Göteborgs Sjöscoutkars historia i sammandrag intalad
av Hans Yngström januari 1999
Långedrag. I stadsarkivet har kåren en hylla med papper av alla de slag, från de första tjugo åren. Där finns protokoll, bokföringsböcker, räkningar, korrespondens, loggböcker och dessutom bilder på glasplåtar som har överförts till negativ och sedan kopior. På dessa bilder ser man i flera fall båtar som kåren hade med sjöscouter ombord och det finns också bilder från stugan på Ängholmen. På våren tog medlemmarna kårens fana på spårvagnen och åkte ut till Långedrag. På 30-talet hade kåren en stor blåsorkester som spelade i olika sammanhang. Viktigt var då att medlemmarna med musikkåren i spetsen vandrade Långedragsvägen ut till Ängholmen, där kårchefen höll ett litet tal inför den vårmönstring man då hade. Första världskriget pågick och han manade medlemmarna att tänka på fosterlandet och vara beredda till försvar om det skulle behövas. Kårens koster Odin lånades en dag av en advokat, som efter segling förtöjde den i Långedragshamnen. På natten kom storm, båten slet sig och hamnade uppe på piren. Det kom då och då förfrågningar till kåren om medlemmar kunde ställa upp som gastar på större segelbåtar. Det var bestämt emellertid att styrelsen måste godkänna en sådan gastplats, så att det fanns kontroll på att det var en skötsam ägare till båten. På 20-talet var det ett större evenemang på Gustav Adolfs torg och då deltog medlemmar från kåren såsom vakter invid kajen till stora hamnkanalen, med uppgift att rädda i kanalen fallne personer. På 10- och 20-talet var det få medlemmar som hade telefon, så när kontakt skulle tas måste man antingen gå hem till personen, eller skriva brev. Detta gör att det finns en bhl del korrespondens bland kårens papper. En pojke skrev till kårchefen att han var medveten om att han inte betalat medlemsavgiften, men hade nu pengar och undrade om han efter arbetets slut på lördagen kunde få gå hem till kårchefen och betala medlemsavgiften. En annan pojke jobbade på Nya Varvet och han skrev till kårchefen att arbetarna sa att han inte kunde vara medlem i kåren och i fackföreningen samtidigt, utan måste välja. Han undrade om det verkligen kunde vara så. Dessutom sa arbetarna att sjöscouterna stal åror på Nya Varvet. Tage Svalander avgick som ordförande mot slutet av 20-talet och ersattes (tror jag) under några år av Erland Ekström. 1930 eller 1931 blev Jan Sjödal kårchef och det var han under 25 år. Under 30-talet var verksamheten ganska dålig, med bara ett få-tal medlemar, men karen hade lyckan att ha goda kontakter med Sjöfartsmuseets ledning och i början av 30-talet fick kåren flytta in i lokaler i Sjöfartsmuseet, med ingång mot gaveln vid kampanilen. Det var ett större rum där avdelningar kunde traffas, ett sekretariat och ett mindre rum för styrelsemöten, seniormöten med mera. 1944 sa ingenjör Karl Rudolf i Långedragsbolaget att kåren inte längre fick använda stugan på Ängholmen. Han föreslog att kåren skulle försöka köpa mark någonstans i skärgården och han erbjöd sig att skänka en del pengar för markköp. Jan Sjödal hade sett att det var några vikar på norra Brännö som verkade bra, och han skickade ut några pojkar till Brännö för att rekognoscera. Han hade närmast tänkt sig Vassdal, men pojkarna fann att Ersdal var mycket bättre.Fortsättning på Hans Yngströms historia "Om kårens historia"