ anlaggningen. Det galler alltsa att boka ih".dgar~ och instruera de som hyr vad som galler.]ag bar sedan jag flyttade till BrannO blivit nyckelperson i karen, pa sa satt att de som hyr gar nagra hundra meter till huset dar jag bor o~h hamtar nyckeln, och lamnar tillbaka den nar de aker.1986 byggdes en vag fran byn till Ersdal, dar karstationen ligger, ca en km. Det aret arrangerade Amnestygruppen pa BrannO, dar jag varit medlem sedan dess, en Amnestydag och det bar vi fortsatt med varje ar. pa grund av vagen och kanske Amnestydagen bar karen blivit mera kand pa BrannO. Folk bar upptackt anlaggningen.]ag traffa~e en man ~aet i ~ som bor vid affaren och som gjort valdigt manga ar. Han hade aldrig tidigare varit i Ersdal och aldrig sett karstationen.Vi bar ganska gott rykte pa BrannO och vi bar manga medlemmar som skaffat sig bus pa BrannO. Aret om bor Sven Stenborg, Ibert ]ohansson och undertecknad. 1~ (> ~1? It~~ir-~h ~ ~r 0~1f ~+.+.<-~~~r ~0 ~~~~ HANS YNGSTROM Box 1071, 43085 Brann6 Tel 031-972635 *; ~~. ~ ,